Spring-Therese

Syrebrist och blodkroppar.

2012-01-16T22:47:00.000+01:00

Sitter i bilen på väg ner från Dullstroom till Johannesburg. Vi färdas från ett smultronställe där vi befunnit oss i tre veckor. Strax under 2100 meter över havet ner till i runda slängar 1800 möh i storstaden vi kommer att tillbringa sista natten i innan flygresan tar oss tillbaka till havsnivå och ett kallt hemland.

Dullstroom ligger öster om Johannesburg, ca 2,5 timmar med bil. Så fort man kör ut ifrån den stora staden öppnar sig de vidsträckta slätterna och ju närmre vårt slutmål för höghöjdslägrets sista tre veckor vi kommer desto vackrare blir det. Gröna sluttningar, frodiga böljande vidder så långt ögat kan nå. En ynnest att få befinna sig på en så här vacker plats. Fantastisk för de som vill vandra, fiska eller köra fyrhjuling för den delen. Eller för en löparsjäl som ser fram emot att utmana kroppen kilometer efter kilometer.

Staden är uppbyggd kring en genomfartsled mellan städerna Belfast och Lydenburg. Efter vägen från dessa båda städer finns ingenting mer än ett hav av grönska och röda grusvägar, en och annan sjö där man kan fiska Trout, några lodges där man kan äta en bit mat, men framförallt ta in över natten om man är en mer bemedlad invånare eller turist, järnvägen och lugnet. Fortsätter man förbi Dullstroom och vidare förbi Lydenburg kan man nå Kruger nationalpark med Afrikas vilda djur som största sevärdhet. På väg dit är det väl värt att stanna till vid God’s window och blicka ut över Afrikas Grand Canyon. Kruger ligger på ca 600 möh och det är en maffig syn att stå på höjden och se vidderna breda ut sig under. Vi stod över nationalparken denna gång och fokuserade på träning, återhämtning samt att vara kvar uppe på höghöjden och bevara effekterna som träningen häruppe ger.

Dullstroom är en liten by med ca 300 invånare. Vackra stenhus, som känns europeiska, i engelsk eller holländsk stil. Byn består till stor del av sommarhus, som går att hyra. Ett behändigt och bra sätt att bo eftersom vistelsen på hög höjd behöver vara en stund. Bra att kunna reda sig själv, laga mat och tvätta. Även om det finns riktigt bra restauranger och kaféer samt att när man hyr ett sommarhus så ingår städning varje dag. Tvätt kan man för en liten peng lämna in och få tillbaka fint vikt och tvättad.

Bortskämd är förnamnet på vad man som löpare blir när man bor här. Bäddad säng, en städerska som diskar all din disk varje dag. Det kändes till en början hemskt att någon annan skulle komma och städa upp efter en. Men efter att vi tänkte ett steg längre så gav detta jobb åt en människa som behöver alla likvida medel hon kan få. Vår städerska Patricia är både rolig och trevlig. Ungefär i vår ålder. I somras, deras vinter, så hade de snö i Dullstroom. Detta händer kanske vart sjunde år och när jag berättade om vårt klimat blev Patricia fascinerad och berättade hur mycket hon tycker om snön och att hon fotade bilder som hon ska ha på sitt rum. Hon bor hemma hos sin mormor med sin kusin, eftersom hennes mamma gick bort för många år sedan. Jag fick hennes adress och ska skicka några fina bilder på ett snöigt Göteborg. Hoppas att vi åker tillbaka hit på läger och att vi får träffa Patricia igen då.

Dubbla träningspass fyller många av dagarna på läger. Mellan dessa en god bok liggandes i sängen eller om det är ett lugnt distanspass på eftermiddagen så lapar vi sol på baksidan av huset. Väckarklocka var inget som behövdes i vårt hus, första veckan vaknade jag kl 05.37 varje dag av att stortuppen satte igång att gala och lilltuppen hakade på och körde kanon. Vi har sett ägg kläckas, hönor ruva och småttingar födas. Känns som att antalet höns dubblerats när vi varit här och maten tog slut sista dagarna så som vi matat dem. Vi har även sett baksidan av att vara kyckling. Hundar röja runt i hönshuset, kycklingar ligga platta och döda utanför. Det är ett hårt liv att födas som kyckling. Men ett lätt liv att vara höna och gå runt och picka hela dagarna. Picka på gräsmattan, skita på gräsmattan, picka lite till och skita igen. För tupparna är det ännu enklare, de pickar, skiter, befruktar hönan, och behöver inte ruva eller värma ungar under gumpen. Så ser livet på en pinne ut för dessa djur, så bara man överlever barndomen är det ganska så bekymmersfritt. Men nej, jag vill inte bli höna i mitt nästa liv, det verkar på tok för långtråkigt.

Sakhelwe är kåkstaden som tillhör Dullstroom och ligger 1 km utanför. Här bor ca 3000 invånare i långt mycket sämre standard än de vackra sommarhusen i byn. Som nämnts så bor ca 300 personer i sommarhusen som är enorma med gräsmattor, trädgårdar, jeepar på uppfarten och en standard som kan jämföras med finare områden hemma. I Sakhelwe är standarden lite annan.

De flesta städer i Sydafrika har en kåkstad där de mörkhyade bor. Husen i dessa communities kan variera stort. I en del kåkstäder man passerar förbi från Johannesburg upp till Dullstroom så finns det boenden i form av plåtskjul där vi i Sverige inte skulle förvara våra djur. Rostiga, skeva och håliga bostäder där det ser ut som att minsta regn eller blåst skulle bringa förödelse. Förvånande för en västerlänning kanske kan vara att man känner en stolthet av att bo där man bor. De som lyckas jobba upp sig och tjäna pengar skulle man kunna tro flyttar ifrån kåkstaden, men istället bygger man ut och förfinar det boende man redan har eller bygger ett mer riktigt hus, med fönster och dörr, på ett annat ställe i samma kåkstad. Det är där man känner sig hemma och det är där man väljer att bo även om andra möjligheter har öppnat upp sig. Sakhelwe är relativt sett en bra kåkstad med en hel del hus av bättre standard. Det ser rent och fint ut, människorna är otroligt vänliga och det känns säkert att besöka den lilla staden utanför staden. För det är så det är, Sakhelwe har sin egen skola, gräslöparbana, en mindre sjukstuga, ett kafé, någon bar och andra serviceinrättningar som drivs av invånare i Sakhelwe för befolkningen i densamma.

Vi köpte en cykel för 500 Rand, knappt femhundra kronor, i Potch som vi tog med oss till Dullie. Den gav vi innan vi for till Patricia och hjälpte henne frakta hem till hennes hus. När vi kom dit och Patricias kusin fick veta vad som pågick blev det glädjetjut och kusinen satte sig på cykeln och for iväg på den direkt. Glädjen var total. Vi har även gett bort några gamla löparskor som tagits emot med orden God bless you och stora leenden. Det är inte mycket som krävs för att de som bor i kåkstaden ska bli glada och visa tacksamhet som man idag nästan inte kan se i Sverige. De tvättar bilar, putsar, dammsuger, gnider och fixar i två timmar för en kostnad av 50 Rand, mindre än en femtiolapp, och då ger man kanske 20 Rand i dricks, vilket uppfattas som givmilt. När du ställer bilen efter huvudgatan är det många afrikaner, mörkhyade behöver jag nog inte nämna, som har som sitt yrke att fråga dig om de får vakta din bil medan du går in och äter. Det är hemskt att sitta på kaféerna och se dessa människor vakta en bil när en vithyad sydafrikan kommer ut från en restaurang, övergödd och proppmätt, tar sin bil och kör iväg utan att ge en peng ifrån sig. Det är inga stora pengar för den som kan äta på restaurang, utan 2-5 Rand är tillräckligt och ger personen som bor i Sakhelwe så mycket. Snålheten är läskig att se och klyftorna är stora. Trots det så är min uppfattning att de som varit trevligast mot oss av människor man bara stöter på så är det de mörkhyade. Leenden och morsanden när man kommer springandes förbi tar aldrig slut.

Träningen har varit i fullt fokus under de senaste tre veckorna och det är några av alla löppass som etsat sig fast mest på näthinnan. Ett av de första löppassen när vi sprang något som kallas kostigen. En envägssväng där man springer upp genom Sakhelwe ut på de böljande kullarna där det går lösa kor. När man sprungit halva sin distans så vänder man helt sonika tillbaka igen och har man tur så får man kåkstadens barn som sällskap springandes i full karriär bitvis i slutet på träningspasset. Hejandes och frågandes how are you i kör. Språkmässigt är det inga problem att ta sig fram, engelska är gångbart överallt. Utöver det pratar man africaan, vilket på gehör påminner om holländska samt en mängd afrikanska språk, där ett av de största är zulu, i de olika provinserna.

Långpassmöjligheterna är oändliga om du gillar kuperad terräng. Vill du ha det lite mer flackt så kan man ta bilen en bit mot Belfast och springa runt en sjö i något som liknar en skog. Även om den med våra mått mätt är en något begränsad skog sett till antalet träd. Första långpasset var jag urstark och det gick snabbt som attans, samma sväng två veckor senare gick jag in i väggen och hade svårt att förstå hur lätta alla backarna var gången innan. Det är charmen med löpning och att springa kuperat på hög höjd är som intervallträning och tuffa tag. Fint med 25 km intervall. Långpass á la Dullstroom.

Morgonjogg och vanliga distanspass kan utan problem springas direkt från husknuten och det går att få till flacka rundor eller mer varierad terräng, allt efter tycke och smak. Eller kanske efter hur hårt hjärtat pickar i den tunna luften och hur slitna benen känns som en effekt av detta. Höghöjdsträning kan vara väldigt tufft och en del uppfattar att hela vistelsen är jobbig både fysiskt och psykiskt eftersom tiderna blir långsammare än hemma och kroppen kan behöva mer återhämtning och vila. Dessutom svarar alla löpare individuellt på träningen här uppe och det går inte att jämföra med någon annan. Däremot är det otroligt viktigt att lyssna på känslan i kroppen och anpassa träningen efter den. Ännu mer lyhördhet än på lågland.

Min kropp verkar anpassa sig snabbt och relativt lätt till omständigheterna och påfrestningarna uppe ovan molnen. Som en konsekvens av det så har jag lyckats springa många kilometer mängdmässigt i veckan senaste månaden likväl som dosen kvalitet och tröskel kunnat hållas hög. Värstingpasset under perioden måste nog 2x5 km i backe klassas som med sex minuters vila ner i bil emellan. Tempot var inte direkt snabbt men pulsen var konstant högre än tröskelpuls och laktatvärdena visade att trots den ringa farten så var det 10 klockrena kvalitetskilometer som benen fick med sig. Backen går i ett svep där första 2 km är något flackare och sista 3 km är redigt i motlut. Så där så att man vill svära sig upp och blir förbannad på coach för att han hittat på det här passet och enbart till mig dessutom. Så är det att vara marathonlöpare, man ska härdas. Janne Holmén har kört backpass i samma backe och det är inte fy skam att få springa ett tufft pass i hans fotspår.

Tröskelpass har annars blivit mina favoritpass såväl hemma som på hög höjd. Det är gott att ligga på i bra fart, känna flytet, ventilera ordentligt och inte stumna utan känna kontroll och styrka under en längre tid. Några riktigt fina TÖ-pass har körts på flacka röda grusvägar. Perfekt är då de vägmarkeringar i sten efter kanten som finns efter varje kilometer. Då behövs inga GPS-klockor eller uppmätta sträckor utan det går att köra mer spontant. Dock så brukar våra pass alltid ha en tanke och nya platser rekas före så att förutsättningarna för löppassen blir de rätta. Efter dessa fina stenmarkeringar och ljuvliga vägar har även kvalitet i form av tusenmetare införlivats samt ett spännande pass med tusingar där varje ska gå fem sekunder snabbare tills det inte går att öka längre. Spännande, för de första känns som rena barnleken, någonstans efter hälften nås tröskelpuls och så kör man några med tröskelkänsla och lite över men ändå med kontroll och så kommer man till den sista och får bekänna färg. För det är verkligen så uppenbart att det är den sista intervallen när man väl är där, den näst sista är relativt kontrollerad och sedan på den sista så smäller det till. Skillnaden mellan kontroll och mjölksyra är hårfin på hög höjd. Det är svårare att avgöra när gränsen överskrids än hemma och det räcker att man råkar ligga på några hundrameter i lite för optimistiskt tempo för att ett pass ska bli förstört eller i vart fall få ett annat syfte än tanken var. Lärorikt och spännande på många sätt. Oftast kan känslan beskrivas som solen i ansiktet och vinden i ryggen, men några dagar är det precis tvärtom.

Ungefär 35 kilometer före Dullstroom ligger som nämnts Belfast och här finns en fin grässtadium med en 400-metersbana för den som vill springa lite mer medeldistansinriktade intervaller. Något mjukt underlag jämfört med tartanbanan men fullt fungerande och skonsamt för kroppen. Själv hade jag inga så korta och snabba intervaller på programmet, men var med nere och kikade på ett av träningskompisarnas pass samt passade på att köra en lättare distans på det golfbanelika underlaget. Inte dumt alls och till råga på allt snällt för skorna. Det är troligen den enda nackdelen med löpning här, de röda grusvägarna sätter bokstavligen talat färg på tillvaron. Vader, lår och skor antar en annan nyans efter varje pass. Och finns det inte något annat att klaga på så är livet ganska så enkelt.

För en lattegalning som mig så stillas även den hungern på ett av alla mysiga kaféer som ligger utmed huvudgatan. Och en god take-away mugg kan fås med hem á la Starbucks eller Espresso House, fast här heter det Seattle Coffee. En kontrast man inte tror är sann här uppe mitt i ingenstans. Dessutom finns det ett flertal restauranger som håller god kvalitet och till det några finare för att fira födelsedagar eller varför inte nyårsafton. För den som inte vill springa sönder sin tid så finns det några söta butiker att strosa runt och kika i. Dessutom var det orienteringsrace en helg med en kontroll utanför husknuten som gav spänning till den dagen. Och suktar man efter mer spänning än så kan jag utlova blixtar och dunder av en helt annan dimension än vad vi är vana vid. Blixten har slagit ner och gjort oss utan el och vatten vid två tillfällen, vilket kanske inte var så roligt när kroppen var svettig och full av röd jord. Men desto mer mysigt och upphetsande är det att kura inomhus när blixt efter blixt kommer från himlen följt av åskans muller. Det känns som om du är i stormens öga och naturen lever sitt eget liv. Vädret har varit magiskt och läckert på många sätt. Vi har upplevt alla årstider under samma dag. Ljumma vårvindar, sommarhetta och underbar sol, följt av höstregn när himlen öppnar sig och på det vintrigt hagel där det är bollar som faller ner från himlen. Dullstroom är en suverän plats på jorden, ett smultronställe att njuta av, som vi sett solen gå ner över sista gången på det här träningslägret.

Tankar från Sydafrika.

2012-01-10T15:44:00.000+01:00

Idag har vi varit uppe på den riktigt höga höjden, i Dullstroom, i två veckor och två dagar och jag trivs som fisken i vattnet. Vi startade för tre veckor sedan, några dagar före jul, vår resa från ett kallt och ruggigt hemland till landet långt borta längst ner på en kontinent som är spännande, skrämmande och på många sätt orättvis. Efter en mellanlandning i Amsterdam landade vi i Johannesburg sent på kvällen. När vi lämnade Europa under oss blickade vi ut över obebyggda vidder mil efter mil, ett landskap fyllt av sand, öken och berg. Det var annorlunda att göra en flygning på dagtid istället för som de flesta väljer att åka på långresa under en natts sömn. Eftersom det inte är någon tidsskillnad, mer än en timme, från vår tid hemma så vara det som en lång dag med tid att komma ner i varv och slappna av. Dock är det inte lika njutbart att vara vaken när det är luftgropar och marken under ser ut som den beskrivna, det hade blivit en lång vandring om vi hade tvingats nödlanda mitt ute i ingenstans bland Afrikas vilda djur. Fascinerande när flygplanet flög in över en stad där belysningen inte ville ta slut. En stor stad i ett magnifikt land på en gigantisk kontinent.

Äventyret hade börjat, tio dagar efter mitt marathonlopp var det alltså dags för träningsläger i en månad i värmen och på hög höjd. Första fem dagarna och över dopparedagen valde vi att vara på en något lägre höjd, ca 1400 möh, i universitetsstaden Potchefstroom väster om Johannesburg. En mycket trevlig stad med det mesta man kan behöva och lite till. Perfekt att vara på läger i för den som vill testa hög höjd första gången eller för den som har det tufft på de höga höjderna träningsmässigt. Vi var ett stort och gott gäng löpare från Sverige och merparten goa Götet på plats. Och de första dagarna i Sydafrika kändes inte riktigt som Afrika. Det var mer när vi en kväll satt och inväntade lite take-away mat på en av de trevliga restaurangerna och pratade med de som jobbade där som vi blev påminda om vart vi egentligen är. Vi fick veta att Potchefstroom är en lugn stad och att det under 2011 enbart hade varit ett enda mord, att jämföra med övriga större städer där han sa att det i runda slängar begås 3-4 mord om dagen. Det satte lite saker i perspektiv för oss som upplevt Potch, och det Afrika vi hittills kommit i kontakt med, som lugnet självt.

Eleverna på universitetet har lov just nu eftersom den här perioden då vi i Sverige har den värsta mörka vintern är sommar, sol och värme här. Sommarlov under jul, jo man tackar. Solskenslöpning och en bra bit över 30 grader på löppassen dessa första dagar är troligen det man kan förvänta sig av Afrika, i synnerhet på den lite lägre höga höjden. Njutbart på alla sätt men bäst att ta med sig egen solskyddsfaktor för här lyckades vi enbart finna faktor 20 och högre. Lite sol på näsan vill man ändå ha med sig hem. Fascinerande att prata med de oerhört trevliga städerskorna, på Annies guest house där vi bor, som har en hy några aningar mörkare än mig, vara rädda för solen för att den orsakar cancer. Det kan man även se på de med samma hudtyp som jag, de är riktigt bleka. Och i många länder, exempelvis Thailand, strävar man efter att vara blek eftersom det är bönderna som är solbrända och det anses därför inte fint nog. Den attityden råder också här bland de vita medan de mörkhyade är solrädda. Men så är det ju ett land med sin historia väl värd att minnas och som besökare ta hänsyn till. Vi är alla människor med samma värde, men här i Sydafrika blir man ständigt påmind om att världen inte är så enkel. Och vi västerländska stolpskott till löpare solar oss halvt fördärvade och tycker att det är snyggt att bli bruna. Världen är allt bra konstig, men det är också svårt att ändra invanda mönster som präntats in sedan barnsben på var och en av oss oavsett etisk bakgrund och kontinent. Var och en har vi vår egen tro och det blir extra synligt när man besöker länder som är så olika det land man själv kommer ifrån eller växt upp i.

Vi fortsatte vår lektion i Sydafrikakunskap på restaurangen medan de kokade ordning en fantastisk måltid. Och fick veta att det gäller att ha huvudet på skaft och tänka efter före samt vara lite mer om sig och kring sig här. Som exempel fick vi veta att det inte var att tänka på att åka taxi om man vill ha livet i behåll. Det är med livet som insats man hoppar in i en bil i fel område eller om man har otur med chauffören. Servitören, som ursprungligen kom från Kapstaden men som bosatt sig i Potch och trivs med lugnet i den mindre staden, var snäll att upplysa oss om att det finns många som skulle döda för en iPhone. Han fascinerades av att varenda västerländsk snorunge verkar ha just en telefon av detta märke och han sa att hans kompisar brukar skämta om att borta i Europa slänger de dessa telefoner efter oss gratis. Viss portion allvar låg i hans uttalanden, väl värda att ha i åtanke.

Vår första anhalt i landet långt borta var hur som helst underbart bra med härligt sällskap av alla goa löpare samt tränare, där några av de sistnämnda varit riktigt duktiga löpare när det begav sig. Det är något som jag njuter mest av när jag får vara iväg så här, ynnesten av att få höra en person som Midde Hamrin berätta om sina erfarenheter. Vilken löpare hon var, och vilka många rent av fantastiska löpare vi har haft hemma i Sverige som besitter så mycket kunskap och spännande upplevelser som de kan dela med sig av om man bara vågar fråga och vill lyssna. Jag tycker det är underbart att få höra berättelser och tankar från de som har en enorm löparkarriär bakom sig, en karriär man själv aldrig kommer att komma i närheten utav. Att vara på läger handlar inte enbart om att träna själv utan att ta in allt runtomkring, och det gjordes i Potchefstroom på bästa sätt.

Träningsmässigt tio dagar efter en mara vet man inte riktigt vad man ska förvänta sig. Och att åka på läger så snart var som bekant inte ursprungliga planen. Men planer måste ibland revideras och så var det i år, därav intogs extra mycket lyhördhet i början. Och det var perfekt att starta i Potchefstroom där mjukstarten visade sig bli riktigt bra. Och jag har aldrig efter varken ett marathonlopp eller halvmara för den delen känt mig så snabbt återställd i kroppen och knoppen. Huvudet kan man ju själv påverka, då det handlar om inställning, men det är tufft även mentalt att ladda ur ett års träning in i en mara så det är inte bara att snöra på sig löparskorna och gå in i en hård träningsperiod mot nya mål hur som helst. Men när kroppen svarade så som den gjorde redan på de första löppassen så blev allt så mycket lättare. Benen ville springa och kändes helt återhämtade tio dagar efter race day. Det var inte muskulära faktorer som satte stopp för att köra tuffa pass utan det var sedvanlig invänjningsperiod på hög höjd som krävdes för samtliga. Den tunna luften och syrebristen som uppstår kräver att man smyger igång med distans och lugnare pass i början. Men vis av sommarens upplevelser i St. Moritz så visste vi med oss hur jag upplever träning här uppe och i Potch kändes det som det inte var så tufft alls även om pulsen stack iväg några slag extra på distanspassen. Universitetsstaden satsar stort på rugby så träningsmöjligheterna är uppbyggda efter detta med vidsträckta gräsplaner att springa på. Som stora välklippta golfbanor och under loven är det ingen som spelar så då kan vi löpare på läger husera fritt. Till det kan man finna asfalts- och grusrundor för längre pass eller som omväxling. Distansmöjligheterna för en långlöpare är dock något begränsade om man vill variera varje pass, men det är välordnat och känns tryggt, vilket är minst lika viktigt. Det finns även ett välutbyggt gym med det man behöver i styrkeutrustning samt även roddmaskiner, spinningcyklar och andra konditionsmaskiner för alternativträning. Till det finns både ett varmbad och ett isbad som verkligen kändes så som namnet antyder. Bra för trötta ben, men värre än värsta mjölksyrapasset i smärta. Anklar, tår och fötter börjar värka redan efter några sekunder i kylan och vi pratar minuter att stå där. Benen blir som glasspinnar.

Julafton, 13 dagar efter maran och 3 dagar på hög höjd, var det dags för första tröskelpasset. I löparkretsar känns det som födelsedagar och andra högtidsdagar gärna firas med härliga löppass och helst ett tufft sådant. På läger är detta än mer legitimt för väljer man bort julen på hemmaplan så har man sina anledningar och vår anledning stavas bra träning i en främjande miljö. Pretentiöst så det förslår, men ack så underbart. Mindre angenämt var dock passet på 3x3 km tröskel där jag la mig på den tröskelpuls jag har hemma och hamnade i ett tempo bra långsammare än tröskelfarten på havsnivå och mer i tempot jag hade på maran. Något som efter laktatmätning visade sig vara på tok för snabbt. Så visst påverkas min kropp av höghöjden och behöver acklimatisering. Och visst sitter 42.195 meter tävling kvar i benen och mer än två veckor behöver förflyta. Det fina är att känslan i kroppen var tröskel och att det gav mersmak för det som skulle komma senare på lägret uppe på den riktigt höga höjden dit vi begav oss på juldagen efter ett trevligt julfirande med braai, afrikansk barbecue, julklappslekar och trevligt umgänge.

Resan från Potchefstroom till Dullstroom via Johannesburg tar knappt fem timmar i lugn och maklig takt. Rolig och sevärd bilfärd där man sakta men säkert kör från ca 1400 möh upp till de 2097 möh som är Dullstrooms högsta punkt. Kontrasternas land med fina byggnader och kvarter på ena sidan vägen där det är relativt få som bor till kåkstäder på andra sidan där majoriteten av befolkningen, som hör till respektive stad, är bosatta. En ytterligare kontrast som slog mig är att det trots den höga höjden inte är ett berg i sikte som i St. Moritz där bergen gav frid och visade på sin storhet. Här sitter det pampiga i långa vidsträckta böljande gröna kullar, liknande de som återfinns i Skottland. Oavsett om du vänder blicken åt norr, söder, väster eller öster tar det inte slut förrän horisonten sätter stopp. Det är som att blicka ut över ett hav men här är det blommande grönska, slätter med slumpvis utplacerade träd, röda grusvägar och några av asfalt som likt havet ger stillhet och lugn på varje distanspass. Dullstroom är fantastiskt och vi har njutit av både härliga och tuffa utmaningar i löparskorna i drygt två veckor. Med en knapp vecka kvar har jag kommit fram till att jag trivs här precis lika bra som i La Santa. Och den som känner mig vet att den lilla fiskebyn på Lanzarote har en speciell plats i mitt hjärta, smultronstället jag alltid kommer vilja återvända till. Nu har jag ett till ställe att spara i hjärtat och återvända till när möjlighet ges. Idag blir jag veteran i löparsammanhang och det firas med dubbla pass. Trettiofem år, en milstolpe bland alla andra mil som avverkats här uppe. Och många fler hoppas jag att det blir.

Castellón Marathon.

2011-12-29T16:01:00.001+01:00

Sitter just nu i ett fantastiskt hus uppe på 2097 möh och blickar ut över vidder som liknar Skottlands böljande grönska. Vi har varit på träningsläger i Sydafrika i en vecka och en dag. Ju mer kroppen acklimatiseras ju mer möjlighet ges att njuta av de röda grusvägarnas tuffa träning. Några dagar kvar på det här året och det är dags att summera ett år som kantats av olika problem. 2011 som var tänkt att bli ett riktigt bra löparår för mig startade med en skada som jag led av under vintern och som avlöstes av en problemfylld vår med andningsproblem som under sommaren kulminerade i genomgående undersökning där resultatet visade att jag har ansträngningsastma. Det förklarade en del, men lade viss sordi på stämningen och det tog ett tag för mig att acceptera detta faktum. Första höghöjdslägret startade förvånansvärt bra i St. Moritz, Schweiz, och en liten låga tändes. Den slocknade efter ett av mina hittills bästa träningspass när jag satte mig i en fåtölj och reste mig skadad. En låsning och överansträngning i höftböjarmuskulaturen som var så illa att jag inte kunde gå eller stödja på benet, än mindre springa eller ens alternativträna till en början. I efterhand något man kan skämta om, ”att göra en Therese” och sätta sig i en fåtölj eller det är farligt att vila. Men den där skadan var troligtvis bra för mig på flera sätt. När jag var yngre kunde löpningen bli tvångsmässig och ibland inte rolig. Nu springer jag enbart för att jag vill och för att det är skoj. Att få skadan i somras var bra för den fick mig att backa några steg, hitta glädjen och min egen drivkraft igen, som gick lite förlorad av att allt gick så fort under våren och med de problem som kantade vägen. Så efter en höst av uppbyggnadsträning efter skadan och ca 2,5 månads riktigt bra träning var det då dags för årets enda marathonlopp och mitt viktigaste lopp i år.

Spännande att resa till Spanien för att springa en mara och inte riktigt helt veta vart man har sig själv. Kroppen var mer tränad än någonsin, men en mara springs inte bara med benen och hjärtat utan det är en hel del huvud som ska till också. Med ett löparår som detta bakom sig är det fantastiskt att bara stå där på startlinjen och ha målsättningen att sätta pers med flera minuter. Jag sprang Varvet i maj och persade, jag sprang några usla millopp när jag var inne i de värsta andningsproblemen i somras och så sprang jag det senaste loppet i Borgholm den 15 juli, 9 km ”korta” Victorialoppet med ett gott resultat. Så med två bra lopp i bagaget, och fem månaders tävlingsuppehåll samt knappt fjorton månader sedan senaste marathonloppet så kände jag mig ömsom galen ömsom kaxig, men mest nervös och tokig som siktade på pers där i Castellón.

Marathonlopp handlar mycket om glädje till löpning och att komma dit förberedd. Vi var fyra löpare som reste från Sverige, tre meriterade landslagslöpare tillika grabbar och jag. Henrik var med som coach för mig och förste flaskfixare för oss alla, Mats Erixon som är Eriks tränare och coach reste med oss och Davids pappa kom ner. Förutom Erik och David så var det även Fredrik som sprang och vi alla fyra satsade på en rejäl putsning av våra tidigare marathonrekord. Vi flög till Barcelona, där en hyrbil väntade som vi körde utefter kusten ner mot Castellón de la Plana som stadens fullständiga namn är. Den ligger knappt tre timmar med bil nedanför Barcelona och ca tio mil ovanför Valencia. Dock fanns det inte lika bra flygmöjligheter till sistnämnda stad så vi valde vackra Barca. Loppet arrangerades för andra året i rad och detta år var det spanskt mästerskap där bäste spanjor och spanjorska direktkvalificerade sig till OS, så det var ett bra motstånd att möta och ett bra arrangemang med möjlighet att lämna in egna flaskor för eliten, en liten mässhall där fina goody bags lämnades ut och en god stämning i staden. Det där med egna flaskor visade sig vara over kill då man delade ut halvlitersflaskor med både vatten och sportdryck var tredje kilometer till samtliga löpare. Så inget jonglerande med plastmuggar där hälften hamnar i ansiktet utan riktigt bra för alla löpare avseende vätska. Dessutom hade man farthållare och annat smått och gott som de stora loppen har för motionärerna. Så i Castellón satsar man på att hamna på kartan över riktigt bra marathonlopp, vilket det finns goda förutsättningar för. Dock är det än så länge ett lopp med enbart 2500 anmälda och inte så trångt som det kan vara på de större racen, så för motionären som vill få en bra tid och som vill fly julstressen så rekommenderar jag loppet varmt. I år gick startskottet den 11 december kl 9 på morgonen.

Jag valde att jogga från hotellet till starten, med en liten omväg så blev det femton minuter i lugn takt och benen kändes bra. Nervositeten fanns närvarande i magtrakten och för varje minut som gick närmre startskottet tänkte jag att än så länge har jag dagens resultat i mina egna händer. Det finns bara en person som kan påverka utkomsten av detta och det är jag. In i startfållan, sköna spanska ord i öronen av alla medlöparna. Trevlig stämning, avslappnat på ytan men nervositet där inuti, på oss alla. 42.195 meter är inget att leka med och en målgång är alltid en målgång och en erfarenhet rikare. Pang, pang, pang. Var det flera startskott, var det omstart, lite förvirrat blev det men iväg var vi.

Castellón är inte en stor stad, men som tidigare nämnts så har man ambitioner och loppet går därför inne i staden hela vägen och som en loop, vilket resulterar i att det om man skulle sprungit banan på egen hand en helt vanlig dag skulle vara stört omöjligt att hitta runt på de olika små varven. Bansträckningen startar med en loop inne i stadskärnan, sedan springer man en lång raka ut från stan, vänder runt i en rondell, kör rakt ut åt andra hållet och där vänder man i en annan rondell. Och där har man tillryggalagt 15 km. Mina första 5 km kändes riktigt fina och jag hade problem att hålla tillbaka farten. Målsättningen för dagen var ett snitt per km på 3.54, och det skulle jag i början försöka hålla mig så nära som möjligt. Något jag spräckte redan på den första med 3.40 på klockan. Försökte hitta min egen rytm och då försvann några tjejer iväg framför mig, de andra var bakom och från 2 km och in i mål såg jag inte en enda av mina medtävlare. Så är det ju allt som oftast eftersom det är så långt mycket färre tjejer som springer marathon. Det som skulle visa sig bli ödesdigert för mig var att jag inte heller kunde avnjuta så mycket sällskap av det manliga könet. När man tävlar marathon så är ju tanken att första halvan eller rent av första 30 km är en ren transportsträcka och sedan börjar loppet där agnarna skiljs från vetet. Min dag var lite annorlunda. Vid 8 km började det kännas motigt, andningen strulade och jag fick inte till det bra, tappade modet en smula men bestämde mig där och då att målgång är det som räknas och valde att hitta en något lugnare rytm med några kilometer som gick något saktare. Här låg jag själv och hade en aning motvind, men det vände som bekant i rondellen. Efter en stund, runt 11 km kom två spanjorer ikapp mig, men de slog av något på farten när de kom ikapp eller så fick jag krafter, vi kom ikapp ytterligare en spanjor och vi fyra slog följe med fina km-tider runt 3.45-3.50 och det kändes lätt att springa. Banan var något sluttande här och lite vind i ryggen, det var skönt att slippa tänka på att hålla farten och istället lyssna på dessa spanjorers frenetiska konversation, de var inte tysta en sekund, munnarna gick i ett och det var riktigt kul att springa fram mot 15 km vändningen. Väl där hade vi svagt motlut, vind i ansiktet och de tre bestämde sig för att öka lite grann och prata desto mindre. Riktigt sega fyra kilometer väntade mig i total avsaknad av andra. Spanjorerna drog ifrån och jag var i ett vakuum. Vid passering 19 km stod Henrik och hejade på, som förövrigt även stått på flertalet andra punkter efter banan då den är riktigt åskådarvänlig för den som vill se de sina många gånger. En bit efter 19 km kom 2.45-gruppen ikapp mig. Inte visste jag att en sådan fanns och modet försvann än mer, min målsättning såg ut att rinna ut stort i sanden. Jag hängde på dem i 1,5 km fram till passering halvvägs. Det kändes bra att ligga i deras klunga men jag kände ändå att det hade tagit lite mycket på mina krafter, all den energi jag ödslat under tidigare delar av loppet, så jag vågade inte hänga med dem utan fick inse att med halva loppet kvar var det bäst att lyssna på min egen känsla och kropp.

När jag springer marathonlopp så delar jag upp dem i 5 km delar och tänker inget annat än fram till nästa 5 km-passering. Dock klockar jag mig även varje kilometer för att se att jag håller mitt tilltänkta tempo stadigt och jämnt. Så vid halvvägspasseringen var det 25 km jag tänkte på och det flöt på fint trots att jag återigen hamnade ensam, det var publik på den här sträckan av banan som hjälpte till att hålla huvudet högt och koncentrationen uppe. Mellan 25 km och 30 km gick det inte så tokigt heller. Vid passering 30 km brukar jag vilja bryta ner loppet i enkilometersdelar mentalt. Men mitt pers från Stockholm 2010 så behövdes inte det för känslan var så lätt. Samma sak hände i Castellón och jag fortsatte att jobba med 5 km sjok in mot mål. Dock blev det efter 30 km och fram till 35 km återigen ganska så motigt, vi var ute på en loop som gick i utkanten av stan där det var väldigt lite publik, vindkänsligt och känsla av motlut även om det troligen var flackt. Räddningen jag hade här var att jag började plocka manliga löpare från 2.45-gruppen, vilka tvingats släppa och som inte lyssnat på sina kroppar utan stumnade markant. De blev ingen riktig löphjälp, men det är en otroligt skön känsla att i slutdelen av ett sådant här långt lopp vara den som springer om och känner sig starkast. Innan banan svänger ner in i stan igen så skulle vi svänga höger i en rondell men jag fortsatte rakt fram. Utan löpare framför mig och inga nära bakom hade jag tur att det var några åskådare på cykel som skrek så högt att jag trodde att jag gjort någon form av lagbrott, men jag hade ”bara” sprungit för långt, började hoppa på stället, vände mig om och fick korrigera felet, vända och ta rätt väg. Några sekunder tappade, troligen inte mer, men rytmen bröts och jag fick det lite kämpigt att hitta in i det hela igen arg på mig själv. Dock dök 35 km skylten upp snabbare än kvickt och det är vid 35 km som jag överraskar mig själv i det här loppet. Jag tänker, nu är det bara 7 km kvar till mål, det är kortare än 8:an i Skatås och det är ingenting alls. Jag bestämmer mig för att göra allt jag kan för att inte tappa någon kilometer som jag brukar göra under den här delen av loppet. Det brukar alltid bli några riktigt dåliga kilometertider här, men jag lyckas hålla farten något så när uppe och gör min bästa avslutning någonsin på ett marathonlopp. Halvvägs passerade jag på 1.22.27, ca 45 sekunder saktare än vad jag hade halvvägs i mitt eget rekordlopp i Stockholm förra året och även långsammare än jag öppnade i Frankfurt förra året som också var en öppning på 1.21. Trots detta kan jag skatta mig lycklig när jag på upploppsrakan leendes ser att tiden kommer bli ett nytt personligt rekord, inte med de där dryga 3 minuterna som jag siktat på, men ändå en bra bit under tidigare rekord som sattes för 1,5 år sedan. Jag lyckades fokusera, njuta och ha roligt sista sju kilometerna, öka farten sista två och hålla ihop ett lopp som från kilometer 8 känts motigt och svårt. Först var jag inte nöjd alls, för jag trodde jag hade mer i kroppen och jag ville så mycket mer. Men efter att jag fått lite distans till loppet, funderat igenom året som varit och insett att en marathonmålgång är värd mycket varenda en, varje lopp ger viktiga erfarenheter att ta med sig in i framtiden. Och ett pers är alltid ett pers, du tävlar mot den enda som egentligen räknas, dig själv, och du lyckas slå dig själv. Vad mer kan man begära. Nästa gång ska jag slå mig själv med råge. Nu vet jag vart jag står idag och har en värdemätare att ta med mig in i framtiden. Något att bygga vidare på. Jag är glad och stolt att jag lyckades projicera energi och glädje när det var som motigast. Att jag inte lade ner verksamheten när det inte gick som på räls. Både efter sommarens skada och under ett lopp som inte riktigt blev som jag planerat. Nästa gång kanske det blir ett busenkelt race, eller så blir det som i Castellón ett lopp där huvudet är viktigare än benen och då vet jag att jag fixar det. Benen, hjärtat och huvudet, tre lika viktiga delar för en marathonlöpare.

Upplevelsen av hela helgen i mitten av december i Spanien var så mycket mer än att springa marathon och tävla. Att få äran att umgås med de tre fantastiskt trevliga, ödmjuka, roliga och kompetenta löpargrabbarna som liksom jag persade allihop och gjorde riktigt fina prestationer, var en ynnest. Vi hade avslappnad stämning innan loppet, med goda pastamåltider och mycket kul snack. Att Davids pappa Carl-Gustav och att Mats var med gjorde inte saken sämre. Att få höra sköna anekdoter från tiden det begav sig om löpning, träning och lopp gav otroligt mycket. Att lyssna på Mats som sprungit OS, VM och som är en av våra alla tiders bästa löpare var magiskt. Att dessutom av en sådan idol, á la Evy och Midde, få rådet att loppet ska vara roligt och att det är viktigt att känna harmoni och hitta glädjen var enastående. Snacka om att veta vilka ord man ska säga för att få löpare att må bra och inte känna prestationsångest. För vilken ångest skulle man inte kunna känna av att resa med ett sådant här gäng till en tävling, men istället känner man sig inkluderad och värd lika mycket som alla andra. Ödmjukheten är stor bland dessa storlöpare, både de som sprang och de som coachade. Och jag kan inte annat än tacka att jag fick vara med i gemenskapen och känna glädjen av att vara en av fyra som persade och vi alla hoppade in på tiobästalistorna för respektive kön i årsstatistiken. Rolig bonus så här i slutet på året eller kanske en lite för tidig julklapp. Kuriosa för den som undrar, även storlöpare som representerar vårt land har svårt att ta sig ner för trappor, sätta sig på toaletten och gå snabbt över övergångsställen dagarna efter en mara. Så det är alltså inte bara jag som känner av framsidorna av låren efter 42.195 meter i tävlingsfart.

Två veckor före marathonpers.

2011-12-13T19:28:00.017+01:00

Ibland är det skönt att sitta ner och reflektera, fundera, tänka och filosofera. Det är svårt att stanna upp i vardagen och ta sig tid att göra det när träningspass ska bockas av, jobbet ska skötas och vardagen ska fungera med allt vad det innebär. Men efter ett marathonlopp så ger jag mig själv tiden att stanna upp lite grann. Det är på något sätt så definitivt att springa en mara att det krävs några dagar av bara vara efteråt för att sedan lägga loppet bakom sig och blicka framåt.

Uppladdningen för söndagens lopp har varit lite annorlunda. Mest för att jag blev skadad i somras och knappt kunde gå eller röra mig ordentligt överhuvudtaget. Det, för mig, viktiga marathonracet som jag sett fram emot skulle sprungits tidigare och säsongen skulle summerats för två månader sedan. Henrik fick i present av mig att åka till Rom. En resa som skulle avnjutits utan speciellt mycket löpning, som sen höstvila, och vara lite mer som en sådan där vanlig stadsresa som andra par gör. Vi har rest mycket ihop, säkert mer än de flesta, men eftersom jag valt (eller ska jag säga vi) att satsa mer och mer på min löpning så handlar all vår semestertid om träning. Två pass om dagen, massor av vatten och mat, liggande läge och vila mellan passen där hård tuff träning varit prioritet ett. Det där med att se världen med turistögon och resa runt bland hostande turister med kameror på magen, gå på grisfester eller festa hela nätterna är inget vi upplevt och troligen inget vi egentligen skulle uppskatta. Men Rom skulle bli lite åt ett vanligt Svenssonliv. Vi skulle äta gott, dricka goda viner och turista bland historiska byggnader och verk. Men som bekant, det blir inte alltid som man tänkt sig. Fast till Rom for vi, för alla vägar bär ju just dit.

Och vilken tur att jag blev skadad i somras, för vilken helg vi hade. När jag nu sitter här och tänker på helgens marathonlopp så funderar jag på vägen dit, uppladdningen och hur hösten varit. Glädjen till löpning, energin i vardagen som gör att det är så kul att springa. Veckor varvade av Stockholmsresor med jobbmöten och viktiga beslut, tidiga mornar, sena kvällar, allt för att få in alla de viktiga passen som gav kroppen hårdheten tillbaka efter skadan. Beslutet att ta hjälp av en fantastisk personlig tränare på Sats Kungsgatan i Göteborg, Michael Hansson, och få till styrketräning och prehab för att minska skaderisken. All fin hjälp min klubb ger mig, Ullevi och goda bästa Curre, samt min tränare Johan Wettergren och all bra bollning jag fått under det år som jag valt att ha en tränare och gå med i klubb. Ynnesten det är att vara nästan halvvägs till fyrtio från de trettio (bevare mig väl) och ändå kunna harva på där ute i spåret med så mycket kärlek till löpningen. Det är fantastiskt. Och jag känner en oerhörd tacksamhet.

Och så har vi den där galna cyklisten som gick på spinningklasserna för fem år sedan. Utan honom hade jag aldrig vågat älska löpningen så som jag gör. Han får mig att känna mig normal även om all min fritid går till träning så känner jag mig som vilken människa som helst. För hemma i la casa de Nordström är det Svenssonliv att träna som en halvtidstjänst, badrummet luktar svettiga träningskläder, blicken är hålögd de flesta kvällar klockan nio när träningen är avklarad och det enda kroppen vill ha är mat. Det skulle vara omöjligt att leva med en människa som inte vill att man tränar, tävlar och som faktiskt uppskattar allt det onormala och gör det till normalt. Så resan till Rom som vi sett fram emot blev en blandning mellan att upptäcka staden och göra det till träningsläger. Med två veckor kvar till årets viktigaste lopp för mig så fanns det i min hjärna inga alternativ och Henrik känner mig bättre än jag själv gör. För honom var det självklart att helgen två veckor innan maran var kritisk för hur loppet skulle gå. Det sista långpasset skulle håvas in, viktiga intervaller stod på spel och en träningsvecka med mycket mängd skulle avläggas. Tacksamhet för att en resa som hade en karaktär när den gavs bort i present kunde ändras till en annan ytterlighet och bli fantastisk. Livet handlar om inställning, vill man så kan man.

Så efter fyra dagar i Rom så rekommenderas den här staden starkt även för oss löpare. Staden fick bekänna färg i löparskor. Morgonjogg i Villa Borghese rekommenderas starkt, likaså ett tidigt distanspass genom stadens större gator, förbi Coloseum, Vatikanen, Quirinalen, Piazza del Popolo, Forum Romanum, Piazza Navona. Eller varför inte ett långpass genom delar av staden men framförallt med lugnt flyt efter den underbara kanalen som skär genom staden. Springer man ner några trappsteg och följer det ringlande vattnet så behöver man inte stanna en enda gång utan det går en cykelbana utefter kanalen som man kan ligga på i tempo fram och tillbaka för att få ihop ett riktigt fint pass. Underbar löpning, pasta och framförallt glädje till livet är inte att underskatta när allvaret närmar sig. När du lägger alla dina kort, all din träning under ett år på bara en dag, ett lopp, då gäller det att hitta glädjen långt innan och känna att du mår bra i hela kroppen.

Så när jag nu njuter av post-marathonkänslorna så är det inget vemod jag känner utan snarare positiva känslor till att den här hösten gick snabbt, det var fokus rakt igenom, men det var lika mycket glädje och anpassningsbarhet till omständigheterna. Vi gjorde någonting bra utav en skada som var nära att krossa mig. Och det är nästan så att en skada kan bli till tacksamhet. För får man inte stanna upp ibland och tänka så uppskattar man inte allt i livet som man får. Det finns många måsten, men det finns lika många möjligheter. Och jag väljer de sistnämnda och skippar de där ordet måste. Det går att ladda upp i Rom, kilometer, endorfiner, kolhydrater och skratt. Även om landningen på hemresan var det värsta jag varit med om. Men det är en helt annan historia och den väljer jag att glömma.

Ubon Ratchathani.

2011-11-15T17:37:00.001+01:00

När vi bokade resan till Thailand och pappas 60-årsfirande så var tanken att en framgångsrik, rolig och intensiv säsong med många tävlingar skulle vara till ända. Så blev det som bekant inte riktigt. Så det var med blandade känslor vi satte oss på flygplanet för en lång resa till ovisshet och ledighet. Värme och sol i all sin ära, men när kroppen är hel igen och jag anmäld till en mara som jag ser fram emot med hela hjärtat så var det inte riktigt vila och solskenssemester som behövdes. Men i samråd med coach så hade jag genomfört en riktigt intensiv och bra träningsperiod innan vi for, så tanken var att veckan långt borta skulle bli en lugn och fin med underhållande träning, korta pass och hålla igång farten.

Vi landade i ett Bangkok med en känsla av lugnet före stormen, från flygplanet kunde vi se översvämningarna men väl inne i stan bland tuck-tuck, rosa taxibilar och sky-trains så märkte vi knappt av den tragedi som höll på att drabba landet. Om det inte hade varit för sandsäckarna som vissa butiker inhägnade ingången med samt som ambassader och andra nyckelbyggnader byggde barrikader med så skulle det mesta vara som vanligt. Lumphini park med en mängd av människor som utövade spontangymnastik samt Banyan tree building var de två höjdpunkterna. Den sistnämnda som Heaven23 i Göteborg fast 63 våningar och baren överst rätt uppe på taket med stjärnhimlen fri ovanför huvudet. Vertigo är det passande namnet och fantastiskt goda drinkar med tilltugg serverades uppe i skyn med utsikt över denna världsstad. Ljummen luft och en njutning för själen. One night in Bangkok, som låten heter, är kanske inte så mycket men vi hann med en hel del och ingenting. Varken H eller jag är sugna på marknader med billiga fynd eller shopping utan vi är mer ute efter att skaffa oss en uppfattning av världen där borta samt njuta av mer västerländska godheter som en latte på Starbucks och löpbandslöpning på ett fantastiskt gym som vi tjatade in oss på med motiveringen att vi är elitlöpare. En sanning med modifikation, i varje fall för en utav oss. Men väl uppe på löpbandet så var vår hastighet den dubbla mot det tempo övriga i gymmet joggade fram i, så för dessa vänliga thailändare såg det nog ut som vi var proffs på det vi höll på med. Lustigt.

Slutdestination Ubon Ratchathani med flyg dryga timman från Bangkok visade sig vara en långt mycket större stad än vi fantiserat om. Och det var väldigt roligt att få uppleva genuina och riktigt inhemska delar av Thailand. Det var inte många ord på engelska vi kunde göra oss förstådda med. Men att sätt ihop handflatorna och säga kaponkaa kommer man långt med. Ihop med ett leende på läpparna så kommer man ännu längre. Ubon som vi förkortar stadens namn till har det mesta förutom hav som man vill ha av Thailand och lite därtill. Framförallt finns det en sjö, Huai Wang Nong som är ca 7,5 km runt. Den ligger en bit från flygplatsen i ett lite lugnare område omgivet av några thaiboxningsklubbar. Så just runt den här sjön är man van att se boxare morgonjogga ett varv allt som oftast. Det ger en viss trygghet när man springer, för thailändare kör vanligtvis som galningar. Dock är de inte vana att se lintottar med löpartop och korta tights samt att det inte tillhör vanligheten att en tjej stegar fram. Men om jag var ett exotiskt inslag för dem så var alla road-kills ett spännande inslag för mig, ormrädd som jag är. Riktigt feta ordentliga ormar kunde ringla fram, jag hade dock turen att de jag såg var tillplattade och döda. Annars hade jag tvingats genomföra några rejäla spontanruscher som troligen kunde slutat hur som helst. Vänstertrafiken är också lite lurig och det gäller att hålla tungan rätt i mun. Något som visade sig vara överraskande var att de lösa hundarna inte var det minsta intresserade av oss som kom springandes. Hade det varit på Lanzarote så hade man haft huggtänder i rumpan om man inte passat sig noga. Kossor med långa öron, buddhatempel mitt upp i allt och ett otal 7Eleven-butiker var inslag att vänja sig vid.

Ubon har ett universitet och i anslutning till det finns det en 400-metersbana att tillgå för den som vill. Detta var inte aktuellt den här gången för vår del, men bra att veta till en annan gång. Gymmet på Sunee Grand Hotel var välfungerande om än något varmt. När det känns som att min kropp brinner på sista tröskelintervallen då är det varmt på allvar. Jag brukar klara 35-gradig värme utan större problem, men det här var något helt annat. Men det blir ju svalare och svalare under den närmsta tiden, så ett träningsläger i Ubon i december-januari skulle fungera bra tror jag. Om man vill göra något annorlunda, vill säga. H och jag kommer definitivt åka tillbaka, men så har vi ju min pappa att hälsa på under vintern. Viloveckan blev drygt 12 mil med fina distanspass och bra tröskelintervaller samt kvalitetspass. Med andra ord ingen vilovecka, så som straff fick jag en medeltuff vecka hemma istället.

Vi kom hem lagom till nedräkningen mot maran. Den 11:e var det exakt en månad kvar och drygt ett år sedan jag sprang min förra mara samt ett och ett halvt år sedan jag satte mitt pers i Stockholm. Nu är jag riktigt sugen på att ge distansen vad den tål och den här gången tänker jag inte ge efter en tum. Om det blir tufft i slutet så är det jag som tänker bita ihop ordentligt. Nästan så att jag ser fram emot sista 7 kilometrarna mest av allt. När benen är trötta, tömda och det suger i låren ordentligt. När det gäller att kämpa varje kilometer, när det går lite utför på banan så är man rädd för att få kramp, men man matar på, håller farten som i trance, steg för steg in mot mål. Väl 200 meter innan målgång så ser man på klockan att man lyckats. Målet är uppnått och man vågar öka det där lilla de sista metrarna. Väl i mål kommer tomheten som ett slag i ansiktet. Marathonloppet är över, vad händer nu. Post-marathon blues.

Men nu är det pre-marathon och känslorna flödar över. 42.195 meter pur glädje är det som hägrar. Nu har jag härdat mig i värmen, dags att knyta ihop kappsäcken av träningspass med två tuffa träningsveckor för att försöka boosta och skapa det lilla extra för att plocka ut det under loppet. För även om delar av släkten tycker att jag borde sluta springa, vuxen som jag tydligen är och slitigt för kroppen som de tydligen tycker att träning är, så planerar jag att springa otal många roliga lopp till. Sån är jag och med knappt två månader till 35-årsdagen har jag blivit ännu odrägligare. Den stora frågan är hur många marathonlopp jag hunnit med innan 40-årsdagen. Innan dess ser jag inget stopp på härligheten. Segare blir man med åren och redan nu är jag en tjurskalle som när någon tycker att jag ska göra på ett visst sätt gärna gör precis tvärtemot. Thailändarna lever efter en devis jag från och med nu tagit fasta på: Man gör som man vill.

Effekt av höghöjd och alternativträning.

2011-10-16T10:49:00.002+02:00

Mitt första höghöjdsläger blev en besvikelse i och med skadan. Det är svårt att njuta av de två första underbara och helt fantastiskt bra träningsveckorna när jag inte fick möjlighet att ta lägret in i mål och därmed komma hem och testa kroppen på de planerade tävlingarna. Men nu när det har gått ett litet tag sedan vi kom hem, skadan har läkt och jag har genomfört ett otal av vassa alternativpass, så känner jag att jag ändå kan utvärdera det jag var med om uppe på höjden.

Även att jag hade stora problem att genomföra någon vettig träning de sista två veckorna så kunde jag när vi kom hem efter jag genomgått tuff naprapatbehandling börja köra en hel del crosstrainer. Distans, långpass, tröskel- och kvalitetsintervaller gick att genomföra på ett bra sätt. Just när jag genomförde alla dessa pass under lite över en månads tid var det svårt att veta vilken effekt det skulle få på löpningen. Hur mycket jag kunde behålla av träningseffekt och hur mycket jag skulle tappa. Det intressanta var att jag upplevde att kroppen var otroligt stark på crossen. Jag kunde trycka upp pulsen och köra med mer motstånd än vad jag har gjort tidigare. På många pass kändes det som om det inte fanns något stopp utan det var bara att mata på intervall efter intervall utan att fundera. Annorlunda känsla som jag nu efter att ha börjat springa igen tror har med vistelsen på hög höjd att göra. Trots att jag inte kunde genomföra träningen helt optimalt och enligt plan i St. Moritz så verkar kroppen ha tagit till sig de effekter som träning på hög höjd skapar i kroppen. Och detta hade jag med mig in i en tuff alternativträningsperiod som krävdes på grund av min skada. Spännande är att det går att känna av effekten efter så lång tid och att det som gjordes där uppe inte var spilld mjölk vilket det kändes där och då när min kropp sa ifrån.

Nästa träningsläger har jag förhoppning om att vara hel och få ut full effekt av den investering som det är att vara där uppe och gå in i träningsbubblan. Fördelen är att jag både vet hur min kropp beter sig i början av vistelsen när en viss mån av invänjning behöver ske. Dessutom vet jag hur bra det går att prestera uppe på höjden och är inte rädd för tuffa pass, riktigt långa pass eller andra utmaningar. Kroppen fixade det fint sist och kommer göra det igen. Slutligen vet jag att kroppen får fördelar med sig som kan användas som en boost i träningen, det har känts lätt och som om jag utvecklats trots skadan. Kanske har det med lägret att göra och kanske har det även med den sjuhelsikes motivationshöjare det är att bli skadad och inte kunna springa. Jag pusslar dock gärna om pusslet och exkluderar skadan för att ta reda på de två sista pusselbitarna i höghöjdslägerpusslet. Hur kroppen svarar på de sista veckorna av träning, när ännu tuffare kvalitetspass skall till samt mest spännande hur kroppen svarar direkt efter återkomst till lågland och de efterföljande veckorna. Hoppas på att kunna planera ett framtida läger i bra anslutning till någon urladdande tävling för att få lära mig mer om mig själv, min kropp och fenomenet att befinna sig på hög höjd och träna. Livet är spännande och varje gång lär man sig något nytt.

Det där med att det är en motivationshöjare att vara skadad och inte kunna springa är egentligen lite att ta i, för ingen löpare vill vara skadad. Men när man är hel igen och tagit sig igenom eländet då har man sin skadeperiod så nära i bakhuvudet att det inte finns något pass man inte vill genomföra. De mest brutala pass är en njutning. Och när man är skadad så får man dessutom tid att tänka på vad som är viktigt och på vad man faktiskt håller på med. Är man då ordentligt taggad att dra igång maskineriet till max igen när man är frisk, då behöver man inte tvivla på om de prioriteringar man gjort är de rätta. Har man dessutom haft ett lite knaggligt år bakom sig så är man till och med sjukligt taggad för alternativträningspass. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv varit så dedikerad min alternativträning som den här skadeperioden. Jag har varit lätt manisk på crosstrainern. Nu är ju inte det så svårt, för bara man står på den där maskinen och drar i spakarna ser man halvgalen ut. Har man dessutom en tanke med passet mer än att enbart köra distans och jämn puls då lovar jag dig att folk tittar på en i gymmet som om man har något gravt problem. Men det är det verkligen värt. För alternativträning ger otrolig effekt. Jag har genom åren testat det mesta; vattenlöpning, cykel, spinning, rodd, simning och crosstrainer. Den sistnämnda ställde jag mig på första gången i vintras efter att jag blivit med coach. Innan dess var även jag en av alla som tittade snett på de som maniskt stod och trampade. Nu är jag totalt omvänd och skulle vilja hävda att crosstrainer är den i särklass bästa alternativträningsformen för en löpare. Ihop med tåhävningar, hantellöpning och lite vristhopp har jag lyckats hålla kvar en stor del av det jag tränat mig till innan senaste skadeproblemet. Trots att jag är spinninginstruktör och att jag under många år har tyckt att det har hjälpt mig i min löpning så känns det för mig som att spinning och cykling är ett bra komplement, men när du behöver byta bort all din löpträning mot något annat så tycker jag att crosstrainer har fungerat bäst som ersättare. Även bättre än rodd, simning och vattenlöpning som jag upplever blir för lågintensivt. De andra alternativformerna har också nyttjats, men merparten har under den senaste perioden legat på crosspass av olika slag. Liknande upplägg som man kör i löparskor, vilket även har känts psykologiskt bra. Svettigt, brutalt och maniskt. Och helt klart värt varje minut.

Med mindre än tre månader kvar av året ser framtiden ljus ut igen och jag njuter av löpningen. Träningen är just nu hård och siktar in sig på ett marathonlopp i slutet av året. Längtar efter den utmaning det är att springa en mara och hoppas att min kropp vill vara med hela vägen fram till startlinjen. Som Robert Broberg sjöng när man växte upp; målet är ingenting, vägen är allt. För det är vägen fram till loppen som är den mest intressanta.

Rosa Dygnet 8-9 oktober i Göteborg.

2011-10-03T13:14:00.007+02:00

Igår var det LIVESTRONG Day, en dag som i huvudsak firas i det stora landet over there. Lance Armstrong säger sig varje år fira den dagen han fick sitt cancerbesked och igår var det 15 år sedan han fick det. Det var då han bestämde sig för att leva och det var då en stor kamp började i hans liv och för hans nära och kära. Lance Armstrong är en stor idrottsman, men även en enorm förebild i och med det han gör för de cancerdrabbade och deras familjer.

Till jul är det 2 år sedan min pappa fick sitt cancerbesked. Och jag stod där med mobiltelefonen i handen på väg att fira jul uppe på Alnö hos Henriks föräldrar. På en parkeringsplats utanför stan, precis innan vi skulle köra förbi de för julen ljusdekorerade skorstenarna som är så karakteristiska för Sundsvall, ändrades vårt liv. Just där stannade Henrik bilen när jag skrikandes och gråtandes inte kunde förstå att det pappa sa i telefonen var sant. Marken rämnade under mina fötter. Det är den värsta stunden i mitt liv, men det var ju bara början. Allt vi fick gå igenom i familjen under pappas sjukdom och behandling är en resa jag inte önskar min värsta fiende. Det min pappa gick igenom som cancerpatient var fruktansvärt och obeskrivligt. Nu mår min pappa bra och varje dag som går hoppas jag att han inte kommer att få tillbaka sjukdomen eller att någon annan i familjen kommer att drabbas.

Cancer har för mig hamnat lite högre upp på agendan och jag vill gärna vara med och hjälpa. Likt förra året så kommer jag hålla en cykelklass samt en inspirationsklass för löpare på Rosa Dygnet. Ett träningsevent till förmån för Cancerfondens Rosa Bandet-insamling som anordnas nu till helgen i Göteborg med start lördag 8 oktober kl 13 och som sedan rullar på i ett helt dygn med avslut kl 13 söndag 9 oktober. Mina klasser håller jag på söndag morgon. Kl 9 startar jag med en Cirkelfys för löpare där vi kommer träna en del teknikträning, så kallad löpskolning, i uppvärmningen och sedan kör vi en rolig cirkelträning med enkla övningar lämpade för löpare. Kl 10 kör jag en utmanande och rolig intervallklass i cykelsalen. Bokar dig gör du här: cykelklasser och övriga klasser.

Varje dag får tusen och åter tusentals människor ett hemskt besked som ändrar deras eget och deras anhörigas liv. Och vi behöver alla ta ett ansvar för detta. Genom forskning och att vi alla bidrar med det lilla så kan vi gemensamt hjälpa så många. Min pappas cancer lärde mig att ta vara på livet och njuta av det lite mer. Därför känns det extra bra att kunna vara med och bidra till det fantastiska energifyllda event som Rosa Dygnet är. Vad väntar du på? Gå in på: Rosa Dygnet läs mer och anmäl dig nu! Vi kan alla göra skillnad!

Himmel och helvete.

2011-09-30T21:48:00.017+02:00

Tiden går så fort och hösten är snart här på allvar. Det här löparåret hade jag så mycket planer, men det blev inte som jag tänkt mig alls. Sista augusti började jag skriva ett inlägg med rubriken; Bryt ihop, och kom igen. Men jag hade varken lust eller ork att skriva klart det. Så nu står jag här en månad senare och har brutit ihop, varit besviken, arg och ledsen. Men likt draken har jag lyft i motvind och är på rätt väg igen. Igår kom vändningen, första fartpasset sedan jag föll ihop som ett korthus. Eller det kanske redan var i söndags som det vände på ett riktigt långpass, exakt åtta veckor efter jag skrev min glada berättelse om löppasset till Isola. 8 veckor sedan jag sprang ett av mitt livs bästa löppass, det var en fantastisk känsla just det där långpasset med 10 km tröskel på över 1800 meters höjd efter 18 km löpning. Det har jag levt på i 8 veckor för det är dit jag vill tillbaka. Både till alpernas underbara löpvägar och till formen som var på ingång där och då. Jag har funderat många gånger på vad som hade hänt om jag inte på vilodagen hade satt mig ner i den där oturliga fåtöljen, skrivit några mejl, läst lite och sedan rest mig och känt att något var fel. Så otroligt fel i hela kroppen. Jag haltade, kunde inte stödja på höger ben. Verkligen från 100 till 0 på en sekund. Tänk att inte känna minsta lilla ont eller känning på dina träningspass och så sätter du dig ner och tar det lugnt en liten stund och då blir resten av säsongen förstörd. Marken under dig rycks bort och du faller ner utan stopp. Huvudet hänger inte med på sådana saker, det går för fort för att förståndet ska följa. Alla mina drömmar gick upp i rök just då.

Så kändes det och jag var ordentligt nedbruten. Funderade på varför jag prioriterar bort så mycket annat i livet mot att springa. Huvudet har gått på högvarv och funderat på om det är värt att satsa på något lite mer istället för att nöja sig. Om det är värt att bli besviken. Om det är värt att försöka bli bättre, för vem vet hur mycket bättre det går att bli. Det är väl ok att springa på 1.21 på halvmarathondistansen gång efter gång, 1.20 några gånger och att ligga på 2.48 på maran är inte fy skam det heller. Men jag vill ju mer. När jag sprang GöteborgsVarvet i år på de där 1.19 så kändes det så självklart och inte alls snabbt för jag tror ju att det går att kapa fler minuter. Och jag hade så mycket mer i kroppen under sommaren. Men är det värt att bli skadad? Är det värt att träna sönder sin egen kropp för att nå sina mål?

Nu kan ju någon reflektera över att jag lipar över en enda liten skada. Men det här året har varit mer än en enda liten skada. Det har kantats av olika småproblem i kroppen som jag lyckats hantera. Sedan har jag haft andningssvårigheter under en längre tid men slitit som en liten varg och förklarat bort det med pollen och känslighet för kyla. När det i själva verket är ansträngningsastma som jag lider av. Jag som helst inte äter huvudvärkstabletter har fått tänka om. Är det värt att medicinera för astma för att kunna genomföra de tuffa träningspass jag behöver för att kunna bli en bättre löpare. När luftrören drar ihop sig och du inte får luft går det inte att springa. Det är frustrerande att inte kunna trycka på i den fart du vet att du klarar för att det snörper ihop sig i halsen och du inte får luft. Men det är också frustrerande att fundera över om du vill göra det här mot din kropp. Är det otal pass i kyla som gjort att jag fått de här problemen. När man balanserar på sin egen gräns och får ont samt kanske till och med åsamkar sig själv en sjukdom så kommer funderingarna. Allt ställs på sin spets.

Jag älskar av hela mitt hjärta att springa. Det är svårt att förklara varför. Det finns inte ord för det. Löpningen är som en livslång kärlek. Ibland hatar man den bara för att man älskar den så mycket, men mestadels bara älskar man den djupt och innerligt. Och jag kan inte vara utan denna livskamrat. Och jag vill fortfarande bli riktigt förbannat bra på att springa. Det här året får ses som året med lite skit i maskineriet. Nu är det utrensat och nu satsar vi framåt igen, jag och min lilla maskin till kropp.

Ibland när målsättningarna höjs så glömmer man av vad som verkligen är viktigt. Det är då gamla goda visa och underbara Jenny är som bäst. Jag har själv funderat över det mesta men inte kunnat sätta ord på det. Jenny satte ord på det hela häromdagen när vi fikade och jag vaknade upp lite till. Jag har pratat väldigt mycket mål och tider under det här året. Men inte visat så mycket glädje som jag brukar. Och precis där klämmer skon. Det är lätt att tro att man presterar som bäst när man blir nitiskt fokuserad, men det handlar inte enbart om vilja, fokus och träning. Utan det handlar om glädje och att vara sann mot sig själv. Att njuta av det man gör, ha roligt och inte känna några måsten. Hur kunde jag glömma det. När jag slutade springa som junior var det ju precis det jag lovade mig själv. Aldrig mer destruktiva måsten utan pur glädje i allt som har med träning att göra. Nu sitter jag här drygt 8 veckor efter Schweiz nationaldag när kroppen la av och jag inte kunde gå eller stödja på mitt ben och är tacksam över skadan som gjorde mig så ledsen. För nu vet jag vad jag vill och att jag kommer att lyckas. Jag vill fortfarande ta ett rejält kliv i min löpning men mest av allt vill jag njuta av att springa och träna för att det är så fruktansvärt roligt. Nästa år vill jag stå på startlinjen i de lopp som inte blev av i år och bara ha så satans sjukt skoj. Då kommer resultaten att komma. Var så säker. Och då vill jag göra St. Moritz i löparskor igen och igen. För det är sant som det står på skylten, El Paradiso, close to heaven. Det är aldrig försent för drömmar att återuppstå.

Isola, vackraste långpasset.

2011-08-01T18:33:00.012+02:00

En femtonmilsvecka ligger bakom ryggen och en ny vecka har precis startat. Idag firas Schweiz nationaldag och vi har vilodag här i St. Moritz. Den enda inplanerade under lägret om vi bortser från de två resdagarna. Vad ska man då göra under en helt planlös dag uppe bland bergen. Solen sken när vi vaknade på morgonen, ingen väckarklocka denna dag utan vi lät våra kroppar få vila ut ordentligt. Packade ner goda mackor i en ryggsäck och tog med en filt och startade en härlig vandring uppför en av de otal stigar som finns precis utanför husknuten. Skön dag med ett enda mål, njuta av gott olivbröd och gruyèreost samt promenera en bit till för att komma till El Paradiso. Henrik fick ett presentkort med fyra överraskningar av mig när vi firade förlovningsdag och en av de fyra presenterna var att just ta en härlig fika bland bergen i paradiset. Och denna alpkrog gjorde sannerligen skäl för sitt namn. Härlig miljö och ett perfekt sätt att avnjuta en ledig dag.

Promenaden hem är nedför och gav tid att blicka ut över omgivningen vi nu genomfört många löp- och cykelpass i. Hittills är det två pass som etsat sig fast mest, för mig. Tisdagens långpass på 35 km och gårdagens långpass med fartinslag på 30 km. Att ens få möjlighet att genomföra två såpass långa pass under samma vecka med en stark kropp och bra känsla är få förunnat. Att få göra det här uppe bland molnen är än bättre. Det sistnämnda passet var för ett halvår sedan något helt nytt för mig. Att springa 18 km och kloss an på det göra en fartökning under marathontempo i 10 km och sedan avsluta med 2 km vanligt distanstempo igen kräver både fokus, mental stabilitet och lite jävlaranamma. Just igår ansåg jag mig inte ha huvudet helt med mig eftersom jag vaknat med tandvärk, sista visdomstanden ska tydligen ut, och ont i huvudet. Men skam den som ger sig, iväg på långpass bar det. Och ca 85 minuter senare var det då dags för lite tempo och i min egen bubbla lyckades jag få till det så att jag kände mig nöjd, vilket ändå är det viktigaste. Kroppen kändes bra, tröskelfarten infann sig och jag lyckades riva av de där 10 km snabbare än planerat, det vill säga 1,5 min från mitt pers på distansen. Att få gå in i dagens vilodag med gårdagens pass i bagaget känns riktigt skönt. Tre veckors semester kvar och nu är tanken att tempot ska trissas upp lite, för den 12 augusti väntar för mig årets största eller i vart fall mest oväntade och något läskiga utmaning. Eller möjligen att jag ska se det som 25 varv av ren glädje.

Bästa passet hittills är dock St. Moritz - Isola tur och retur med en tröskelökning väl tillbaka i byn igen. Isola är inte bara ö på italienska, det är en skiva som Kent gett ut och det är en liten gullig alpby efter sjöarna på vägen från St. Moritz i riktning mot Maloja. Dagen till ära hade jag bästa benen, det gick inte att hålla tillbaka tempot hur mycket tillsägelse jag fått innan att just göra så. Benen gick av sig själva, solen sken och jag njöt av att springa bortåt på nya grusvägar och stigar. St. Moritz ligger i en dalgång och det går att få fin relativt flack löpning trots att omgivningen är bergstoppar och hisnande stigningar. Från sjön i St. Moritz Bad springer man mot Italien och passerar Silvaplana efter att ha sprungit efter ännu en sjö, sedan tar en äng vid innan nästa sjö och en liten motluta ger sig till känna. Vattnet är vackert skiftande beroende på om du är nära efter strandkanten eller kommit upp en liten bit på bergskanten. Blått, turkost eller vackert grönt. Med bergen, träden, himlen och tystnaden så är det obeskrivligt att springa här. Jag trodde inte att det skulle kännas riktigt så här bra. Senaste årens träningsläger i värme, sol och lavasand har varit storslagna på sitt sätt. Visst kan jag sakna La Santa och våra vänner Steve och Maria, den lilla lägenheten vi hyr av spanjorerna och allt det fina i byn vi förälskat oss i så. Men var sak har sin tid och till vår fiskeby kommer vi att återvända många gånger till, det är jag övertygad om. Men att få vara här på hög höjd och träna, med nya intryck och en annan känsla i kroppen är både spännande och härligt. Och jag tror att både Henrik och jag vill tillbaka nästa år om vi får möjlighet. Efter att ha passerat Silvaplana och över ängen kommer nästa sjö som tar dig till Sils im Engadin/Segl, ytterligare en vacker alpby att ta sig igenom. Dit tar det lite under 50 minuter att springa från St. Moritz och min vändpunkt för dagen skulle vara efter 70 min, då tanken var att vara tillbaka vid startpunkten efter 2h 20 min för att då köra min tröskelökning på 10 minuter och en bit över 2,5 km flackt runt sjön i vår by för att sedan avsluta med 2 km distans innan passet var avslutat och 2h 40 minuter tillryggalagda. Min färd fortsatte således i riktning Maloja och Italien i 20 minuter till. Målet var byn Isola. Med Kent, passande nog, spelandes i öronen fick jag ta den kuperade stigningen för att ta mig ända fram till den lilla söta byn. Väl där hade jag tid till godo och en skön flack sträcka sprangs över en åker innan jag vände tillbaka igen.

Det är fascinerande att springa 70 minuter åt ett håll och veta att du ska hela vägen tillbaka men det bekymrar dig inte det minsta för du vet att du har det i dig och du känner att det flyter på, andningen är med dig, benen pinnar på och du har hittat den där rätta känslan som får dig att tro att du skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Långt ifrån alla långpass är som detta, men att kunna sticka iväg i 3.45-tempo efter att ha sprungit runt 30 km är en skön känsla och det är troligen det som gör att jag gillar den här typen av långpass så mycket. Det ger en annan dimension att sättas på prov på det här sättet när kroppen varit aktiv under redan så lång tid. Att efter passet kunna säga att jag idag kunde springa en timma till är knäppt. Bäst att skylla det på den höga höjden eller möjligen de vackra vyerna. Det är lätt att träna i St. Moritz. Kanske för att det är vackert eller möjligen för att det är syftet med att vara här. Nu fortsätter en välbehövlig vilodag för jag har hört att kommande vecka bjuder på nya utmaningar, inte lika långa men långt mycket snabbare. Och det är som bekant det snabba syrekrävande som är det riktigt jobbiga här uppe. Men vad vore livet utan utmaningar, det är genom dem vi växer. Så jag gör mig redo för sista delen av mitt första höghöjdsläger, men troligen inte det sista.

Vinter på Piz Nair.

2011-07-31T19:37:00.011+02:00

Alpblommorna är utslagna, kossorna njuter i gräset i det som på vintrarna är skidpister och det kan vara uppemot 30 grader och sol här uppe på höjderna. Eller så kan det vara blott 2 grader när du vaknar på morgonen och ska springa ditt första tröskelpass på hög höjd och du undrar om någon skämtar med dig. Du har packat ner ett gäng med korta tights, träningstoppar och bikinis för att avnjuta sommaren i solen. Men du tvingas leta djupt i väskan efter understället och löparjackan som du turligt nog hade sinnesnärvaro att packa ner eftersom det ändå är alperna du ska till. Även vantar och mössa har åkt med av en slump i den noga utvalda och nerbantade packningen. Tackar högre makter för det. När det sedan visade sig att pass nummer två en av de första dagarna och den hittills mest snöiga var en vandring och i slutet ren och skär klättring så kom kläderna än mer till pass. Frukosten intas i köket varje morgon blickandes ut över berget med den lilla glaciären. Dagen till ära så har det snöat en hel del ovanför trädgränsen och jag funderar på om det verkligen är en bra idé att vandra upp till toppen just den här dagen. Coach som tycker att utmaningar stärker en verkar dock inte tveka det minsta. Och om jag yppar att jag tycker att något är mer eller mindre obekvämt, som att hoppa från femman i ett hopptorn ner i vattnet eller att vandra i snö på ett berg så verkar det snarare trigga honom att jämföra det med löpning och att höja sig själv för att nå sina mål. Jag väljer därför inte att yppa ett ord om mina rädslor utan Henrik, coach och jag ger oss iväg efter lunch för en promenad upp till Piz Nair.

There ain't no mountain high enough, ain't no valley low enough, ain't no river wide enough, to keep me from getting to you. Marvin Gaye och Tammi Terrells låt får mig att tänka på filmen Remember the Titans. Vacker film och omgiven av alpbergens tysta skönhet är det lätt att reflektera över saker och ting. Det är få saker som egentligen är viktiga i livet och det är skönt att bara få vara en stund och inte tänka så mycket utan bara leva varje dag utan att tänka varken framåt eller bakåt. Bara ta dagen som den kommer och insupa atmosfären, andas andetagen och göra det du gillar allra bäst. Umgås med den du älskar och utföra det i livet du tycker allra bäst om att göra. Så mycket svårare behöver det inte vara. Livet är egentligen väldigt enkelt. Vi människor gör det svårare för oss än det är, kravfyllt skapar vi problem för oss själva och andra, när det är enklast att bara leva fullt ut varje dag och ta tillvara på livet vi faktiskt fått och själva förfogar över. I synnerhet vi som kan sitta vid datorer och skriva eller läsa bloggar, vi har det oförskämt bra jämfört med många andra. Det är svårt att inte njuta av livet, naturen och löpningen här. Mer behöver jag inte så länge Henrik är här och de där hemma mår bra. Livet är ibland lite för vackert. Och jag lite väl blödig på väg upp mot toppen.

Större delen av vår vandring upp på berget kändes helt ok. I början kände jag knappt av att vi är på en hög höjd, men efter hand gick pulsen upp och stabiliserade sig kring en puls som på lågland skulle innebära lätt distans. Så viss ansträngning är det allt att vandra i berg här uppe. Vårt mål var att ta oss från vårt hus på 1950 meter över havet upp till toppen av Piz Nair som ligger på 3057 meter. Sista biten fick jag dock mitt hjärta halvt i halsgropen några gånger. Det där med att promenera i berg med snö och våt slipprig stig under fötterna är inte helt min tekopp. Men när man paralyserad står helt still för att inte glida bakåt och är en bit upp så inser man ganska så snart att gå ner igen inte är något alternativ utan det är bara att bita sig fast i berget likt en bergsget och fortsätta sin strävan mot den där varma chokladen vid liftstationen en bit under toppen.

Henrik och coach på väg mot toppen. Dessa båda män med lite mindre problem och rädslor än mig. Jag som fick peppa mig själv med små mantran steg för steg, emellanåt gåendes på alla fyra, var helt klart den harigaste. Men kanske är jag då den som konfronterat mina rädslor och därför är den som växer mest av äventyret. Vem vet? Sista biten hade snön blåst mot berget och på vissa ställen blev det knädjup kramsnö att pulsa fram i. Hala löparskor kunde kilas in i snön på andra ställen och greppet blev bättre och jag gladare. Mindre glad var troligen coach som ärade dagen med shorts. Varför inte, det är ju ändå juli och högsommar här i alperna.

Två söta stenbockar uppe på liftstationen och en stenbock bakom kameran, med bara några meter kvar till toppen. Coach som varit här tidigare går in till Lollo som tagit liften upp med sin lite onda fot och vi två stenbockar tar den sista biten upp för att besegra berget och bli värda den där varma drycken.

Äntligen ända uppe på toppen. Det är i slutet av juli, fingrarna är ordentligt nedfrusna, tårna likaså. Godare latte var längesedan även om fingrarna behövde den mer än kroppen som gått sig varm. Och jag har bestämt mig att efter jag har läst sista kapitlen i den vackra, men dock melankoliska, En dag av David Nicholls, så väljer jag att läsa K2 - på liv och död av Fredrik Sträng. Berg är fascinerande och jag skulle aldrig få för mig tanken att klättra på riktigt trots klätterkurserna jag gått för snart tjugo år sedan, sele och skor som finns långt inne i garderoben där hemma. Vissa saker stannar vid drömmar och ska nog så göra. Min kropp är skapt för att ha fötterna stadigt på marken och jag får inga kickar av att prestera med rädsla. Men jag kan förstå vad fantastiskt det måste vara att nå toppen på enorma fasansfulla fascinerande berg. För mig kan det bara liknas vid en marathonmålgång. Ingen bergstopp är den andra lik, inget marathonlopp är det andra likt. Varje målgång är unik och mycket kan hända på vägen. Det tar jag med mig ner från Piz Nair. En erfarenhet rikare.

St. Moritz.

2011-07-29T22:25:00.014+02:00

Höghöjdsläger, mitt första någonsin. Vi befinner oss i Schweiz och den exklusiva lilla byn på lite över 1800 höjdmeter i hjärtat av Alperna beskrivs som Top of the world. Kanske är det att slå sig lite väl hårt på bröstet att välja en sådan pay-off eller så är det jag som är yrkesskadad för den krassa sanningen är att St. Moritz är ett paradis för varje löpare. Och cyklist, om man frågar Henrik. Det är som att bo mitt i ett vykort. Eller som coach säger, vyn från balkongen är en kuliss. Det är så vackert att det inte kan vara verkligt, och då har han ändå varit här otal gånger.

Som sig bör när det är träningsläger så handlar det om disciplin och fokus. Vi är fyra personer som hyr ett hus, 150 höjdmeter ovanför St. Moritz Bad, det vill säga högt upp i St. Moritz Dorf. Det ger ett boende på i runda slängar 1950 meter över havet. Att vara på träningsläger på lågland är en sak, högre höjder kräver något helt annat. Är det första gången som en knapp månad ska tillbringas på höjderna så gäller det att ha några saker klart för sig. Tacksamt är då att få suga i sig kunskap från de som är mer erfarna inom området. Jag har läst på och försökt att förbereda mig så bra som möjligt. Dessutom har jag förmånen att resa med en oerhört erfaren medresenär och tillika coach. Min egen hypotes innan vi for var att jag är tålig för värme och har tillbringat många träningsläger och långa pass i ordentlig värme och sol, vilket min kropp klarat bra. Så därför trodde jag att jag skulle klara den höga höjden på liknande sätt. Dock så var jag förberedd på motsatsen, att det skulle kunna kännas som att springa i sirap, med en känsla av att bära rymddräkt och andas genom ett sugrör. Men så blev det inte riktigt.

Vi har varit här i ca 1,5 vecka och det är ungefär den tid man beräknar att det tar att acklimatisera sig. Personligen tyckte jag att det tog kortare tid. Min upplevelse har varit alltigenom positiv. Kanske beror det på att jag mentalt tänkt att det kan bli ett rent helvete för kroppen och inte tagit något för givet. Hur som helst så har det varit njutning och glädje från första passet och utan problem att tillgodose kroppen med syre. Vyerna, bergstopparna, alpsjöarna och allt det vackra hjälper troligen till en del för att göra träningspassen extra härliga. Samt självklart att vi skyndat långsamt och sett till att göra rätt träningspass och låtit kroppen vänja sig vid de nya förutsättningarna. Man skulle kunna säga så här, hade jag själv lagt upp träningen så hade det troligen blivit pannkaka. För visst är det skillnad för kroppen att träna här uppe även om det går bra och känslan är långt över förväntan. Samtliga träningspass hittills har känts riktigt bra, men klockan har visat andra tider och pulsen varit en bra bit högre jämfört med vad den ligger på i samma tempo hemma. Speciellt i början av vistelsen. Under första distanspassen, så var pulsen i lugnt tempo samma som den är när jag trycker på under ett distanspass hemma. Och på vår bergsbestigning som var en lång klättring i promenadtempo så var pulsen som om jag sprang lugn distans hemma. Men redan efter några dagar kändes en markant skillnad och nu upplever jag att kroppen svarar på samma sätt här som hemma, sett till puls och fart under distans och långpass. Däremot är det lite skillnad att springa intervaller och tröskel. Även här upplever jag en acklimatisering, men att helt kunna hålla samma tröskelfart här som hemma kommer det troligen inte bli tal om, även om sekunderna plockas nedåt och upplevelsen är att det går lättare, det vill säga snabbare, ju fler dagar som går. Viktigast är att tröskelpuls på lågland är tröskelpuls här och samma gäller intervallpulsen. Känslan är allt och hastigheten oviktig, i synnerhet på tröskelträning och långa intervaller eftersom det är den träningen som är tuffast för kroppen att klara av på hög höjd. Distans är inte alls lika utslagsgivande och korta intervaller säger man till och med kan vara lättare att genomföra på hög höjd på grund av lufttrycket. Under acklimatiseringen har jag därför kört intervaller som för mig känts som rena rama sprintdistanserna, 150 metare och 200 metare. Nostalgi att springa på den röda tartanen igen. Att göra det omgiven av alptoppar är som en dröm och det är nästan så att jag önskar att jag var en begåvning och ett gäng med år yngre så att jag kunde få springa många banpass. Men det är på de längre distanserna utmed banan i ett stadslopp eller på träningspass i skogen jag hör hemma. Det är harmoni när ingen ser en, anonymiteten är underbar i att vara långdistanslöpare. Det är exempelvis ingen som ser dig speciellt många gånger på ett marathonlopp, men på tartanbanan syns du hela tiden. Varv efter varv, intervall efter intervall. Men dagens 200 metare med lika lång joggvila var konstigt nog fantastiskt skoj. Jag kände mig som en riktig löpare och kommer ihåg alla dessa halva varv av intervaller jag sprungit som ungdom och junior. Och här uppe kunde gammelkroppen prestera tider som liknar de jag hade då. Måste vara den höga höjden. För det är så. Annorlunda drömmar på nätterna eller andra konstigheter skylls på den höga höjden. Vätskebrist och ett ökat matintag beror på den höga höjden. Vilopulsen på morgonen är högre, även om de senaste dagarna börjar te sig mer och mer normala. Det är ett spännande äventyr att genomföra sitt första höghöjdsläger. Och det bästa är att det fortsätter ett bra tag till.

Uppe på toppen och ner i djupaste dalen.

2011-06-17T11:05:00.003+02:00

Tiden springer iväg och jag med den. Vart tog de senaste fyra veckorna vägen. GöteborgsVarvet och den där sub1.20-tiden jag längtat så länge efter. Nu känns den helt irrelevant. Obetydlig på något sätt, för 1.19.43 känns inte tillräckligt bra. Vad är problemet egentligen. Mitt problem. Varför kan jag inte nöja mig och känna en sådan där skön nöjdhetskänsla. Jag känner bara mersmak och att 1.19 inte är en bra tid. Inte tillräckligt bra. Hur kan jag känna så när jag så länge velat uppnå just den gränsen. Lustigt är det att uppnå något som emellanåt känts ouppnåeligt, eftersom försöken varit så många, och inte känna den där tillfredsställelsen omsluta kroppen och vagga in en i ett inre lugn.

Senaste veckorna har jag haft en både fysisk och psykologisk svacka. Närmsta dagarna efter loppet så kände jag mig glad och kunde bara tänka på att nu ska jag träna stenhårt och smida medan järnet är varmt. Sedan kom jag ikapp mig själv på något sätt. Och huvudet kändes trött och kroppen densamma. I efterhand har jag kommit på att det är en blandning av jobb, pollenallergi och lite för lite sömn. Men främst så tror jag att det har att göra med att det där målet uppnåddes och att jag trodde att en helt annan känsla skulle infinna sig. Men den kom aldrig. Och det är ju självklart att den inte gjorde, för jag vill ju mer. Men på 10 km och på marathonsträckan har jag för mig själv uttalat långsiktiga mål, satt i tid och till det formulerat delmål som jag vill uppnå inom en snar framtid. På halvmarathonsträckan har jag inte satt något långsiktigt mål utan det enda jag haft i huvudet är att ta mig under 1.20. Och jag vet att jag efter loppet både sa och skrev att nu ska jag inte sätta några mål utan nu ska det gå så fort som det bara kan gå. Men att famla i mörker utan ett mål är svårt. Och faktum är att jag har svårt att sätta ett mål på 21,1 km. Det eftersom marathonlöpare är så olika skapta. En del som springer på de tider som jag vill nå är riktigt vassa på halva sträckan och andra har personliga rekord som inte är så värst snabba men springer riktigt fort på marathon trots det. Det är väl så att man måste inte vara en snabb löpare för att lyckas på marathon utan man kan vara en seging. Och det är ju det jag har sett mig själv som. En sådan där löpare som kan ligga i ett tempo och hålla det länge, men som inte har någon speciellt snabb toppfart. Men nu helt plötsligt så vill även jag springa fortare och därför svävar jag i ovisshet och vet inte vad jag ska tänka om halvmarasträckan framöver. Det får mogna fram eller så får jag ta hjälp att formulera en rimlig tanke och tid. För rimlighet är viktigt. Att ha en plan som är förankrad i verkligheten och inte drömma sig bort. Målsättningar ska, för mig, vara realistiska om än tuffa. Löpning är inte bara att springa, det kräver inte bara hjärta och en härlig känsla som jag oftast hävdat. Det kräver en hel del strategi och hjärna om man vill komma dit man tänkt sig.

Vi får se om jag kommer dit jag vill. Nu har jag i varje fall varit glädjerusig, efter Varvet, på toppen av sinuskurvan men sakta dalat allt längre ner med dålig löpkänsla som resultat. Är det inte lustigt att det går att göra sitt livs snabbaste halvmarathonlopp och två veckor senare känna att självförtroendet är på botten och att det känns som att allt går i ultrarapid. Utan rytm, som om benen kämpade springandes i en bassäng full av mjukglass. Och när den där känslan kommer är det lätt att dessutom få någon liten känning någonstans. Lite ömhet här och där. Men nu får det vara nog. Nu har jag slickat mina sår tillräckligt och får skärpa till mig lite grann. Det gör ont både fysiskt och psykist att vara löpare. Och det är inte många träningspass som får betyg 9 av 10 på ett år. Många är kämpiga och rent av jäkliga, både på ett positivt och negativt sätt. Som allt i livet. Men när de där riktiga topparna kommer så är det så underbart och allt får en mening igen. För jag älskar ju att springa. Steg för steg, framåt, uppåt, mot nästa topp.

Jag vill tillbaka till den där underbara målgångskänslan som det är att gå i mål på främst ett marathonlopp men även på halva distansen. Den där härliga endorfinstinna känslan. Kroppen är helt slut, trött, urvriden som en disktrasa har det sista lilla krämats ut under slutkilometrarna. Målgångslöpningen mot klockan. Mållinjen. Lyckoruset. Den totala lyckan. Den obeskrivliga som måste vara självupplevd. Jag älskar att springa marathon. Jag har marathonabstinens. Tålamod, tålamod, nästa marathonlopp kommer och då ska jag vara starkare än någonsin. Det är därför min lilla plan som jag hade förra året om tre maror reviderades till att satsa allt på ett kort. Träna smartare och ge kroppen en chans att utvecklas. Så att disktrasan kan vridas ur lite ytterligare och jag kanske kapa till och med fem minuter. Tänk om det går att persa med fem minuter till hösten. Det vore mer än underbart. Och då är denna långa väntan på lyckokänslorna i kroppen värd varje sekund. Vägen dit är dessutom den mest spännande någonsin. Fyra veckor kvar till semestern och tre lopp innan dess. Semestern innehåller löpning, löpning och mera löpning. Majoriteten av dessa steg ska tas på hög höjd. Tiden är kommen för mitt första höghöjdsläger. Spännande värre hur kroppen ska klara av påfrestningen det innebär. Otroligt rolig semester har vi framför oss. Efter den blir det löpning i tävlingsstass två dagar i rad och hård träning hemma under några veckor innan nästa riktiga mål är här. Stockholm halvmarathon. Efter det finns det enbart ett mål kvar i år och det är marathonloppet. Det ska bli så roligt att springa marathon igen att jag får glädjefnatt i kroppen bara av att skriva ordet. Det kommer nästan vara ett helt år mellan senaste maran och den kommande. Men än är det långt kvar. Nu tar vi morgondagens 10 km lopp först. I staden där sola skiner för jämnan.

Vägen mot 1.19.43.

2011-06-02T23:40:00.009+02:00

Så stod jag där på startlinjen igen med ett otal halvmaror i ryggen. Åtta GöteborgsVarv, tre Stockholm halvmarathon och två halvmaror i Den Haag. För fjortonde gången skulle de där 21.097,5 meterna tillryggaläggas. För fyra år sedan träffades Henrik och jag. Hösten innan hade jag gått igenom en jobbig period i mitt liv och träningen hade under den perioden varit mitt andningshål så det var inte någon förvåning när jag sprang GöteborgsVarvet 2007 på 1.21.22. Jag persade med 3 minuter. Vägen dit hade jag persat varje år med flera minuter men efter det där loppet för fyra år sedan så stagnerade min utveckling något och jag har sedan dess radat upp inte mindre än åtta lopp på 1.20-1.21. Men under den där sabla 80 minutersgränsen har jag inte lyckats komma. Förrän nu.

Förra året växte en tanke och känsla fram inom mig. Kanske hade det med åldern att göra när en fråga poppade upp i huvudet på mig allt som oftast. När jag är femtio år, vad vill jag inte ångra att jag inte gjorde när jag var yngre? De flesta saker är inte åldersbegränsade. Men vill du satsa på din idrott och har möjligheten att göra det så kan det inte sparas till pensionsåldern. Nu är jag inte så duktig att jag pratar om någon heltidssatsning. Dessutom är inte marathonlöpning något du livnär dig på. Men jag är beredd att satsa helhjärtat lite mer än tidigare på det jag älskar att göra mer än något annat. Springa långt. Och Henrik är med på detta och tycker att alla upptåg vi planerar är minst lika roliga som jag tycker. Höghöjdsläger, tävlingar land och rike runt samt att min träning är den som styr i princip all vår lediga tid. Jag tror att mannen njuter lika mycket som jag och det baserar jag på hans härliga uttalande att han skulle kunna leva som idrottare på heltid även om han inte tävlar. Så mycket gillar han att träna och så mycket tycker jag om att träna, med den enda skillnaden att jag ska tävla och nå mina mål. Målet att bli en elitlöpare på riktigt. Som ett led i detta valde jag i höstas att gå med i Ullevi FK där Utby IK är själva moderklubben då Ullevi är en friidrottsallians mellan tre klubbar i stan. Förövrigt en fantastiskt duktig klubb. Där finns Curre, en man i sina bästa år som gett mig möjligheten att satsa lite extra. Och jag ska göra allt för att prestera bra för min nya klubb. För jag kan ändå sätta epitetet nya på den eftersom jag har ett förflutet som banlöpare i yngre dar, då i en annan av stans klubbar. Något som är svårt att tro när jag försöker mig på banintervaller med de yngre förmågorna i staden. Då blir jag avhängd så det stänker om det. Men så är ju de bland landets bästa och jag är en seging. Ett annat led i att göra mig till en så bra långdistanslöpare jag kan bli är att jag inte längre tränar mig själv. Alla tidigare års prestationer har jag lyckats skapa genom att träna efter eget huvud och det blev ju ändå ganska så bra. Men i höstas av en slump så trillade jag på en kille, också i sina bästa år (bara lite yngre bra år än Curres, som förövrigt kunde varit tvilling med min mor då de är födda på samma dag) som tränat fantastiska löpare och som jag själv hade ett förflutet med genom att vi varit på träningsläger tillsammans när jag var i de där yngre åren. Detta kom inte han ihåg, men är man tonårstjej och åker på läger med två år äldre grabbar då kommer man ihåg detta. Mycket ögongodis var det och en rolig tid i livet. Nu korsades i varje fall min väg med denna roliga prick igen, som alltså nu titulerar sig min coach. Så den senaste våren har varit omvälvande på många sätt. Jag sätter höga krav på mig själv och vill väldigt mycket med löpningen. Då kan det vara jobbigt att vara med i klubb samt ha en tränare. Inte för att dessa kräver något av mig, men det är ändå känslan att det finns fler som önskar att det ska gå bra. Sedan har jag tränat ihop med andra. Ett fantastiskt gäng löpare med den rätta inställningen, viljan och glädjen till löpningen. Dessutom otroligt duktiga. Jag är några pinnar äldre och det är roligt på sitt sätt. Tillråga på allt träffade jag några dagar före Varvet en mycket trevlig journalist som ville prata med mig om loppet, min löpning, mina mål och tankar. Och i detta forum berättar jag glatt och villigt att jag ska springa under 1.20. Detta sändes ut i vår lilla stad i SR P4 Göteborg. Och han skulle vänta i målfållan och göra en uppföljande intervju direkt efter loppet. Med allt detta i huvudet så blev årets lopp ett race där jag verkligen ville nå mina mål och framförallt bevisa för mig själv att jag är på rätt väg.

Startskottet närmade sig. Nu eller aldrig. Nu. Eller. Aldrig. Jag borde vara mer nervös än jag var. Men i uppvärmningen kändes benen oroväckande kvicka och lätta. Huvudet hade dagarna före varit riktigt nervöst men på tävlingsdagen vaknade jag utvilad och i total balans. Jag räknade inte på kilometertider, jag funderade inte ens. Utan jag visste att vi hade pratat om att jag skulle öppna på 37 minuter första milen, möjligen strax över. Och sedan skulle jag bara hålla kvar farten avslappnat och bra. Ett halvmarathonlopp flåsar man som bekant sig inte igenom utan större delen av loppet består av löpning i kontroll. Viktigt var att jag inte startade första kilometern för fort, vilket jag alltid brukar göra. Och jag försökte verkligen lägga band på mig själv, men det gick ändå för fort. 3.32 stannade klockan på. Flöt fram, försökte sänka farten, hörde mitt namn skrikas några gånger genom Slottsskogen. Andra kilometern gick långsammare, men istället för långsamt med 3.49. Jag hann bli lite stressad och tänkte att jag inte har den där kontrollen i kroppen på känsla och fart som jag brukar ha. Jag flöt Säldammsbacken upp kontrollerat, öste på lite extra nedför så att jag skulle ta igen den tappade tiden det blir uppför en sådan stigning. Vi passerade 4,5 kilometer och jag sprang förbi den enda tjej jag såg under loppet. De tio som kom före mig i mål var långt framför mig hela vägen, världslöpare av rang från Etiopien och Kenya samt fantastiska Isabellah. De bakom såg jag inte heller någon skymt av utan där var jag på väg mot första mattan som skulle skicka sms-tider till Henrik och andra nära och kära. Coach skrek att öppningen var perfekt och klockan stannade på 18.33. Bättre kunde det väl inte bli. Men det tog ändå några kilometer till innan jag upplevde att flytet infann sig. Vid ungefär 8 kilometer kände jag att jag hittat rytm och tempo. Jag hamnade lite själv i år, med killar som kom ikapp bakifrån. Några gånger kunde jag ta rygg en liten stund, men av en anledning kom de ju ikapp och jag höll jämnt tempo och skulle inte öka. Och så kom jag i min tur ikapp löpare, men dessa var jag tvungen att ta mig förbi. Så det blev en blåsig motvindshistoria på några ställen. 10 km passerades på 36.56 och där och då var känslan toppen. Jag hade lyckats med delmålet att nå just denna markering på uppsatt tid. Nu var det bara att jobba sig vidare kilometer för kilometer. Vid 15 km markeringen stod coach igen, skrikandes uppe på bron hördes han över alla andra och tjejerna som mindre etiskt korrekt hejat på mig från sina cyklar fick veta mitt namn och kunde byta ut orden första vita kvinna mot Therese, vilket kändes väldigt mycket bättre i mina öron. Jag passerade på 55.55, förövrigt en mycket snygg tid och visste nu att det skulle gå vägen. Jag har aldrig tidigare haft kontroll under ett halvmarathonlopp på att det ska bli en sluttid som jag haft för avsikt att det ska bli. Utan det har mer blivit som det blivit och jag är nöjd med tidigare resultat. Bara det att jag nu vill något helt annat. Lite mer allvar i den roliga löpleken, skulle man kunna beskriva det. Sista sex kilometerna tappade jag lite mer än jag planerat. Huvudet började spela mig ett spratt och känslorna att jag skulle klara 80 minutersgränsen tog överhanden. Jag tappade fokus och i efterhand känns det inte som om jag pressade mig själv tillräckligt det lilla sista utan jag sprang kontrollerat fram till sista kilometern där jag öste på lite extra. Sista stegen in mot mål hörde jag orden, bästa göteborgska, näst bästa svenska och att Therese äntligen sprungit under 1.20. Detta borde varit en härlig känsla, men det tog en liten stund att få det hela att sjunka in. Att det verkligen var min verklighet, att jag klarat det jag snackat om. Den där magiska gränsen, den läskiga mentala spärren. Utraderad för alltid.

I den lilla intervjun så nämnde jag att jag ska springa under 1.20 innan jag slutar. Så då skulle jag kunna sluta nu, men det är precis tvärtom. Det här är bara början på en vad jag hoppas otroligt rolig löpperiod i mitt liv. Den härliga reportern gjorde en deal med mig innan loppet, om jag klarade sub1.20 så skulle han börja löpträna. Ska bli spännande att följa detta löfte. Även om jag lätt skulle gå med på att stryka det hela för jag kan ändå tacka honom för att jag hade det att tänka på sista kilometerna. Visste att vi skulle mötas i mål och att ett efter-loppet-snack väntade mig. Och då vill man inte vara missnöjd utan då vill man stråla av lycka och känna sig glad. Och det är precis vad jag tror att jag gjorde. En lättnadskänsla som är obeskrivlig och en stollighet som fick mig att be om ursäkt till irländska tjejen som kom i mål bakom och sa grattis och att hon försökte men inte klarade att komma ikapp mig. Tror jag har en hel del mer att lära mig, lite mindre be om ursäkt och kanske lite mer armbågar krävs för att komma någonvart. Jag vet inte. Men nu är vi en liten bit på väg. 1.19.43, det är faktiskt pers på GöteborgsVarvet med över en minut. Tänk om det går att kapa den tiden med 1,5 minut till nästa år. Drömma får man och det bästa är att vägen dit är minst lika rolig som själva målgången.

Äääntligen.

2011-05-23T23:31:00.004+02:00

Bring it on har varit ett motto för mig ett bra tag. Och sub 1.20 ett stort mål i några år. Nu har jag tänkt om kring det förstnämnda och kan säga äntligen om det sistnämnda. Bring it on är lite väl reaktivt. Och att göra en mental gräns av en tid är det dummaste jag gjort. En god klubbkompis sa till mig för ett tag sedan att hon vill inte sätta några gränser för hon ser inga gränser på hur bra hon kan bli. De orden och orden jag fick höra någon dag innan Varvet av en annan god vän; det blir alltid som du tänkt dig, har tillsammans med några ytterligare goda erfarenheter och lärdomar under senaste halvåret hjälpt mig att se lite annorlunda på mig själv, min löpning och de mål jag har. Reaktiva tankar som att det blir som det blir fungerar inte om du ska prestera på toppnivå. Det är ett val du har gjort och ingenting kommer gratis. Det gäller att kämpa på varje träningspass, även om du har svårt att andas när det är minusgrader ute eller om du får en pipig andning av pollen. Det är hårt att idrotta och en sak är säker ingenting blir bara utan det händer av en anledning. Och den anledningen är det du själv som förfogar över.

Så med ovan sagt kanske det inte är svårt att lista ut att Bring it on inte längre är något motto. Mitt nya motto har jag inte hittat ännu, om jag ens ska ha något. I så fall ska det andas det blir alltid som du tänkt dig känsla. För jag tänkte 1.19, 1.19, 1.19 dagarna före GöteborgsVarvet och jag släppte inte den tanken under loppet. Jag var fokuserad, jag vinkade inte till någon som hejade på i år. För jag hade bara ett endaste mål med det här loppet, att radera den där magiska gränsen, den mentala spärren som funnit där alldeles för länge. 1.19.43. Nu ser jag inga begränsningar längre. Nu ska jag flyga fram, springa snabbare och träna tufft mot nya utmaningar med helt andra tider. Race report kommer. Nu njuter jag av känslan att ett ok fallit av mina axlar. En liten tyngd som ingen annan satt där utan enbart jag själv.

Green team.

2011-05-05T19:14:00.003+02:00

Det låg en förväntan i luften när vi klev på bussen på NE-platsen under fredag eftermiddag. Terräng-SM stundade, en försmak av tävlingssäsongen, en första liten hint om vinterns träning hade gett önskat resultat. För mig ett äventyr som jag kastats in i eftersom jag blivit med klubb. Vi skulle ha lagtävling och vad gör man inte för laget. 8 km var det sagt, men när det väl kom till kritan var vi anmälda båda dagarna. Något jag inte kände mig helt tillfreds med. Känslan i kroppen sista förberedande löppasset på torsdag kväll gav inte heller något självförtroende direkt. Med gråten i halsen sprang jag hem från det passet och hade inte den minsta lust att offra mig på en terrängbana. Det var ju en av alla anledningar till att jag varit klubblös, att springa de lopp jag njuter av och som jag genuint i hjärtat känner glädje inför. Men nu har jag gått med i en fantastisk klubb som gett mig många möjligheter att få satsa på det jag brinner för som stavas marathon. Och därför fanns det ingen tvekan till att göra det klubben önskade av mig. 4 km på lördagen och 8 km på söndagen. Uppsala Slott, en vacker men ack så backig historia.

Banan mätte 2 km, så antingen var det 2 varv eller 4 som skulle tillryggaläggas. Målet för första dagens korta bana var enbart att ta mig igenom för lagets skull. Försöka ha roligt men utan större press, eftersom sträckan är lite väl kort för mig. Jag brukar ju ha 38 km kvar efter de fyra första, eller åtminstone 17 km. Känslan den där lördagen för drygt två veckor sedan var något nytt. Jag har på tok för lite rutin på att ta ut mig under så kort tid. Jag har inte fart nog i benen för att pinna på och i min lägre hastighet så hinner jag inte trötta ut mig själv nämnvärt. Det blev aldrig någon riktig tävling för mig, även om jag var nervös och lite lätt fladdrig i kroppen. Startskottet brann av och iväg var vi, en skock kvinns spurtade över ängen för att få en bra position inför första svängen och den långa nedförslöpningen som sedan flackade ut inför backarnas backe. Den ödesdigra, mjölksyreskapande, skräckinjagande klättringen upp mot slottet. 150 meter är kanske inget att klaga över, men är det samtidigt 25 höjdmeter, mjukt gräsunderlag och ett gäng med medeldistansare, spurtspecialister, mjölksyrevana löpare och terrängspecialister så har en seg medioker marathonlöpare inte mycket att sätta emot. Min öppning första kilometern var skaplig och sedan sprang jag bara på så gott jag kunde, vilket dagen efter skulle visa sig inte var en speciellt stark insats. Men det fina i kråksången var att vårt lag, Ullevi FK, fick kliva upp på prispallen och ta emot en naggande god bronsmedalj. Ett SM-tecken är alltid ett SM-tecken och med det i bagaget var det verkligen värt att köra ett litet 4 km träningspass som jag nog fick se min insats som den första dagen av två.

Söndag morgon och det kändes lite mer som att det var dagen jag kommit hit för som var kommen. 8 km är betydligt längre och det dubbla från dagen innan. Och på den här sträckan finns det lite mer att plocka in efter hand om uthålligheten är större än snabbheten. Samma procedur som dagen innan fast med en känsla av något mer lugn och ro där på startlinjen. Samma bana, men alltså fyra varv istället för de två. Öppnade första 4 km fyra sekunder snabbare än vad sluttiden blev på den sträckan dagen innan. Och det skvallrade ju om att jag inte direkt kunde ta ut mig på det korta loppet. Hade bestämt mig att den där tuffa backen alla funderade på skulle bli min vila. Resten av varvet skulle jag göra mitt bästa att trycka på i bra fart, så bra som jag hade i kroppen. Men när väl backen dök upp så skulle jag ta den metodiskt, första delen upp till en röd matta som var dragen över en liten asfaltstump, andra delen till den skarpa svängen och sista delen, den branta upp över krönet. Det gick bra de tre första varven och jag tog stadigt in på en del av mina medlöpare som kanske startat lite väl optimistiskt. Dock blev jag såklart mer och mer avhängd från tätgruppen. Vilket är en självklarhet, med tanke på vilka löpare det var längst fram. Lyckades jaga mig fram till en 7:e plats och där låg jag stadigt sista dryga varvet. Försökte komma ikapp och ville verkligen. Planen var att ge det jag hade efter sista backen lagts bakom mig. Men den blev en dryg historia och väl uppe hade jag syra och tröttheten slog mig hårdare än jag trodde. Efter mördarbacken och in mot mål var det runt 700-800 meter kvar till målgång. Två små knappt märkbara knäppar uppför som på tidigare varv tagits med lätta steg blev nu stora hinder som var i vägen. Jag kunde inte jaga ikapp och jag kunde inte ta en sjätte plats som hade gett klubben fina poäng, för det är så det är på tävlingar med SM-status. De där placeringarna från ett till sex är åtråvärda och de som räknas. Att köra stolpe ut är inte så kul och just under söndagen lyckades vi från Göteborg att hamna på fyra sådana placeringar. Terränglöpning och jag är inte direkt som ler och långhalm. Men klubben fick ännu ett lagbrons med sig hem. Och jag är nöjd med min insats, även om den inte var något att hänga i granen direkt. Nu ser jag fram emot resten av säsongen. På flera sätt längtar jag efter att tävla och få möjligheten att flytta både mentala och fysiska gränser. Kunde jag komma i mål och ha kul på ett Terräng-SM, med tanke på hur jag är som löpare och vad jag hade med mig i bagaget, så ska jag kunna njuta av lopp som är lite mer min tekopp. Asfalt och stadslopp. Men så har jag ytterligare mentala utmaningar i år. Två inplanerade tartanbanelopp, 5000 meter och det dubbla. I år har jag delvis valt men även blivit uppmuntrad till att kasta mig handlöst ut och se vad som händer. Och det är inte bara de två utmaningarna jag har framför mig. Sommarens träningsläger är ännu en spännande och kanske väl syrefattig upplevelse som väntar. Med löpningen i fokus och två dagar till nästa tävling kastar jag mig över hallonpajen och fortsätter titta på en gammal goding. Run Forrest, run.

En halv livstid sedan och nu igen.

2011-04-14T16:08:00.005+02:00

Småland för en halv livstid sedan. Jag kommer inte helt ihåg vilket år det begav sig men det var sisådär 17 år sedan och jag var 17 år. Lerigt, gräsigt, stenigt, backigt och tufft. Precis det som karakteriserar ett terränglopp. Två eller fyra varv på en 2 km bana brukar vara standardupplägget. Startskottet gick och vi sprang på. Det var året som jag var inne i någon form av mental svacka. Helt oförklarligt så klev jag av loppet. Vad jag kan komma ihåg så var känslan bra och det var inte av trötthet jag steg åt sidan utan snarare av rädsla för att prestera. Väldigt märkligt alltihop. Men där satt jag i senare delen av tonåren och brottades med alla möjliga tankar. Två timmar nere vid en sjö i en skogsdunge på en sten. Helt själv iklädd tävlingslinnet och med tårar i ögonen. Det känns som om det var igår. Jag hade kommit till någon punkt där jag inte helt visste vad jag ville. En sådan där tidpunkt när det är extra viktigt att ha lite äldre förebilder omkring sig som fångar upp en när det känns jobbigt och svårt. Jag hade några personer runt mig men ändå så tog andra saker i livet lite för mycket överhand och löpningen var inte längre allt här i livet. Det är lite lustigt att tänka tillbaka på det här. För det känns som att jag har varit en löpare, jag har varit friidrottstjej och jag har tävlat i mina ungdoms- och juniorår. Resultaten var mediokra och ibland helt ok. Jag har skrivit träningsdagbok och levt för min idrott i större delen av min uppväxt. Jag älskar löpning. Och kommer troligen alltid att göra det. Men så tog allt slut och jag pluggade, tränade lite annat mest på skoj, presterade i vanliga skor istället för löparskor och skaffade mig någon form av jobbkarriär inom en bransch många avundas och vill jobba i. Livet är lite som en terrängbana, det går uppför och det går utför, däremellan är det ganska så flackt men ibland lite snårigt. Och så tar livet sina vändningar. Ibland förstår jag inte vart åren tog vägen. Men helt plötsligt så har det gått 17 år till och det stundar ännu ett Terräng-SM.

I tisdags genomfördes sista hårda passet innan helgen. Lämpligt nog på ett bökigt underlag. Leran skvätte gott och händer, armar, baklår och framsidor, rumpa och vader var helt täckta. Till och med mellan tårna hade lerkornen letat sig in. 12x600m stod på programmet och de sprangs i ett helt ok tempo med tanke på hur min kropp reagerar när den känner lerigt, stenigt, vått och geggigt underlag under fötterna. Det är inte glädjetjut man hör och det gäller att hålla tungan rätt i mun. Sista intervallen blev lätt skrattretande. Den skulle gå extra fort och under de sista hundrametrarna trampade jag lite snett på en sten, vad händer då, jo mjölksyran slår till med sådan kraft att jag känner mig helt klubbad. Vinglar sakta in i mål och stoppar klockan surt. Hade jag bara fått springa på hela vägen så hade det gått. Men det går inte att leva på en dröm utan det ska tryckas ut och presteras också. Precis så kommer det att vara till helgen. Varje liten meter är värdefull och varje litet steg viktigt. Varje liten nedförsbacke kan bli avgörande för mig.

Jag lovade mig själv en gång därbak i tiden när jag slutade med friidrotten att aldrig mer springa terräng. Jag hatar terränglöpning och jag älskar asfalt. När det kommer till tävlingar alltså. Träningspass avnjuts gärna i skogen, men när det ska gå fort så vill jag ha kontroll och fast mark under fötterna. Det är troligen därför flacka stadslopp kanske passar mig bäst och gärna de längre sträckorna. Terräng-SM löps på 4 km alternativt 8 km, 2 eller 4 varv. Det är för kort för mig och det är läskigt på så många olika sätt. Men vad gör man inte när klubben ska ha lag och jag på något konstigt vänster tros platsa in. Eftersom jag är livrädd för att tävla i terräng så har jag i år härdats med att springa terräng-DM och även en träningstävling över 8:an i Skatås. Den förstnämnda blev ett skratt i ansiktet på mig. Slutresultatet var helt ok även om tiden var till missbelåtenhet. Men att det ska avgöras i nedförsbackarna för mig är helt otroligt. Första nedförsbacken och de övriga flög ner och ställde av mig så det skrek om det. Jag stod formligen still i första nedåtlutan. Och jag fick jaga ikapp och plocka löpare resten av loppet. En upplevelse det också. Med det i bagaget tycker jag nästan att det är roligt och spännande att åka till Uppsala. Dessutom kanske det kan vändas till en styrka att känna att det här med terränglopp är kort. För när man är i mål på 4 km så hade man på ett marathonlopp haft dryga 38 kilometer kvar. För går det att springa så många kilometer till så borde det ju gå att trycka upp farten och hålla kvar den i de få kilometrarna som ska avverkas i helgen. Det handlar troligen om att knyta näven och älska smärtan, mjölksyran, flåset och det hårda med att försöka springa fort. Och just detta hade jag inte förstått för 17 år sedan. Någonting lär man sig när man blir äldre. Även om jag tar löpningen på precis lika stort allvar nu som då. Med den stora skillnaden att nu gör jag det med ett leende på läpparna och springer hela vägen in i mål.

Syreskuld.

2011-04-01T20:02:00.006+02:00

Trappor, värst vad många trappsteg det finns här i världen. Ett trappsteg ska ju förlänga livet, men jag vet inte riktigt om det gäller efter gårdagens löppass. Hur är det egentligen möjligt att vara en relativt vältränad löpare och samtidigt känna sig totalt otränad när man ska harva sig uppför trapporna till jobbet. Det är för mig helt oförståligt. Samma sak gäller ju om man behöver springa efter spårvagnen, de få gånger jag åker den av risk för bakteriehärdarna som finns där. Med andan i halsen och ben som pulserar kliver man på. Lustigt att det kan vara så när jag utan större problem kan avverka intervaller som på löpande band. Jag får inte ihop ekvationen. Men det måste ha med uppvärmningen att göra. Eller inställningen, för allt handlar ju om inställning. Vem är taggad att springa efter vagnen och vem är taggad att gå trapporna upp till jobbet. Men inför de värsta löppassen är det bäst att vara taggad för att nå dit man vill. De där viktiga passen.

Igår körde jag ett härdande och otroligt viktigt pass. Lång fostrande tröskel. Jag älskar de här passen. De är så brutala för psyket, men så sköna för huvudet när man klarar av dem. De är så härdande för benen och andningen. De är helt enkelt fantastiska och troligen helt avgörande för årets målsättningar. Igår var det 14 km tröskel uppdelad i tre sekvenser med knappt någon vila att prata om. Än så länge går jag på invänjning vad gäller den här typen av träning. Innan jag egentligen kan snacka om att jag är härdad, så ska jag troligen upp på tröskel en bra bit över 20 km. Men det säger jag utan att veta. Den utmaningen kommer som en glad överraskning och jag längtar redan. Varje vecka nu för tiden är som ett kinderägg. Tre härliga överraskningar som ska genomföras med koncentration och fokus. Och sedan en massa annan träning som kommer på köpet. Distans, långpass och spinningklasser är ju i min värld inte lika överraskande som just gårdagens tröskelpass. Idag sitter jag nöjd i kontorsstolen. När jag väl tog mig dit via spinningsalen ocoh morgonklassens energigivande deltagare. Och de där trapporna då.

Henrik sa en gång till mig att det är respekt att åka hiss. Som elittränande ska man ta varje tillfälle till att vila när man inte tränar. Det ligger något i det där. Hiss eller inte hiss, men balansen mellan vila och hård träning är troligen lika viktig som de där tröskelpassen. Resten av dagen är det troligen bäst att välja hissen för imorgon är det på det igen. Intervaller ska avverkas. Sista tuffa passet innan nästa tävling. Den andra för i år. Blickar fram emot året där tävlingarna kommer att dugga tätt. Det här är bara början. Jag ser med spänning och stora fjärilar i magen fram emot utmaningarna. Förhoppningsvis på lite lättare och starkare ben än just idag.

Ge energi, få energi.

2011-03-01T23:21:00.004+01:00

Klockan är runt sju på kvällen och det är måndag. Cykelsalen på SATS Kungsgatan formligen kokar. Vi kör lagtempo. Varje individ är där för sin egen skull. Din träning, din andning och dina tramptag. Men trots det individuella i träningen så skapades en magisk känsla i salen. Energinivån i topp. Blickar möttes, ögon fulla av jävlaranamma. Lagkamraten på cykeln bredvid peppade sin granne och utmanade sig själv lite extra eftersom lagkompisen körde så starkt. Gårdagens cykelklass var som alla måndagsklasser helt underbar att vara instruktör för. Det handlar inte om mig, det handlar om deltagarnas vilja, kraft, fokus och träningsglädje. Igår handlade det om fantastiska människor, fyrtiofyra egna viljor som valde att följa min tanke och träningsplanering. Vi gjorde det tillsammans, salen i gungning och energin flödade. Det bästa är att se dessa egna träningsviljor gå lite utanför sig själva och ge ett ord, en blick, en knuten näve, ett leende eller tillrop till grannen. Personen som ger växer, personen som tar emot får energi. Ge energi och få energi. Ge ett leende och få ett leende. Välj att ge något, då kan du lita på att du tids nog får tillbaka.

Intervallerna i torsdags gick galant. Tartanbanan var min och jag hade genuint roligt. Fick dessutom oväntat trevligt sällskap. Bland annat en spännande prick med samma målsättning som mig på halvmaran. Nu återstår att se vem av oss som klarar den först. Dessutom fick vi alla härlig coachning från sidan av och stämningen i Friidrottens hus var god. Mycket folk och många som tränar mot sina målsättningar. Det är fostrande att köra intervaller på bana och det är inspirerande att träna bland dessa duktiga atleter. De flesta juniorer med hela livet framför sig. Men åldern har ingen betydelse när det gäller löpning och passionen för densamma. Vi hjälps åt att dra på intervallerna. Vi peppar varandra. Vi ger och vi får. Det här är nygammalt för mig. Trodde inte att jag skulle uppleva den här glädjen och gemenskapen igen. Ensamvargen och tjejen som klarar sig själv. Så fel jag hade. Mer än någonsin behöver jag träna med andra, inspireras av andra och försöka ge lite för att förtjäna att få.

Lördag förmiddag spenderades i Skatås. Jag hade en tuff dag i spåret. Intervallkänslan från torsdagen var som bortblåst, mjölksyra och svårt att andas gav passet en helt annan karaktär. Ren och skär överlevnad. Vinterns kyla har gjort mina luftrör lite känsliga, så trots att det inte var så kallt spelade halsen mig ett spratt. Och det drog ihop sig till ett litet hål som pep när jag skulle försöka syresätta för att kunna trycka på. Inte det lättaste. Jag var beredd att kasta in handduken. Men med en envis och duktig tjej bredvid så vill man inte stanna upp och avbryta. Dessutom när samma goa tjej peppar i vilan så finns inte tanken att avbryta kvar i huvudet. Det får pipa och det får kännas tufft. För vem har sagt att det ska vara lätt att träna. Säkert för även ett annorlunda pass som detta något gott med sig. När man får energi av någon annan för att klara sig igenom ett riktigt pisspass med dålig känsla så vill man helt plötsligt ge tillbaka. Fin synergieffekt det där. Så istället för att kliva av och lägga ner hör man sig själv säga positiva ord, prata om hur mycket detta kommer ge oss, klappa varandra på axeln. Inför sista intervallen säger träningskompisen att nu tar vi tre djupa andetag och så kör vi. Ibland är du svag och då är det tur att någon annan är starkare. Ibland är du stark. Och när du är det, kom ihåg att dela med dig av din styrka. För livet är som löpning, det går upp och det går ner. Och du kan inte bara förlita dig till dig själv. Du behöver andra. Men du kan inte kräva något av någon annan om du inte själv är beredd att dela med dig. Prova att ge ett peppande ord till en medtävlande under ett marathonlopp, prova att se glad ut mot publiken och du ska se vad du får tillbaka. Tveka inte att säga hej till löparen du möter på löppasset. Eller varför inte dra lite extra på smilbanden på gymmet. Varför har vi så svårt för att ge? Öppna hjärtat och dela med dig. Ge ett leende och du får tusen tillbaka.

Hatkärlek eller nykär.

2011-02-24T11:18:00.008+01:00

Idag lever jag lyxliv. Sitter med en take away latte från vårt underbara fik nedanför. Tjejernas som vi kallar det, men Café con Amor som det heter, är stans bästa och mysigaste häng. Con amor, med kärlek, stämmer bra. För allt de tar sig för är med kärlek och det märks. Och latten är magiskt bra, dumlekakorna likaså, för att inte tala om mackorna och salladerna. Väl värt ett besök. Jill och Johanna kommer ta väl hand om er. Jag sitter här med min härliga latte efter att ha avverkat 8 km morgonjogg. Funderandes på veckorna som gått och träningen som genomförts. Brukar försöka att inte tänka tillbaka så mycket utan mer leva i nuet. En dag i taget när det gäller träning. Gårdagens pass finns inte så mycket att göra åt. När analysen är klar så är det historia. Det är dagens pass jag kan påverka och tankarna in i framtiden.

Just idag så reflekterar jag över saker och ting. Jag har gått igenom en period med ett knä som inte helt varit med i matchen. I varje fall inte den matchen jag vill gå med många kilometer i veckan. Nu har knät och resten av jag tröskat oss igenom allehanda alternativträning, jobbat oss igenom en fas där jag slitits mellan bra löpkänsla och tuffa tag mentalt. Det är inte lätt att vara i sitt livs form, vilket det kändes som jag var där i oktober, och få ont någonstans. Sakta men säkert försvinner formen och den yttersta spetsen som tagit tid att forma. Det positiva i kråksången är att ha känt hur det kändes att vara där och all erfarenhet man har med sig av träningspass och hur kroppen svarade på dem. Dessutom vet jag ungefär vilka pulstal som korrelerar med vilket tempo på intervaller och på tröskelpass när jag var i form. Träningsdagbok, halleluja. Så nu när jag tänker tillbaka på veckorna som gått så ser jag en härlig tendens. Successivt ger varje träningspass och pö om pö lägger jag tillbaka bitarna i pusslet som föll isär för ett litet tag.

Det finns två löppass som är extra läskiga. Kanske inte fysiskt. För det handlar egentligen om intervaller som så korta som 80'' eller mindre respektive helt vanliga intervaller som håller på en bit under 4'. Så vad är egentligen mitt problem. Intervaller som varar kortare än 1,5 minut och en bit över 3,5 minut borde inte vara något att ens fundera över. Och det hade de inte varit om de låg i en stege, pyramid eller lika många av samma längd. De är inte heller så värst mycket jobbigare egentligen, fysiskt alltså. Pulsen pressas upp ungefär lika mycket och det är utmanande och hårt att köra intervaller. Precis som det ska vara. Men så står de utskrivna som 10x400 meter eller 10x1000 meter. Då blir allt, precis allt, så mycket allvarligare. Mätbarheten i att veta exakt hur lång intervallen blir, på vilken tid och med vilken puls är det som skrämmer mig. Svart på vitt. Men något litet inom mig gillar ju matematik, statistik, siffror och mätbarhet. Det är inte för inte som jag jagar mina egna tider. Det är inte för inte som jag som den gamla räv jag är vill komma förbi mitt eget livs form. Och då behövs mätbarhet, då behövs svart på vitt. Så det är väl dags att ta bort ordet hat i hatkärlek och försöka hitta den riktiga kärleken i 400-ingar och tusenmetare. Vem vet, kärlek är ju så konstigt och ogreppbart, helt plötsligt kanske detta blir mina favoritintervaller.

Ikväll har jag tre härliga serier av en intervallstege på programmet. 3x(500, 400, 300, 200) och mentalt har jag bestämt mig för att inte fega ur. Pulsen ska upp mot toppen och jag ska utmana mig själv. Det är tanken med de här passen. Det ska inte vara skönt att springa intervaller, det ska vara hårt med ett hjärta som pumpar och ben som får slita i de doserade kurvorna. Jag är inte någon snabbhet direkt, min styrka är snarare att hitta ett lagom snabbt tempo och hålla det. Kontrollera farten med en bra andhämtning. Syre in, andas ut. Men kontroll och lagom hur tråkigt är inte det egentligen. Det är med nervositet jag intar tartanbanan i den fina friidrottshallen igen och vi får se om jag kommer våga utmana mig själv eller håller mig på den säkra sidan ikväll. Några revolutionerande tider kommer det inte bli, men om jag är ruskigt trött på den sista 500-metaren och lyckas hålla ihop resten så kanske jag går åt rätt håll. När jag körde både nämnda 400 m och tusingar så hade jag en känsla av att jag kunde göra fem till i samma tempo. Det är fel. Kanske är det så att inställningen är allt. Nykär i tartanbanans kraftfullhet. Tänk om jag kan göra om och göra rätt. Den här gången.

Teknik och reaktion.

2011-02-04T15:32:00.010+01:00

Senaste tiden har jag kommit på mig själv med att känna att dagar med "bara" ett träningspass känns som vilodagar. Det finns så mycket tid över jämfört med dagar av dubbelpass. Är det inte lustigt. En del kan inte få in ett träningspass i veckan och jag upplever att ett pass om dagen känns lite väl lite. Då har man skakat om kroppen och fått nya perspektiv. Så det där med vilodag var inget jag tyckte att jag behövde, utan jag försökte förhandla om onsdagen till träningsdag. Varför vila när jag ska på konferens. Ska jag vila en hel dag så vill jag ha den perfekta vilan. Alltså vakna sent, sova ut halva dagen om så krävs. Ta med täcket ut i soffan, titta på Vinterstudion och äta en läskigt lång och onyttig frukost. Förhandling verkar inte vara min starka sida för vila var en order. Och vilken vilodag jag fick. Lyckades på den fria tiden före middagen få in en halvtimmes ben- och fotmassage på det fina SPA-hotellet som min jobbkonferens hölls på. Det är inte fy skam. Sedan så erbjuder tillställningar av detta slag mycket med god mat och fika, så kroppen laddades med energi för kommande träningspass. Något som visade sig komma till användning dagen efter vilodagen. Närmare bestämt torsdag kväll.

En vecka efter testet i Friidrottens Hus var jag redan där igen. Den här gången blev det hela en mycket mer positiv upplevelse. Skön kort distans i ett blött och slaskigt Slottsskogen och därefter teknikträning. Löpskolning väcker glada minnen och att göra det i grupp är riktigt kul. När jag själv instruerar så brukar jag kalla det aerobic i skogen, och lite så är det. Kroppskontroll, koordination, smidighet, spänst och igår även en portion reaktionsförmåga. Träningsvärken oundviklig när detta inte genomförts på ett tag. Inte trodde jag att jag skulle ligga raklång på en tartanbana och på angiven signal, en handklappning, försöka samla ihop mina lemmar och trycka mig tio meter framåt. För att inte ha lekt så här på alldeles för många år så kändes det bra. Men det bästa var att jag hade riktigt roligt. Skipping, hälkick, skippgång, sprätten, pendlingar, samt lite annat smått och gott gjorde mig på riktigt gott humör. Avslutningsvis kördes skipping och upphopp i tjockmattan. Ännu en klassiker från förr. Tur för mig är dock att ett marathonlopp inte avgörs i starten, då hade jag inte haft en endaste chans. Eller så hade jag fått träna reaktionsstarter dagligen. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Imorse var det en stel Therese som vaknade med ordentlig träningsvärk lite varstans eller mest överallt. Spinningklassen gick trots det finfint. Nu funderar jag på hur pass nummer två kommer att gå. Vattenlöpning kanske inte låter så farligt, men testa att köra en tuff intervallserie med bra frekvens så kommer du känna att motståndet som vattnet ger både höjer pulsen och bränner i benen. Idag är med andra ord ingen vilodag, inte ens en sådan där enpassdag. Vågar inte tänka på hur kroppen kommer kännas imorgon bitti. Träningsvärk för mig kommer värst två dagar efter, så det kan bli väldigt spännande. Mest intressant i kråksången är att då handlar det inte om snällare alternativträning utan hard core träning i form av en vacker pyramidstege av intervaller. Som vi brukar säga, hårt mot de hårda. Antar att enda alternativet är att satsa och köra ända in i kaklet.

2010+1+1.

2011-02-02T10:10:00.014+01:00

Då har januari passerat revy och det var en månad och en dag sedan året som var, 2010, skulle summeras. Då befann vi oss som bäst mitt i vårt smultronställe La Santa på Lanzarote. Lavasand under fötterna och under cykelhjulen för Henrik. Sjätte gången på våra år ihop som vi varit just här. Platsen vi förlovade oss på, platsen som alltid kommer att finnas i mitt hjärta även om andra ställen lockar för träningsläger. Den här gången upptäckte vi tack vare mitt knä lite mer av byn än vi gjort tidigare. Innan har vi mest varit för oss själva, om vi inte umgåtts med vännerna Steve och Maria på ProBike. Annars är det vår lilla lägenhet som vi hyr av spanjorskan Ana och hennes familj som är vårt häng och utgångspunkt. Den här gången har vi utforskat själva Club La Santa lite grann och jag gillar vad jag ser. Kompetent personal och en fullfjädrad anläggning med allt vad en elittränande person behöver och därmed allt och lite till för en motionär. Knät känns nu bra, om skrockfulla jag vågar säga så. Efter en viloperiod har min kropp en tendens att kännas lite ringrostig och någon mindre skavank kan helt plötsligt ge sig lite väl mycket tillkänna. Den här gången var det inte lika lätt för bästa naprapaten Patrick att lösa mitt problem. Men han hittade det och lokaliserade vissa svagheter i min kropp. Och jag som trodde att jag var vältränad har nu fått krypa till korset och medge att jag inte lever som jag lär. Löpning med kilometerjagande och lite alternativt iform av spinning har byggt denna marathonkropp. Svag i rumpa, svag i bålen, svag i baksidorna, svag i framsidorna, svag i ryggen och då har vi inte pratat om armarna som inte orkar lyfta upp vikterna på stången som benen ska pressa. Jag har lite att jobba på, skulle vi kunna sammanfatta det hela. 2011 blir ett styrkans och förändring i träningens år. Vad mer kan jag säga än spännande. Mycket spännande. Läskigt spännande till och med.

Nu har vi varit hemma ett litet tag från paradiset, solen och värmen. Solbrännan bleknar bort och jag sitter och tittar ut från tågfönstret som just nu tar mig ner till Tylösand. Konferens med en härlig kund i dagarna två. Och jag har min första vilodag i år. 2011 är ett år där jag kommer att få utmana mig själv både en och två gånger. Utmaningarna startade redan i december när ett våtvästpass avslutades med ett svanhopp från 5:an på Valhalla. Alltså 5 meter upp i luften från hopptornet. Och svanhopp var att ta i. Träningskompisen hoppade glatt ett flertal gånger från 7,5:an och säger sig hoppa från 10:an nästa gång vi kör gemensamt våtvästpass. Jag har en del att lära mig. Jag har hämningar som behöver släppa. Igår lyssnade jag på hur det är att hoppa från 216 meter. I och för sig fastspänd i ett bungyjumprep. Jag är imponerad. Jag som har 211 meter kvar att våga. Jag som stod på avsatsen i hopptornet och darrade likt ett asplöv innan mitt hopp. Med vita knogar och skräck kastade jag mig handlöst ut. Patetiskt med tanke på att det handlade om fem ynka meter. Tvekan är det största hotet. Det får bära eller brista. Våga förlora. Våga vinna. Huvudet i ett marathonlopp kan vara allt eller inget. Negativa tankar kan även om du är i ditt livs form förstöra precis allt. Jag tror inte att ett hopp från 10:an (eller ens ett bungyjump på 216 meter) skulle lösa det problemet, men det skulle vara en bit på väg. Att gå rätt uppför stegen och se sig själv gå rakt fram över avsatsen och utan minsta tvekan, utan att titta varken ner eller bakåt bara kasta sig ut. Liknelsen kan användas inför ett lopp. Liknelsen är för mig vad jag förändrat inför det här året. Jag har tagit första steget och kastat mig ut. Än har jag inte riktigt landat, men jag är på god väg. Och jag känner mig taggad och mer inspirerad än på väldigt länge. Jag har bestämt mig vad jag vill och det här kommer bli det roligaste löparåret på väldigt länge. Tänk att få vara nyss fyllda trettiofyra år och känna så. Livet kan ta hemska vändningar, livet kan kännas hopplöst och hemskt, men ur svårigheter kan man ibland gå klarsynt ut på andra änden. 2010 är svårt att summera. Det är mitt bästa år hittills i livet, men det är samtidigt det absolut svåraste och värsta jag varit med om. Året har varit som ett töcken. Av gråt och oro, av glädje och framtidstro. Och en hel del stress och omprioriteringar.

Första inlägget förra året tillägnade jag min älskade far, före jul hade vi fått veta att pappa hade cancer och att han hade haft det ett bra tag men fått fel diagnos. Ovissheten sköljde över oss med full kraft och jag orkade inte tänka mer än en vecka framåt i taget. 2010 som skulle bli lyckans år. Henrik och jag hade vårt bröllop framför oss. Vi var i färd med att skicka ut inbjudningskorten och allt var rosenrosa skimmer. Helt plötsligt kändes ingenting viktigt längre. Jobbet, bröllop, tävlingar, resultat, äta, sova, vardag eller helg. Det handlade om det mest primära i livet. Överlevnad. Utan det så finns det inget liv. Utan min pappa såg jag inget liv längre. Livet kan vara svart eller vitt och vårt blev helt plötsligt nattsvart. Jag lärde mig en hel del om cancerbehandlingar och fick till och med frågan av en läkare om jag var i branschen. Vilken jävla fråga till en dotter som precis fått veta att sin far är sjuk. Frågvis har jag alltid varit och är det någon rekommendation jag skulle ge till en annan anhörig så är det att aldrig sluta fråga och sluta inte att ifrågasätta. Vården är fantastisk, men som patient behöver du själv ha huvudet på skaft. Det går inte bara att checka in på sjukhuset och tro att allt ska ordna sig. Det handlar om en enorm kamp. Och när inte patienten själv orkar, vilket en cancerpatient inte gör, då gäller det att de anhöriga finns där och slåss med envishet, näbbar och klor.

Nu har vi lämnat 2010 bakom oss och pappa njuter av livet som om han fått en andra chans. Och på sätt och vis så är det ju precis det han fått. Han tog sig igenom det värsta marathonloppet man kan. Som anhörig finns det en gnagande rädsla att allt ska kastas omkull igen. Men med oro och tvivel kommer man ingenstans i löparskorna, så inte heller i livet. Däremot känns det som att vi i min familj har lärt oss en sak under 2010. Att leva och försöka göra det vi kan för att njuta här och nu. Carpe diem har fått en verklig betydelse för mig, för Henrik och för mina föräldrar. Jag märker på oss att vi trots att vi är samma människor på något sätt blivit mer ödmjuka till livet och det sätt vi väljer att leva det. Många jag känner tyckte säkert att det var tokigt att springa GöteborgsVarvet ena lördagen, gifta sig nästa och sedan avsluta trilogin med Stockholm Marathon. Och det kanske det var efter en djävulsk vår där löpningen inte hade fullt fokus utan mer fyllde en andhålsfunktion för att orka med. Men det var den 29 maj 2010 vi hade i sikte under förra våren. Kunde vi ta oss dit och få ett positivt besked innan så skulle det bli ett avstamp in i framtiden på så många sätt. Och pappa fick sitt positiva besked. Henrik sa ja i Alnö g:a kyrka, jag fick en vigselring på mitt finger och ett nytt efternamn. Livet kunde inte vara vackrare än det var sista helgen i maj. Höjdpunkten på 2010. Och de två löptävlingarna helgen före och efter är de bästa löppassen som genomfördes förra året. Maran kunde för en klubbansluten inneburit SM-brons. Men jag bryr mig mer om tiden som är perset jag har för avsikt att slå i år. 2011 här kommer jag. Handlöst har jag kastat mig ut, nu återstår att se vart jag landar. Men en sak är säkert, det krävs långt mer än att hoppa från 5 meter för att springa fortare och för att nå målen.

Svunna tider.

2011-01-28T20:02:00.010+01:00

Så står jag där igen. 15 varv ska avverkas på en 200-metersbana och det är testlopp. En uppsatt fart som ska hållas varv efter varv. När det inte går att kämpa sig fram i tempot längre ska man kliva av. Gå åt sidan. Snopet. Som ett nederlag. Men det är spelets regler. En helt vanlig träningskväll.

Fast jag är långt tillbaka i tiden mentalt. Uppvärmning en kvart runt Friidrottens Hus med omnejd och jag drömmer mig bort till svunna tider. De som jag skulle göra gårdagens test ihop med är i den ålder jag var när jag sist beträdde tartanbanan inomhus med doserade kurvor. Det är en speciell känsla. Min första friidrottstävling var därinne. Julklappsjakten och klubbens tävling. En av årets höjdpunkter. Jag var 11 år och en liten tjej som blev först i träningsgruppen att komma under dröm-3. Då inte på någon marathondistans utan på 800 meter. Men det är inte enbart goda minnen jag har av den där friidrottshallen. Utan jag har minnen som etsat sig fast. Då jag var slav under ett träningsprogram. Då jag fick dåligt samvete när jag inte genomförde alla mina pass. De otal gånger av benhinneinflammationer av för tuff medeldistansträning och spikskor. Gångerna jag var missnöjd och hade tårar i ögonen för att det inte blev som jag ville.

Men det finns också fantastiska pass som det där på 5x200 meter max där jag lyckades plocka ut den lilla pyttelilla snabbhet jag lyckats träna mig till. Jag har aldrig haft sådan mjölksyra varken före eller efter det passet. Blodsmak och mjölksyra så att jag mådde riktigt dåligt och inte kunde stå på benen efter den sista av dessa envarvslöpningar. Eller när jag fick vara med på en uppföljning för de bästa i regionen. Jag platsade väl inte riktigt men lyckades få till det där träningspasset med 1000-metare på ett sätt jag aldrig lyckats tidigare. Lycklig och glad som få var jag den dagen. Sådana träningspass glömmer man helt enkelt inte. Det är så få pass som får tio av tio i betyg i träningsdagboken. Men de där två var sådana. Då hade jag drömmar att bli bra på 800 och 1500 meter. Något som inte riktigt lyckades. Inte alls faktiskt. Istället tog tartanbanan kål på mig och all kärlek till löpningen försvann. Inte ett löpsteg tog jag på flera år och jag lade helt av. Tränade lite spinning och höll igång, men trodde aldrig att jag skulle springa igen. Så fel jag fick.

Och så står jag där igen. Friidrottens Hus med alla dessa minnen. Jag nyss fyllda 34 år och mina medlöpare 14-15 år yngre. Jag är mest nervös av oss och helt orutinerad. Fast jag borde ha mest rutin, jag som har sprungit så många fler mil med mina ben än vad de andra gjort. Jag som var i deras ålder när de var fem år gamla. Det var minst femton år sedan jag sist var därinne med träningskläder på. De andra med spikskor, jag med ett par gamla Nike Zoom Elite som jag persade i marathon med i maj. Så sticker vi iväg. Och det går avslappnat och fint i början. Men jag har det inte i mig. Farten och kraften finns inte i benen. Jag har inte vilat en dag sedan den 27 december och jag har helt enkelt inte tempot som krävs. Vet inte ens om viljan fanns där. Efter 2000 meter av de 3000 planerade steg jag av. Precis så som vi skulle göra när inte farten kunde hållas. Men alla andra fortsatte hela vägen även om inte farten hölls helt av alla. Flashback från mitt sista SM på bana. JSM i Luleå, tror jag det var. Det gick jättebra den gången och jag hade häng men inte huvudet på plats. Jag klev av och efter det blev det knappt några fler bantävlingar. Så vad har jag gett mig in på nu. Igår kändes det som att jag bröt ett lopp. Även om jag skulle kliva av. Det var träning, men för mig var det blodigt allvar och jag var urkass. Och kunde inte ens hålla öppningstempot som jag brukar hålla på en halvmara eller ett millopp. Efteråt kunde jag inte annat än fundera om jag inte borde köra lite intervaller istället. Troligen skulle det varit medicinen för att få mig nöjd och glad. Det får mig att tänka på när jag i femtonårsåldern persade på 800 m men var enormt missnöjd. För att få tyst på mig sa Raffe åt mig att springa ett gäng med tvåhundringar. Efter det var jag utpumpad och tillfreds. Så funkade jag då och troligen gör jag det än idag. Tartanbanan och jag är inte överens med varandra och jag vet inte hur jag ska göra för att bli kompis ens på träning. Ge mig lite skog, ge mig grusvägar, men mest ge mig otal med mil på asfaltsvägar.

Dagen efter comebacken i Friidrottens Hus och jag sitter här och känner efter. Ingen som helst mersmak och jag är livrädd. Livrädd för att förlora löpglädjen igen. Det är så mycket nytt jag ställs inför. Fast bitterljuvt nog så är inget av det egentligen nytt. Det är så som det var för 15-20 år sedan. Jag har fått en andra chans att fokusera på löpningen så som jag gjorde då. Och det gör mig livrädd. Det gör mig osäker och jag tvivlar på mig själv. Jag är en löpare som vill mer. Så mycket mer att jag valt att förändra ett och annat i min träning och lita på andra än enbart mig själv. Men med det kommer kraven. Tänk om jag inte lyckas prestera det förväntade. Tänk om jag inte lyckas nå de mål jag satt upp. Det är lättare att sätta mål som är låga och ta dem med råge. Men när man stagnerar och inte kommer längre men vill så mycket mer så behöver något förändras. Och jag vill utvecklas. Men ännu mer vill jag behålla löpglädjen och känna kärleken till löpningen. Det är en passion, det är mitt liv och det är inte något som får kännas glädjelöst, påtvingat och läskigt. Så den stora frågan är om det går att utvecklas och krossa mina gränser med ett leende på läpparna och löpglädjen i behåll?!

Har du en blogg?

2010-12-26T19:59:00.004+01:00

För någon vecka sedan fick jag den frågan av gode Magnus Gårdmark. En helt och fullt relevant fråga. Blogg ses för många som en dagbok med uppdateringar i många fall flera gånger om dagen. För mig har detta mer varit ett sätt att för mig själv få ge utlopp för en ådra jag inte använder så mycket annars. Och jag gillar det. Men det senaste året känns det som för var dag som gått, vecka och månad så har allt runtomkring eskalerat. Accelerationen i det som heter livet har tagit proportioner som jag inte riktigt vill vara med om. Jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva här. Jag kan inte blogga till klockan tre på natten när jag behöver min sömn. Jag har också pratat med en vis person som fått betydelse i mitt tränande liv om att blogg kan vara både bra och dåligt. Nu har jag värkt på det här och kommit fram till att blogg är bra. För mig. Men inte som ett måste utan som en del av det som heter livet. Och då just för den delen i mitt liv där jag är löpare.

Runt den delen har jag reflekterat, funderat och bestämt mig senaste tiden. För även om jag inte funnits i bloggosvären, så finns jag här. Livs levande. Under den här tystnadens tid fick jag en fråga om att bli intervjuad av alltid lika trevliga och härliga Pelle Crona på Göteborgs Friidrottsförbund. En intervju om mig och min löpning. Vad jag har för mål och tankar kring mina steg i löparskor. Så även om det är tveksamt om jag har en blogg fortfarande så är jag i allra högsta grad en av alla oss löpare som älskar att springa. Steg för steg, andetag för andetag, mot nya utmaningar och mål. 2011 ska bli världens roligaste löparår!

Vill du se intervjun med lilla mig så finns den här på GFIF:s hemsida. Känner mig dock som en katt bland hermelinerna.

Höstvila och spinningyra.

2010-11-13T01:41:00.002+01:00

Vissa saker säger emot sig själva även om det för mig känns självklart. Måndagen före maran utlovade jag lagtempo på min spinningklass en vecka senare. Alltså, dagen efter race day. Om ni varit på en av mina lagtempoklasser skulle ni inse att det är den sjukaste klassen att hålla i för att försöka göra det bra. Jag kan som instruktör inte välja vilka förningar i laget som är mina, utan alla är mina. För alla som är med på klassen är värda att få samma pepp av mig som instruktör. Så det blir åka av rakt igenom med en puls som inte är att leka med. Coachar och kör på som en ångvält i salen. Det är också en av de klasser jag verkligen älskar att hålla i. Att då säga att min höstvila börjar måndagen den 1 november blir lite konstigt. Men för mig har de senaste snart två veckorna verkligen varit höstvila. Trots att jag förra veckan satt i spinningsadeln i runda slängar åtta timmar effektiv tid. Mina tre ordinarie klasser och en eventklass där vi körde sista 2h på Paris-Roubaix med projektor, fullt ös över pavéavsnitten och självklart en sjukt bra målgångskörning när Magnus Bäckstedt visade glädjetårar efter målgång. 2004 var året och det var ett fantastiskt spännande och rafflande race. Jag hade kul och hoppas deltagarna hade minst lika skoj i salen som immade igen totalt och hade en luftfuktighet som en våtbastu. Hard core och spinning när det är som bäst. Vi gör det igen framöver.

Nu sitter jag på tåget och det är fredag. Två cykelklasser är avverkade och en vecka som varit smått tokig läggs bakom ryggen. Kontrasterna mellan att arbeta som kundansvarig på en av Sveriges största mediebyråer (och självklart den bästa), vara en elitsatsande löpare (får väl ändå kalla mig det nu) och samtidigt hålla spinningklasser på SATS är spännande. Kastar mig själv mellan budgetar och intressanta kundkontakter till att vara iklädd träningskläder med instruktörshatten på där vi alla är likasinnade och så stenhårt fokus på den egna träningen stor del av övrig tid. Senaste veckan har jag lyckats klämma in budgetarbete för 2011, briefarbete för nästa år, utbildning på SATS, resa till Sthlm onsdag med härliga tåget kl 05.54, heldags kreativ workshop med efterföljande trevligheter, fortsättning på workshopspånandet dagen efter och sedan hemresa. Packa om väskan torsdag kväll, spinningklass 06.45 fredag morgon, arbete på kontoret med full fart på att ta igen en del som missas när man är på resande fot. Nästa spinningklass kl 17.30, sedan ytterligare en tågresa till huvudstaden. Den tredje i raden på lika många dagar. Om inte snön ställer till det med frusna växlar eller något annat tok som emellanåt händer när man tror att allt ska gå på räls så hoppas jag vara framme lite före midnatt. En god natts sömn och sedan ska jag gå på core-utbildning i helgen. Puh. Jag tror jag behöver en semestervecka efter viloveckan. Det är tur att jag har höstvila för det hade inte gått att få in några 10-15 mil den här veckan inte. Men det var ju inte heller planen. Hade det varit det så hade jag planerat annorlunda. Det gäller att passa på när tillfälle ges. Som förra lördagen. The Convention i Göteborg.

Inspiration av andra. Fantastiska cykelklasser av Magnus Gårdmark och Jessica Clarén. Ni fick mig att verkligen vilja ta ut mig maximalt och tävla mot mig själv mindre än en vecka efter säsongsavslutningen. Jag njöt av er professionalism och er leverans. En dröm när jag har instruktörshatten på är att få hålla i en cykelklass i ett större sammanhang någon gång och då hoppas jag leverera som ni gjorde. Även om tilläggas att större sammanhang inte krävs när jag har förmånen att cykla med ”mina” grymma medlemmar på SATS Kungsgatan vecka efter vecka.

Mellan båda ovan klasser lyssnade vi på Spark i Baken Terese Alvén. Inspirerande att lyssna på och en fantastiskt ödmjuk människa. Roligt att få höra att vi haft våra bloggar lika länge. Man kan ju säga att min är en liten anonym en som inte så många vet om. Medan vi alla vet vad Terese åstadkommit. Fantastiskt och imponerande.

Efter en underbar pastalunch av modell större, tack och lov, avslutades dagen i cykelsadeln. Först ut var Terese Alvéns klass. Krämen i benen var slut och det var dags att ligga lite lägre i puls och glida fram. Lite svårt var det att hålla den planen när en härlig klass presenterades där vi fick åka jorden runt musikmässigt. Terese är inte enbart duktig på sociala medier utan en instruktör väl värd att cykla för. Så får du chansen, ta den.

Slutligen Andreas Wester. Fantastiskt trevlig, ödmjuk och duktig instruktör. Och det är alltid lika roligt att få cykla för honom. Lite som back to the roots för mig. När det begav sig, när jag var en stammis vecka efter vecka på klassen som jag sedan några år tagit över stafettpinnen för. Måndagsklassen på 90 min. Klassernas klass. Mannen ifråga har jag mycket att tacka för. Det var Andreas som frågade mig om jag ville bli spinninginstruktör en gång i tiden och som trodde på mig. Tacksam är bara förnamnet på vad jag är. Trodde aldrig riktigt själv att långlöparen som trivs i sin ensamhet i skogen skulle passa in på ett gym längst fram i salen. Men efter snart fem år som instruktör har jag kommit fram till att jag inte är i fokus alls. Det är de som kommer på klassen som är i blickfånget. Jag är en katalysator, en coach med en tanke och en plan vi ska hålla oss till. Jobbet gör vi gemensamt. Ger man energi så får man.

Nu närmar jag mig Stockholm. Det är med spänning jag tänker på helgen jag har framför mig. Bålstabilitet för hela slanten. Koordination och kontroll på andning, armar och ben. Vi får se om projektet core-instruktör faller ut väl eller om jag ska hålla mig till mer beprövade områden som att sätta ena foten framför den andra i ett par löparskor eller att veva pedaler på en cykel. Spännande blir det och hotellfrukost ser jag fram emot redan nu. Underbart bra.

Höstvila för mig innebär att jag tränar det som faller mig in för dagen. Utan speciella mål för varje pass. Jag håller igång kroppen och trycker på när jag känner för det och tar det lugnt med en låg puls och myskör när jag känner för det. Behöver jag vila för att jag är ute och reser med jobbet så gör jag det. Inga inklämda träningspass utan då vilar jag istället. Ingen speciell tanke mer än att få svettas lite och ha skoj. Har inte sprungit ett steg sedan maran. I Stockholm i helgen ska första löppasset genomföras och nästa vecka kommer jag att börja upptrappningen. Sakta men säkert. Distanspass varvat med fem spinningklasser eftersom jag ska vicka lite grann också. Veckan efter det blir det några ytterligare mil och så har jag tänkt att hitta tillbaka till full löpdos i början av december, dock med fokus på grundträningsperiod fram till jul. Träningsläger väntar också i december. Sedan hoppas jag få ett bollplank eller liknande för att ta min egen träning en nivå till. Har tränat mig själv länge nog och kommer troligen att fortsätta med det också. Men känner att jag vill ha viss hjälp av rätt person för att nå de drömmar och mål jag har med löpningen. Vi får se vad som händer med det. Och hur då planen kommer att bli nästa år avseende tävlingar och annat. Snart dags att summera det här året, men jag suger lite på karamellen och fortsätter att fundera på hur sjutton det ska gå i helgen. Coremuskulatur, mage och rygg. Andas in, andas ut. Det är väl det höstvila handlar om.

Frankfurt the race.

2010-11-11T20:15:00.025+01:00

Sitter vid frukostbordet på hotellet där jag dagen före njöt av en dignande frukostbuffé med allt man kan önska sig och lite till. Jag tuggar på en macka med ost som växer i munnen och den vill inte försvinna ner i magen dit den bör, dit den ska, för att ge sista lilla energitillskottet före loppet. Konstigt för en halvtimma tidigare när vi steg upp kände jag mig inte alls nervös. Men vid frukosten på en marathondag så startar min kropp på allvar att förbereda sig och då i synnerhet mentalt. Huvudet blir från sekunden jag känner nervositeten komma krypande, med mackan i handen, avgörande för hur det ska gå. Träningen är sedan länge avklarad och lagd bakom ryggen. Den här gången på ett lite annorlunda sätt med två uppladdningsveckor där jag endast sprang 3 löppass på vardera en timma. Till det en del alternativträning i form av spinning för att hålla igång kropp och knopp. Satt där i hotellmatsalen och funderade på om vaden skulle hålla. Kunde det verkligen vara så att Patrick, naprapaten, lyckats få mig smärtfri på två behandlingar. Det verkade ju så. Jag var inte skadad, bara en liten ischiaskänning. Ingen fara på taket men inte helt optimalt två veckor före årets målsättning. Nu var det i varje fall dags och dagen jag längtat efter inne.

Promenaden från hotellet en knapp timma före start var perfekt. Medlöparna vallfärdade i samma riktning, väl framme spelades musik och vi satte oss på en betongsugga för att fascineras av skådespelet när allehanda löpare hade startat sin uppvärmning en timma innan. När de joggade fram och tillbaka framför mig funderade jag på varför en gammal farbror som sprang så lugnt att jag insåg att han skulle ta väldigt lång tid på sig att tillryggalägga sträckan värmde upp så lång tid i förväg med alla sina flaskor på vätskebältet dinglandes runt kroppen. Vi hann se många löpare att fundera kring, alla med olika ritualer. Marathonlopp är speciellt för alla och det är en spänning och förväntan som går att ta på där före start.

Själv värmer jag inte upp alltför länge, men även jag hänger upp mycket vid känslan på uppvärmningen. Kommer benen att kännas lätta och kommer kroppen kännas redo när de första trevande stegen tas på joggen före start. Den här gången hade jag stora skälvan för det jag minst av allt ville känna var känslan av knivstick i vaden så att jag skulle behöva kliva av innan jag ens klivit på och startskottet gått. Kroppen kändes dock över förväntan. En gnista av hopp tändes.

Mannen bredvid mig i startfållan tittar uppifrån och ner och upp igen. Undrandes vad jag gör i hans startgrupp. Själv är han kittad med Polarklocka och fotpod. Mannen på andra sidan har en Garmin av fin modell med gps. Jag ser på dem att de känner sig snabbare än vad de tror att jag är. Jag som står där med margaretaflätorna, gröna linnet och min gamla löparklocka från förr. Den lilla enkla klockan som är lätt att knäppa av kilometertider med. Det sistnämnda det enda jag vill veta när jag tävlar. Kilometer för kilometer klockar jag mig mot målgång. Jag känner att tävlingsdjävulen tänds i mig. Vi får väl se vem som kommer först i mål tänker jag, lite smått elakt i starten. Två djupa andetag. Nedräkningen börjar på tyska och med precision. Drei. Zwei. Ein. Och vi är iväg.

Hittar in i ett jämnt tempo ganska så snart efter den första tjurrusningen som alltid verkar ske när ett startskott är inblandat. 3.49 per kilometer klockar jag en efter en i början. Lätta andetag och lätta ben och tar ett beslut att fortsätta flyta på i den här farten. Känns enkelt och skönt. Visst jag vet att det pekar på en tid runt 1.21 halvvägs. Men det är ungefär det min plan är. Det är det jag tror jag ska fixa med formen jag hade två veckor innan. Någonstans höga 1.21 och låga 1.22 är målsättningen att starta i. Anders Trygg, den yngsta Varvetlöparen genom tiderna och en himla trevlig prick (som jag när jag var liten friidrottstjej för sisådär arton-tjugo år sedan hade ett gott öga till, något han aldrig fick veta om) kommer uppglidandes bredvid mig och frågar vad jag har för schema som jag springer efter. Vi småpratar lite lätt och jag säger väl att jag mest hoppas att vaden håller ihop. Anders själv har som målsättning runt 2.48 som är en ”skamgräns” för honom då det är 4 min/km som snittempo. Han är tränad för långt mycket snabbare tider men kände nog precis som jag att han inte visste vart han hade sin kropp just för dagen. Och det är ju så med marathonsträckan. En halvmara kan man på något sätt lättare ta sig igenom med hedern i behåll och 10 km är enklare att lyckas pressa sig till en ok tid även om kroppen och dagsformen är helt kass. Men på en mara så kan mycket ställa till det. Tack Anders, jag hade det väldigt trevligt den stunden det blev att vi hade sällskap. Vet inte riktigt om det blev sisådär tolv till femton kilometer vi låg bredvid varann och bara matade på. Någonstans där kändes det som om grabbgänget jag hade runt mig möjligen ökade lite grann och jag kände att mitt tempo som fortfarande låg ungefär mellan 3.49 till 3.55 var lagom och att jag absolut inte skulle öka utan snarare bibehålla så länge som möjligt.

Loppet fortskrider och jag har medlöpare runt mig men ändå inte. Det är långt ifrån packat med folk och massor av utrymme. Jag fortsätter att göra mitt eget lopp i min egen takt men låter mig såklart inspireras av alla andra peppade löpare och den härliga publiken. Det är ju det som gör att det går att prestera så mycket mer på tävling än träning. Det är allvar och kroppen är laddad och redo för att ge det lilla extra fast med en gnutta lekfullhet, sunt förnuft och disponering. Passerade halvvägs på 1.21.45 och fortsatte min resa mot mål. Vaden hade jag inte direkt tänkt på förrän någonstans då. Lite smått stel, ni vet en sådan där känsla av att det har varit något där men inte är det längre. Och var det inte värre än så, så kanske det skulle hålla. Jag började fantisera om både pers och underbar målgång på den röda mattan i Festhalle. Tidigare hade jag inte trott på målgång men nu började jag inse att jag skulle komma dit och att jag faktiskt var i bra form trots allt. Varför tänkte jag den tanken? Smärtsamt skulle jag bli påmind om att ett marathonlopp inte är slut förrän mållinjen passerats.

27 kilometersmarkeringen passerades. Jag kommer inte helt ihåg vad jag tänkte på. Men det var spårvagnsspår framför mig, någon ojämnhet i marken och jag hade något med vaden i åtanke igen. Att det kanske kändes lite men att det inte var någon fara och att 15 kilometer till skulle gå. Pang. Armar vevandes och fallet gick inte att undvika. Jag hann tänka att det är kört och så låg jag med knäna före på marken. Mest chockad än att det gjorde ont. Adrenalinpåslag och endorfiner som pumpar, då känner man inte mycket. Sist jag föll när jag sprang gjorde jag illa axeln ordentligt och när något läskigt har hänt tidigare så är våra kroppar så käcka att de påminner oss om det. Livrädd för att något knasigt hänt så att jag inte skulle kunna fortsätta mitt lopp reste jag mig upp. Dessutom kände jag mig otroligt dum, så som man alltid känner sig när man snubblar eller något liknande händer. Jag hörde publiken andas när jag föll, en snäll dam kom framspringandes men jag var relativt snabb upp på benen och på någon blandad svensk-tysk-engelska hasplade jag ur mig att allt var alles gut, ok, no problem. Försökte hitta mina två ben och armar och få dem att starta upp i tempo igen. När du faller och har sprungit så pass länge, till råga på allt i ett relativt snabbt tempo så är det lättare sagt än gjort att finna rytmen. Kroppen hinner smått stumna till och koncentrerar sig mer på att stå upp än att sätta fart i under 4’-tempo igen. Lyckades samla mig ok efter lätta snyftningar och lite medhåll från två tyska killar på cykel som ville langa vatten men jag avböjde. Likt ett barn med tårar i ögonen och en klump i halsen var jag samtidigt förbannad på min egen fumlighet. Aldrig har jag fallit tidigare på en tävling, så någon gång ska väl vara den första. Och man kan kanske se det från den ljusa sidan och säga att jag fick vila en kort stund. En intervall på 27 km och en sista på 15 km. Inte direkt vad jag tänkt mig. Passering 28 km på klockan kändes mindre upphetsande tidsmässigt och många tankar hinner komma i huvudet. Som att jag skiter i det för det blir ändå inte som jag vill nu. Visste att Henrik skulle stå vid 32 km med tio kvar. Bestämde mig för att forcera tillbaka farten till någotsånär acceptabelt och lyckades passera vid 29 km på 4.06. Den kilometerpasseringen behövde jag. Någonstans kände jag att målgång var det som räknades. En erfarenhet rikare och den glädje jag ville känna årets sista lopp.

Henrik stod inte vid 32 kilometersskylten men väl vid 33 km fick jag en flaska nuun att surpla på. Jag får ur mig i farten att jag har ramlat för att få lite medhåll. Henrik ser frågande på mig, noterar att jag fallit men kontrar med att fråga om vaden gör ont. Jag svarar att den är ok. Henrik springer bredvid mig några meter och talar om att om vaden inte gör ont så är det bara att fortsätta. Vaden är det viktiga så det är bara att köra. Där och då tackade jag inte för den kommentaren och inställningen. Men som alltid är det endast sådana saker man ska säga till någon som tävlar. Det enda man behöver höra är att det gäller att fortsätta mot mål och fortsätta ligga i. Att det är där och då man är som starkast och att det bara är att mata på, meter för meter, andetag för andetag. Precis så som jag skriver i mina träningsprogram till andra. Någon gång under ett lopp sviktar tron på dig själv. Innan fallet hade jag inte tvekat på mig själv under själva loppet i Frankfurt, men efter den lilla incidenten så fick jag troll i huvudet och de små demonerna fick jag snällt jobba bort på egen hand. Medlidande av någon hade snarare matat trollen än hjälpt mig att få bort dem.

Tröttheten intog i slutskedet av loppet framsidorna av låren och jag hade inte kraften att forcera fram energin som krävdes för pers. Så är det bara. Hjärtat och andningen har aldrig känts så i fas. Jag kände mig urstark. Trots fallet så kunde jag med tolv kilometer kvar ärligt tänka att 12 km det är ingenting för mig. Ingenting. Tolv kilometer kan jag springa i sömnen om det krävs och det blir enkelt att bara ta dem en efter en in i mål. Musklerna i låren var inte lika kaxiga som huvudet. Begränsningen i Frankfurt de sista tolv satt i att få benen att orka hålla steget uppe och våga trycka på med rädsla för kramp. Balansgången i slutet var frustrerande eftersom känslan på något sätt var lätt men ändå var benen riktigt slitna framtill. Jag har funderat på detta en hel del efter loppet och tror att de sista två veckorna innan ett race så behöver min kropp springa en hel del, så som den brukar göra, för att undvika det som hände i mina lår mot slutet. Fallet hade troligen inte speciellt mycket att göra med just den möra känslan i framsida lår. Men att jag inte kunde träna ordentligt i förberedelseperioden hade inte bara påverkan mentalt före loppet utan även en viss inverkan på känslan i slutet av loppet. Då det verkligen gäller att hålla ihop in över den efterlängtade linjen.

Varje marathonlopp är unikt. New York förra året var magiskt på så många sätt. Stockholm i somras på ett helt annat sätt, en vecka efter vårt underbara bröllop och fortfarande mitt pers. Frankfurt marathon är ett lopp med en bansträckning jag verkligen kan rekommendera. Min prestation är jag enormt nöjd med. Onsdagen 11 dagar före loppet hade jag så ont i min vad att jag började bearbeta huvudet att det inte skulle bli någon mer tävling i år. Och ju fler dagar som gick utan löpning desto mer vande mitt huvud sig vid att det enbart skulle bli en mara i år. Jag kunde då inte se mig själv gå i mål i Frankfurt. Jag visste inte ens när jag stod på startlinjen om det skulle hålla in i mål med vaden. Jag såg mig inte gå i mål där och då. När jag passerade 40 km kände jag en enorm lycka. Två kilometer och de där 195 meterna till målgång. Försökte öka lite grann men struntade i om det skulle bli pers med några sekunder eller om det skulle bli strax över. Jag visste att jag skulle springa under 2.50 och jag visste att jag genomfört mitt bästa marathonlopp någonsin även om tiden inte skulle visa det. Och även om jag är långt ifrån nöjd med de faktiska siffrorna så är jag stolt över mig själv att jag forcerade fram positiv energi och vilja efter att det inte blev som jag tänkt mig veckorna före loppet. Att jag när jag föll faktiskt reste mig och efter en stund mellan hopp och förtvivlan så tog jag mig samman och gjorde det enda rätta. Sprang, sprang och sprang. Den röda mattan kom för fort, jag ville njuta av stunden att gå i mål ett litet tag till. Jag ville njuta av det jag älskar en lång stund längre. Om inte klockan tickat på så hade jag stannat och beskådat den röda mattan i Festhalle, publiken, klockan över mållinjen och allt det vackra som händer i kroppen när den har sprungit ett marathon och är så nära linjen. Tillfredsställelsen är stor och gemenskapen vid målgång är fantastisk. Anders klarade sin ”skamtid” trots att även han hade stora problem efter banan av ett hugg eller sträckning i baklåret, om jag förstod det rätt. Men skam den som ger sig. Att bita ihop gör att man är värd målgång än mer. 19:e kvinna över linjen. 2.49.16. Inga glädjetjut direkt. Men tänk vad relativt allt är. För ett år sedan var jag några sekunder snabbare i the big apple och då strilade glädjetårarna ner för kinderna. Nu rycker jag på axlarna över jämnheten på de senaste marorna och är som en bortskämd gnällig unge efter lördagsgodis. Fast mina karameller är minutrar som halas in. Skärpning! Jag springer för att det är underbart, harmoniskt och roligt. Hur svårt ska jag ha att förstå det när det kommer till race day. Har jag gått och blivit tävlingsmänniska?! Konstigt.

Frankfurt före och efter.

2010-11-07T21:40:00.025+01:00

Ju mer jag tänker en vecka bakåt i tiden så njuter jag. Det är svårt att hitta saker i livet som känns rätt men just marathonsträckan för mig känns rätt. Jag tycker det är fantastiskt roligt att springa. Från start till mål. Och allt däremellan. Nästa år hoppas jag på 3 maror. Stockholm är lika givet som att simmar fiskar. Enormt bra arrangemang och nära tillhands. Dessutom SM på sträckan och det är kul på sitt eget lilla vis. Sedan hoppas jag på ett lopp innan det någon gång på vårkanten och sedan ett på hösten. De två sistnämnda i andra länder i städer som erbjuder flack bansträckning och även städer vi vill se. För visst vill jag jaga tider. Sticker inte under stol med att sub2.45 är mitt första mål. Efter det får vi se vart gränsen går. Men minst lika viktigt, om inte viktigare, är upplevelsen och njutningen. Att Henrik och jag har riktigt genuint roligt dit vi reser och det vi gör runtomkring själva loppet. Marathonlopp är en del av livet och just nu en del som jag funderar en hel del på. Ska sätta ord på mitt lopp men först några bilder från staden som överraskade positivt. Frankfurt är värt ett besök och maran är riktigt fin.

Vårt hotell. Ett stenkast från centralstationen dit man kommer med tåg tre hållplatser från flygplatsen. Hotell Bristol, fyra stjärnor, suveräna rum och en härlig frukost, allt till riktigt bra pris.

Nummerlappsutdelning och sportmässa. Något mindre än i New York som vi var förra året samma helg. Men ordning och reda som sig bör i Tyskland. Och jag fick både nummerlapp, chip och en goody bag som bland annat innehöll en ask med fyra kokta ägg. Lustigt och oväntat, men varför inte. Det är ju äggen jag kommer ihåg i den bagen så hade jag varit tysk kanske jag köpt dem någon gång. Vem vet. Skylten Life is running var ändå det bästa på mässan.

Så lite promenad som möjligt dagen före en mara. Spårvagnar i Frankfurt am Main fungerar ypperligt. Har man dessutom 42 195 meter sightseeing framför sig så är man mest sugen på att slappa. Tur är väl att jag är gift med Henrik för det var inte jag som grinade över trötta ben, fötter och för mycket tid utanför rummet dagen före race day. Det var mannen i mitt liv. Europeiska centralbanken var en av de så kallade sevärdheterna vi åkte förbi. Även om troligen Starbucks var det jag njöt av mest.

Pastaladdning. Två italienare lägligt tillhands ute på mysiga torget vid hotellet. Den ena på fredag kväll, den andra på lördag och laddningen var avklarad med precision och tillfredsställda smaklökar. Buenissímo fast med tysk kärlek.

I mitten av bilden, i myllret av människor stod jag redo för start. Nära ett snöre som drogs mellan elitfältet och oss som ligger bakom. Jag och ett stort pack med män som tittade på mig och min nummerlapp, skor, klocka, uppifrån och ner innan startskott. Jag tittade tillbaka och intalade mig själv att när startskottet väl går så kommer jag att lämna flera av er bakom mig. Innan start kunde jag knappt andas, klaustrofobiskt och nästan så att inte fötterna stod i marken väntade jag på att vi skulle få starta. Mer rädd för att falla i starten än att faktiskt tillryggalägga det där loppet. Fallet sparade jag till passering 27 km dock utan trängsel och andra människors lemmar vevandes omkring mig.

Höstvilan startade direkt efter loppet. Med en start kl 10.00 så innebar det att höstvilan redan började före klockan ett och alltså lagom till lunch. Med brittsommar och allt vad det innebär en söndag i Frankfurt så njöt vi i fulla drag. Henrik med frankfurter wurst und bier och jag mest med kartoffelsallat und apfelsaft. Ok jag erkänner, apfelwein. Låter godare än vad det var dock. Marathonlopp kräver dock lite mer återhämtningsenergi och eftersom jag inte är en korvälskare som min far så blev det Subwaymacka innan vi skålade i det min mor gillar bäst av ädla drycker. Varje marathonmålgång är unik och bör firas. Så även denna.

Utan rätt stöd i tillvaron är en idrottande människa oavsett nivå ingenting. Jag har funnit en människa, även om han alltid säger att det var han som fann mig, som förstår vad det innebär före, under och efter en tävling. Det är få förunnat att få leva med en sådan person. Och jag är tacksam. För jag är inte lätt att leva med, det ska gudarna veta. Så jag tackar desamma för att han orkar med mig och mitt eviga tjat. Och jag är tacksam att han vet exakt vad han ska säga för att få mig på bättre tankar oavsett situation. Jag hade aldrig sprungit på de tider jag gör om inte Henrik trodde på mig. Så är det bara. Man måste tro på sig själv, men det hjälper om någon mer tror på en också. Som med det mesta i livet.

Marathonlopp förenar människor. En underbar person som jag berättar mer om när jag tar mig för att få loppet på pränt höll mig sällskap de första tio, tolv, femton kilometrarna sisådär innan han pilade iväg. Och mannen på bild var en av Sveriges bästa cyklister när det begav sig. Nu genomförde han sin andra mara på ett grymt sätt. Och till våren ska han bestiga Aconcagua med sin far. Spännande kille, dessutom otroligt trevlig, ödmjuk och rolig. Lite häng på vårt hotell avslutade en händelserik marathondag. Vet inte om Marcus eller jag var stelast i benen men ett som är säkert är att det inte avskräcker någon av oss att anta utmaningen igen. Och igen.

Marathonlöpare och inte åskådare.

2010-11-04T21:57:00.004+01:00

Marathonlöpare var för mig självklart att jag skulle vara när jag anmälde mig till Frankfurt Marathon och pers var det enda målet jag hade. Närmare bestämt 2.45 var tiden som skulle införlivas. Jag hade tränat för det och ställt in siktet både mentalt och fysiskt. Men ett marathonlopp och långlöpning är så mycket mer än att planera och genomföra enligt en plan. Och det är hela charmen med det. Jag blev inte marathonåskådare som mycket väl fallet kunde blivit utan jag tog mig i mål. Tiden stavas missnöje av hög dignitet men prestationen är troligen den jag hittills i ett par löparskor värderar högst och är mest nöjd med. Jag svek inte mig själv när det var som mest djävligt och ensamt i ett par löparskor. Jag tog mig i mål. Jag sprang över den röda mattan under skylten Ziel med enorma marathonerfarenheter i bagaget. Jobbveckan har satt käppar i hjulen för race report. Men för den intresserade så kommer den för jag tycker det är kul att spara alla löparupplevelser här. Varje marathon är unikt och i söndags fick jag lära mig en hel del om mig själv och hur mycket jag älskar att springa just marathon. 42 195 meter, svårt att vara utan.

När det inte blir som man tänkt sig.

2010-10-27T20:59:00.011+02:00

Det är väldigt lätt att skriva en blogg när saker och ting går precis som man tänkt sig. Det är inte alls lika kul att skriva om magkramp när man tror sig vara i sitt livs form på en halvmara i Haag och tvingas ta sig in i mål istället för att rusa fram besinningslöst. Det är inte kul att ett halvår efter den där halvmaran igen behöva ta sig runt, in i mål, i Stockholm på samma distans fast med en tid och prestation av mindre tilltalande art. Långt ifrån nöjd och helt utan den där sköna känslan av att ha tävlat, presterat och tryckt ut max. Dessutom är jag så dum att jag innan mina lopp gärna berättar om dem för de som går på mina spinningklasser. Men vem vet, kanske ger jag ett litet uns av inspiration genom att berätta om egna mål, tankar, nervösa demoner och annan galenskap. Om så är fallet så berättar jag gärna. Och då är det bara att stå rakryggad efter en mindre stolt prestation och med ett leende på läpparna berätta om något man helst vill glömma. Som om det vore med en klackspark alla mil är tillryggalagda inför loppet och som om det är världens mest självklara att det kommer fler lopp. Det är ju en halvmara i huvudstaden även nästa år och då kanske kroppen inte är förkyld och istället svarar enligt plan. Vad många runtomkring inte tänker på är alla träningspass som ska genomföras innan dess. Det är inte så enkelt som det låter. Ställ skorna på startlinjen så går de av sig själv.

Under åren som jag skrivit av mig kring min träning och tävling med långa race reports så har jag förskonats ifrån att behöva ställa in lopp. Jag har haft turen med förkylningar och små skavanker i kroppen. De har kommit vid rätt tillfälle. Eller hur man nu ska se det. Dessutom vill jag tro att alla mina år på nacken gjort att jag lärt känna min kropp och dess signaler. Tävlingar är för mig bonus. Varje vecka och dag har så många potentiella träningsmöjligheter att jag helt enkelt inte kan tillåta mig själv att inte få njuta av livets goda. Endorfiner i massor som släpps lös i kroppen. Tävlingar kan på det sättet vara ett onödigt ont i och med att man måste ladda, minska på träningen och bli nervös för något man egentligen älskar att göra. Springa kilometer efter kilometer. Men så vill jag ändå mäta mig, jag vill förbättra mig och jag vill bli en riktigt god marathonlöpare. På något sätt. Om jag nu kan det. Och då krävs en startlinje och vässad form. Och jag gillar känslan efter ett lopp där jag själv ger mig mycket väl godkänt. Som på maran i Stockholm tidigare i år. Total tillfredsställelse och obeskrivbart. En känsla jag vill känna igen. En känsla jag hade hoppats få njuta av på söndag. I Frankfurt. Men återigen, livet är en liten gåta.

Lustigt att kika på förra inlägget om att nästsista veckan inför en mara genomförts på väldigt olika sätt. Förra veckan blev ett lysande exempel på att det inte går att ta något i livet för givet. Och en helt annorlunda nedtrappningsvecka genomfördes. Den stavas cykling eller snarare spinning. Kände mig lite sliten efter lägerhelgen av senaste veckornas träning. Avslutade söndagen med duathlonklassen jag höll i på SATS. Löpning, cykel, löpning. Härligt gäng och roligt hade vi. Men min ena vad ville inte helt vara med under löpningen och just det här passet var troligen det som fick droppen att rinna över bägaren. Startade därför nedtrappningsveckan återhållsamt. Men har bägaren redan blivit för full så är det svårt att hålla kvar ytspänningen när kroppen leker hela havet stormar och är i obalans. Nu har jag lärt mig något och det är att naprapaten jag för flera år sedan fick rekommenderad av Jenny kan trixen att få obalans att bli till balans. Han har fixat mig flera gånger när jag haft någon liten känning och Patrick är verkligen guld värd. Enormt kompetent på det han gör och jag har fullt förtroende för att han verkligen vet vad han pysslar med. Är det någon jag rekommenderar så är det Patrick på Ryggakuten, utan tvivel. Alla har vi någon akilleshäl. Min sitter i svanken eller ländryggen. Har jag ont någonstans så verkar det alltid bottna i att något är obalanserat och låst här. Så även den här gången. Ischiasnerven har nypts åt nere i vaden och musklerna därnere har fått för lite blodtillförsel och blivit stumma. Låsningen i ryggen har gjort att jag felbelastat hela rörelsepaketet. Och för att göra en lång historia kort så insåg jag när jag i måndags efter naprapatbesöket gjorde magstyrka att den där låsningen troligen suttit där sedan sommarsemestern. Det var då jag kände mig stel i ryggen och det var då jag tyckte att jag var lite mindre rörlig vid vissa bålstabilitetsövningar. Troligtvis var det då jag började dra mig själv snett. I måndags kunde benen vara helt raka i samma övning och jag ta ut magmuskeln på rätt sätt igen. Det var inte stela baklår som gav en känsla av stelhet, det var en låsning i ryggen. Kroppen är spännande och lite läskig. Och ibland räcker det inte att man lyssnar och är lyhörd på sin egen kropps signaler när man inte känner någonting utan helt plötsligt bara kommer det onda utan egentlig förvarning. Lärdomen av detta är att ett naprapatbesök då och då för att gå igenom kroppen är en bra investering. Lite som att stretcha efter varje löppass för att förebygga eller som att äta extra bra med C-vitamin på vintern. Tänka efter före får bli det nya mantrat.

En vecka går väldigt fort. När det inte går som man tänkt sig får man tänka om. Finna sig i förändringen för det går inte att backa klockan. Förra onsdagen kändes det som om någon stack en kniv i vaden varje steg jag tog sista tjugo minutrarna hem. Idag, en vecka senare, efter lite för många cykelpass för att mentalt kännas bra inför söndag kändes benen buslätta. Så nu vet jag inte vad jag ska tro. Det kändes som om jag sprang i mockasiner på små moln och knivhuggen i vaden var som bortblåsta. Nu känns det lite lätt stelt men förhållandevis bra. Imorgon kommer avgörandet. Sista löppasset på morgonen, sedvanliga flytintervaller med en förhoppning om bra känsla eller ingen känsla alls om vi pratar om vaden. Naprapatbesök efter det. Någonstans där borde jag veta svaret på min skälvande fråga och ta ett beslut. Marathonåskådare eller marathonlöpare på söndag?!

Inspirerad.

2010-10-18T21:53:00.006+02:00

Blickar tillbaka på en fantastisk helg. Jag hade förmånen att få åka med när stadens bästa juniorer inom medel- och långdistanslöpning samlades med tränare för en helg där flera av dem skulle försöka kvala till NM nästa helg. Tilläggas bör att även några seniorer var med även om det är tunnare bland eliten bland de äldre så finns det några riktigt duktiga och dessutom fantastiskt trevliga löpare. Själv var jag väl lite som en katt bland hermelinerna. Äldst och inte alls samma meritlista som de här härliga löparna. Men vi har samma passion för det vi gör och det var en otroligt inspirerande helg. Jag känner mig priviligerad som fick följa med. Många av juniorerna befinner sig i den åldern som jag gjorde när jag la av med löpningen. Nu springer jag ju tillsynes igen, men jag hade ett uppehåll i löpningen under flertalet år. Och projektet som ligger bakom helgens läger ska försöka finnas bakom som stöd när dalarna kommer som de gör för de flesta juniorer som ska ta klivet över till senior. Löpprojektet är fantastiskt och jag blir så glad för den här typen av initiativ i en idrott som kanske inte är den med mest pengar och inte heller den mest glamorösa. På programmet stod en hel del vetenskapsbaserat tänkande kring träning och då med fokus på höghöjdsträning. Intressanta diskussioner och en bra genomgång av fördelar och nackdelar kring att träna på hög höjd. Men det som satte mest griller i huvudet på mig var norrmannen och tillika elitlöparen som pratade om hur norska löpare bedriver sin träning. Jag visste inte att träningsfilosofin skiljer sig så från den här hemma i Sverige. Men jag gillade vad jag hörde. Efterföljande träningspass på 8x5 min på norsk tröskel med 1 min vila var en trevlig upplevelse. Jag som är en ensamlöpare eller springer med Henrik fick nu springa med ett gäng duktiga juniorer och det var fantastiskt kul. Dessutom mättes laktat på några utav dem för att sedan visas som teori. Puls- och laktatbaserad träning är intressant och den norska filosofin har mycket i sig som jag kommer att fundera vidare på för min egen träning. Idag känner jag mig upprymd och inspirerad men samtidigt trött efter en riktigt tuff träningsperiod nu liggandes i bagaget.

Mindre än två veckor kvar till årets sista målsättning. Lite läskigt är det allt. Men å andra sidan så är det alltid spännande och smått nervöst att ställa sig på startlinjen i ett marathon med önskan och viljan att prestera något ens kropp aldrig tidigare gjort. En snabbare tid. Och det är mitt mål. Det är det jag vill. Fast jag har också lovat mig själv att ha riktigt roligt i Frankfurt. För vem vet när jag kommer att springa just Frankfurt Marathon igen. Nästa år väljer jag troligtvis andra bansträckningar och kanske på andra tidpunkter. Så varför inte passa på att njuta när jag har chansen. Sedan är marathonlopp så för mig, en njutning och något jag verkligen gillar att göra. Att jag vill under 2.48.19 som det där perset och årsbästat lyder är något annat. En inre drivkraft som vill se hur många fler sekunder den här 33-åriga kroppen har att plocka ut. Finns det en eller finns det flera. Framtiden får utvisa det.

Hur som helst har jag nu kommit till den där puckeln i träningen när det inte finns så mycket mer som kan göras innan marathonloppet som ligger där framför mig. För många pass just nu stjälper snarare än hjälper och det är nu, under de närmaste två veckorna, som någon typ av form ska byggas upp. Kanske det jag tycker är svårast med att vilja förbättra sig samtidigt som man älskar att träna. Våga vila och förlita sig på genomförda pass. De hårda träningsveckorna är bakom ryggen och det är dags att känna sig nöjd och komfortabel med det. Nu handlar det om att dra ner på träningen och få till effekter i kroppen som gör att den blir starkare, uthålligare och kan prestera ännu lite mer än den gjort tidigare. Att gå från något sliten och nedbruten till pigg och laddad. Under de närmaste två veckorna är det sistnämnda mitt fokus.

Senaste fyra veckorna har passerat med både bra kvalitet och mängd. Siffernörden i mig tittar i träningsdagboken och summerar 51 mil fördelat på 12, 14, 13 och 12. Till det har jag hållit i någon löpträning som inte räknas som egen träning och så har jag haft sedvanliga 3,5h spinningklass i veckan med undantag för Rosa Dygnet då det blev 5h. Förvisso som instruktör. Men mina ben cyklar och det blir en form av alternativträning för mig att köra de roliga cykelklasserna med gänget på Sats Kungsgatan varje vecka. Egentligen är jag emot att skriva exakt upp hur många mil som springs för jag gillar inte jämförelser som folk gör med varandra utan att veta vad som ligger bakom de där milen och framförallt så är vi alla på olika nivå och det gäller att successivt jobba sig upp i kilometerdos. I helgen hörde jag om en junior som tränar 25 mil i veckan, något som för mig i min livssituation och med min kropp skulle vara helt omöjligt. Så jämför inte med andra utan låt dig inspireras av andras träning och forma sedan din egen efter dina mål och förutsättningar. Din kropp är unik och det handlar om att ta reda på vad som fungerar för en själv. Jag vet vad som brukar fungera för mig sista veckan innan en mara eller halvmara. Jag har hittat mitt upplägg som jag känner mig komfortabel och trygg med. För det är just trygghet som är viktigt att känna inför ett lopp. Nu är det veckan före sista veckan och den har jag genomfört väldigt olika genom åren beroende på om andra lopp legat i nära anslutning eller inte. Om jag får önska så vill jag ha lika lätta ben som jag hade i Stockholm förra året, benen var enormt lätta och det var något speciellt med just det loppet. I New York senare förra året och i Stockholm i år hade jag visserligen bättre tider men inte alls samma lätta steg som på små tussar av moln. Och det är bra, för jag vet att jag kan kämpa med lite tunga ben och ändå springa acceptabelt. Men tänk att få lätta ben och flyga fram genom Frankfurt. Helgens inspiration tas med in i nästa träningsperiod. Nu lutar jag mig lite mer tillbaka än vanligt med benen i högläge och drömmer om ett underbart marathonlopp. Hälften sitter i benen och andra hälften i huvudet. Nästan.

Ljusglimtar en vanlig vecka.

2010-10-06T16:31:00.009+02:00

Försöker stanna upp för en kort sekund och fundera lite över livet. Det här året har varit ett av de viktigaste i mitt liv men samtidigt ett av de tuffaste. Gång på gång har jag blivit påmind om att det är nu vi ska leva. Kan leva. Vill leva. För livet kommer inte tillbaka. Utan det tickar på likt en gigantisk klocka. Minut för minut, år efter år. Förra måndagen stannade tiden till för en stund. Lunchlöpning och jag skulle klämma in veckans snabbdistans. Kontoret ligger nära gymmet så jag ilade ner, hoppade upp på bandet, värmde upp och det var då det hände. En man gick förbi och kikade som så många andra in genom fönstret likt man ser på apor i bur. Men den här mannen var annorlunda, min blick fastnade vid honom. Han linkade sakta fram med ena handen på sin rullstol. Han hade en ledsagare med sig som gick bredvid. Solen sken utanför och lyste upp gestalten. Våra ögon möttes. Som de gör med så många andra utan att man reagerar. Men mannens ögon lyste och han log världens varmaste leende. Rakt in i hjärtat. Jag sprang där på bandet och blev varm i hela kroppen samtidigt som jag kände en stor klump i halsen. Där sprang jag ett fånigt löppass på band medan mannen utanför kämpade för varje steg. Och då slog det mig att man ska vara enormt tacksam över de små sakerna. Mannen utanför såg mig som sprang och såg genuint glad ut, varför ska jag då få klumpar i halsen när han utstrålar sådan värme. Vem ger mig rätten att känna så. Den här mannen satte prägel på hela veckan och fick mig att ännu en gång vakna upp ur livets lilla ekorrhjul. Behöver jag säga att snabbdistanspasset gick fortare än tidigare och att jag la på tio minuter extra. Det fanns liksom ingen ursäkt att inte göra det. Jag älskar att springa och jag vill bli bättre, då gäller det att ligga i och vara positiv. Mannen kunde likaväl bli körd i rullstolen, men han ville gå och han gick. Allting är relativt, men det mesta handlar om vilja.

Och med vilja kommer man långt. Exakt hur långt Stefan Manning och Sara Rönne kom när de cyklade 24h i ett sträck på Rosa Dygnet vet jag inte. Men en sak är säker. I min bok är det en imponerande, fantastisk och enastående prestation. Tänk att sätta sig själv i andra hand och tänka vad är lite skav i rumpan och trötta ben mot en sjukdom som cancer. Stefan och Sara, det var underbart att se er cykla efter 21 timmar och se era leenden och fighting spirit. Jag är glad att jag fick hålla i både det passet och även lördagens löprelaterade aktiviteter. Det kokade av energi och ljusglimtarna var många. Gladast blev jag när Stefan efter cykelklassen säger att jag fick honom att snedtända och ta i som en galning och att han hade roligt. Efter 21 timmar i cykelsadeln. Det gjorde mig varm i hjärtat.

Lika varm i hjärtat blev jag på lördagsmorgonen när jag fixade med föreläsning med ena handen och mixade cykelklass med den andra och H kommer hem med en take-away latte att avnjuta. Även om han tycker att just den typen av kaffe är helt onödigt att spendera pengar på. Små som stora ljusglimtar i livet ska man ta till vara på och bevara i sitt hjärta länge. Härligast är att få vakna varje morgon bredvid den man älskar. En sådan ljusglimt slår allt på en dag.

Wear yellow. Or pink.

2010-09-29T12:22:00.008+02:00

På lördag, den 2 oktober, är det LIVESTRONG Day. Det kommer jag att fira med långpass på morgonen i löparskor. Sedan fortsätter min dag på Rosa Dygnet i Göteborg med föreläsning kl 16-17 om intervallträning efterföljt av ett härligt pulshöjande löppass kl 17.15-18.15. Efter mina egna åtaganden kommer jag att gästa Magnus Gårdmarks spinningklass kl 19. LIVESTRONG Day pågår lördag, men i Göteborg fortsätter Rosa Dygnet hela natten till söndag och under förmiddagen den 3 oktober. Så på söndag morgon kl 10 kommer jag att hålla i en utmanande och rolig spinningklass. En helg att se fram emot och en helg man varken får eller vill missa!

Träning är det bästa som finns, löpning och spinning i synnerhet. Att då få möjlighet att förena dessa båda och träna för den goda sakens skull och samtidigt vara en liten minikugge i ett stort mäktigt hjul som samlar in pengar till Cancerfonden känns fantastiskt. Och även du kan vara en kugge! Det enda du behöver göra är att gå in på www.rosabandet24timmar.se och välja vilket av alla roliga pass du vill vara med på och anmäla dig. Det är inte försent!

Boka in dig nu på www.rosabandet24timmar.se och gör gärna mig sällskap på lördagens löpning eller söndagens spinning. Då blir det garanterat utmaning och träningsglädje när vi knyter näven ordentligt för livet och fighten mot cancer.

Back on track.

2010-09-23T22:43:00.012+02:00

Ibland blir jag rädd för mig själv. Någon nyser i mataffären, en annan hostar på tåget, en tredje är snuvig i ett möte och jag kan fortsätta räkna upp scenarier då jag misstänksamt tittar upp, håller andan tills jag inte har luft kvar, tvättar händerna för femtioelfte gång eller bara blir livrädd. En förkylning tar träningsdagar, dränerar kroppen på energi och förstör så mycket för någon som satsar på sin idrott. En vanlig person tycker att det är jobbigt att vara hostig och snuvig men det står inte så mycket på spel. Och därför kanske de inte tänker på vad de utsätter andra för. Om jag är förkyld och exempelvis ska på kundmöte så meddelar jag innan att jag är förkyld och att vi kanske ska ställa in. Samma gäller i privata sammanhang. För man har inte alltid lust att utsätta sig för smittorisk. Och för mig handlar det om respekt för andra. I Kina bär man munskydd för att visa hänsyn när man känner sig krasslig. Visst nu är det bra att bli förkyld då och då. Stärka immunförsvaret lite grann. Jag har hittat ett vad jag tror bättre sätt att stärka det där försvaret. Spinninginstruktör vecka ut och vecka in i en sal med trettio-fyrtio personer som flåsar, svettas och fräser. Det blir en del bakterier i den salen och lite som att vara dagisfröken eller läkare. Kanske har det hjälpt mig. Jag hoppas det, för till Kina har jag inte planerat att flytta och mer tappad träningstid inför årets målsättning har jag inte råd med just nu. Känner mig faktiskt stressad över min träning för första gången på länge. Förkylningen som satt i benen under halvmaran slog till med full kraft i förra veckan. Jag hann med att hålla spinningklasser och springa några löppass, så veckan var inte helt värdelös. Men utan kvalitetsträning inget pers och framförallt ingen underbar flygande känsla den sista oktober. Och det är känslan jag vill åt. Känslan som får mig att rysa och älska marathondistansen. Oslagbart att närma sig mållinjen och känna sig stark även om energin håller på att ta slut helt. Väldisponerat och vacker löpning. De känslorna skapade högtflygande planer för träningen under sju veckor fram till maran. Nu försvann en vecka bara sådär. Snytpapper och nässpray. Åt pipsvängen med den veckan.

Inget ont som inte har något gott med sig. Benen, huvudet, kroppen, psyket, viljan, allt finns nu här redo att ta itu med veckorna fram till race day. I måndags bestämde jag mig att jag bara måste vara back on track, alltså löpduglig igen. Det var med ringrostigt flås jag satte av på lunchlöpning. Kanske inte helt rätt att testa lite 3.50-tempo, men jag var bara tvungen att känna på det en stund. Och det kändes, mer kanske jag inte behöver säga. Lungorna visste att de levde om man säger så. Tuff start första löppasset efter en förkylning. Inget jag rekommenderar för någon annan. Inte ens för mig själv. Men jag var tjurig i måndags. Förbannad. Spinningklassen gjorde mig på gott humör på kvällen. Men tisdag var ännu en sötsur dag. Avslutades med 90 minuters distans med en andning som inte var helt återhämtad. Halsen snörpte ihop sig i de värsta motlutorna men pulsen svarade helt ok. Onsdag morgon, igår, var det då dags att på riktigt se till att de här apostlahästarna får ordning på sig igen. Intervallstegen som jag vet har blivit flera personers favorit. 2x5', 2x4', 2x3', 2x2' och 2x1'. Hela kalaset med 1' joggvila. 15' uppvärmning och lika nedlöpning ger effektiv träningstid på 70'. Effektiva intervalltiden på 30' är för mig ett minimum på den här typen av intervallpass. Nuförtiden, bör tilläggas. Det där måste ju stegras över tid, för intervallträning sliter hårt på kroppen. Och efter en förkylning ska man vara mer lyhörd än jag har varit den här gången. Viljan är lite stark just nu och veckorna få. Jag ska tillbaka till den fina löpkänslan jag hade när vi kom tillbaka från semestern. Och det kommer inte gratis. Det kommer med 10-15 mil i veckan. Som semesterlöpningen var. Så jag önskar att jag kunde springa året om. Sanningen är ibland brutal. Och det är då man får bestämma sig för att lägga sig under täcket och somna om. Eller helt enkelt ta tjuren vid hornen och genomlida lite smärta. Jag har valt det sistnämnda. Gårdagens intervaller före jobbet gick enligt plan. Lite feg på tempot, men en riktigt bra genomkörare. På kvällen, efter jobbet, 70' distans och så var onsdagen över. Imorse tog jag tåget till Stockholm kl 05.54. 3h resa dit, 3 möten och 6h senare satt jag på tåget hem igen, 3h tillbaka till Göteborg. På med löparskorna och ut på distans. Det är inte alltid lätt att få till allt i livet som man vill. Men är viljan tillräckligt stark så går det. Distansen kändes lätt i benen och i andningen. Tågresan var skräckfylld av alla baciller som flög runt, host, snuva och nysningar. Nu håller jag tummarna för att få vara kurant och kunna genomföra varje planerat löppass. Bara för att det är så roligt att springa och bara för att det är så underbart att springa i mål på ett marathonlopp. Imorgon är det löpfri dag, som alltid på fredagar. Två spinningklasser och två timmar i cykelsadeln ger bra återhämtning för mina ben. Sedan är det tre löppass kvar den här veckan. Lördag startar med tuffa intervaller och senare en avkopplande distans. På söndag är det veckans höjdpunkt. Vackert långpass och exakt fem veckor till marathonmålgång. Som alltid skräckblandad förtjusning.

Vad är en bal på slottet?!

2010-09-12T22:01:00.018+02:00

Årets mål skulle införlivas. Stockholm Halvmarathon, tillika SM-tävling på sträckan, och jag skulle kliva under de för mig magiska 1.20 på distansen. Årets målsättning och sista chansen att klara den. På 10 km har jag inte haft en gräns jag fastnat vid. Minut för minut har jag klivit neråt. Samma gäller marathonsträckan. Sub3 bara hände och sub2.50 likaså. Utan att tänka och utan funderingar. Men sub1.20 på halvmaran verkar för mig ha gått troll i. Vet inte riktigt vad jag gör för fel. Men jag har helt enkelt inte fått till det. 1.21-lopp har jag gjort så många under de senaste 3,5 åren att jag inte kan räkna längre. Tre 1.20-lopp har jag lyckats klämma in, men inte under. Vansinnigt trött är jag på det. Jag ratar 1.21-tider. Jag är inte sugen på dem. Jag vill nästan kliva av banan och skita i loppet. Inte gå i mål utan bara lägga ner. Hur urbota dumt är inte det egentligen. 1.21 är ju en tid som de flesta skulle slita sitt hår för. Men jag gör de där tiderna i sömnen just nu. Tröttsamt och tråkigt. Men statistiken talar för sig själv. 2007 sprang jag mitt första 1.21-lopp. 2008 gjorde jag två. 2009 sprang jag tre halvmaror på 1.20, 1.22 och 1.21 och i år har jag hittills presterat 1.20, 1.20 och 1.21 igår. Och dessutom startade jag Stockholm Marathon på höga 1.21. Alltså är det där en tid jag kan hålla första halvan av ett marathon och fortsätta en halva till. Borde vara en baggis att gå under mitt mål, med andra ord. Det värsta är att jag blivit snabbare, uthålligare och segare. Men jag får inte plocka ut det på den däringa sträckan. Har jag stagnerat i utvecklingen? Nej, jag tror inte det. Utan jag tror att det finns därinne i löparhjärtat. Men det måste ut. Likt en tiger vill jag släppa loss ilskan och övervinna den där gränsen. Tids nog kommer det. Jag vill inte ge mig. Jag tänker inte ge mig.

Förra helgen fick jag en förkylning som jag vägrade ta emot. Med vitlöksklyftor motades Olle i grind och den bröt aldrig ut på riktigt. I veckan har jag kunnat genomföra uppladdningen som vanligt fast med en snorig tät näsa i behov av nässpray. Men jag vägrade att inte få stå på startlinjen. Smart eller inte. Där var jag i varje fall. Iklädd ärtigt grönt linne och leg sleeves signade Zensah. På uppvärmningen gav jag nästan upp. Huvudvärken i vänster tinning var enorm och gjorde ont så hela vänster öga värkte. Men benen kändes lätta. Och på spinningklassen dagen före, på morgonen, var benen sprättiga och pulsen låg. Jag brukar ha just den där morgonspinningen som en värdemätare. Jag har alltid kvar den klassen även om jag ska tävla och har lärt mig att känna känslan. Så någonstans inom mig ville jag tro att det skulle gå. Startskottet brann av.

Första 2 km gick i 3.30-tempo och jag var lite småstressad att hänga på. Brukar inte bry mig om alla andra. Men det gröna linnet gjorde att jag gärna ville prestera för andra än bara för mig själv. Så stressad var jag. Men kom till slut in i min egen känsla och de där snabba kilometrarna gjorde ingenting. Men kroppen svarade inte som den ska. Benen kändes som om de sprang i sirap. Knälyftet lägre än vanligt, en sittande löpning. Kanske inte för ögat, men känslan av att benen var vobbliga i varje steg irriterade och var markant. Ingen spänst i steget utan varje gång foten landade i marken fick jag kämpa för att få den att lyfta sig igen. Knäna ville böja sig under kroppen och jag hade ingen löpkänsla. Första 5 km på 18.23 var stabilt, 10 km på 37.38 likaså, sedan kom raset och jag kunde inte stå emot längre. Det var inte hjärtat som sa ifrån utan kroppen var inte med mig och det gick enbart att snällt tassa på och köpa läget. Göra det bästa av situationen och ta mig i mål. Kunde åtminstone forcera lite energi mot slutet och driva på i stigningen omkring sista 3-4 km. Där lyckades jag befästa min placering i loppet. Sista kilometern kunde jag pressa upp farten till 3.40-tempo och jag var på inget sätt slut när jag kom i mål. Men igår hade jag inte mer i kroppen. Det är verkligen en sanning. Igår var inte min dag och jag hade inget mer att ge. Att jag bet mig fast i loppet och lyckades gå i mål på 1.21.08 är för mig själv helt otroligt. Det ger mig på något sätt mersmak och jag vill tro att gårdagens lopp och tid verkligen visar för min egen kropp och själ att de där sub1.20 inte är någonting alls när dagen är min och känslan är med mig. Men hur är det. Du är inte bättre än din senaste match?! Senast i Stockholm var jag tredje bästa svenska på maran. Nu var jag sjätte bästa dito. Och den här gången får jag räkna det på riktigt. Det är jag glad för. Det är jag nöjd över. Ett av mina senaste beslut i livet känns rätt. Och den känslan fick jag inte känna förrän jag gick i mål. SM-sexa är ingenting och placeringar är inget viktigt för mig. Men jag gillar att ge tillbaka när jag får någonting. Så blev det igår och jag känner tacksamhet och glädje över just det. Mersmak på löpning och att bara njuta av de där löparskorna. För det är ju ändå därför jag springer. Sightseeingtur i Stockholm. Det är alla dessa lopp i huvudstaden som gjort att jag känner mig som hemma när vi är där var gång. En bal på slottet må vara dötrist och långtråkig men varje halvmarathon har sin charm och i efterhand så känns det alltid alldeles alldeles underbart. Med en helmara kvar i år funderar jag på att även springa en halva till. Ge det hela ytterligare en chans. Ska jag, eller ska jag inte. Det är frågan.

Höstfavoriter.

2010-09-09T23:11:00.004+02:00

Livet efter semestern drog igång kraftfullt med en udd av spänning. Solbrännan börjar blekna. Färgerna i naturen får förgylla istället. Just nu är det så många olika projekt som rullar på runtomkring att jag inte vet om jag ska ducka, ta enhandslyra eller jonglera runt allt på en gång. Är bara rädd att någon boll ska falla i marken när jag inte lyckas ge den luft under vingarna. Henrik har ett enormt intressant projekt framför sig. Och jag stöttar honom till fullo. Han är enastående med en enorm drivkraft. Mer om det inom kort. Jag själv har tagit några mindre livsavgörande beslut men för mig ändå viktiga i livet. Vi har lärt oss en del om html-kodning båda två. Fast undra vad vi gjort utan min gamla goda kollega som även hon valt väg. Jag har bakat kakor och firat ett år på min arbetsplats. Vänner runtom har valt att ändra på sina liv på ett eller annat sätt. Jag har dragit på mig en förkylning, den första på 1,5 år så jag var väl värd den. Eller hur man nu ska se det. Spinningklasserna har dragit igång på allvar. Jag älskar verkligen höstträning. Det blir mörkare ute och mysigare att vara inne. Jag spånar på ett gäng med olika specialklasser under höst och vinter. Det blir åka av i cykelsalen. När jag ändå spånar, så spånar jag rejält. Den egna löpningen funderas på och andras löpning. I lördags genomfördes Incycle löpardag. Jag körde två löppass samt höll i två teoriblock. Frosseri i löpning. Som jag trivs då. Söndag var en kreativ dag på flera sätt. Ett av dem resulterade i gårdagens poserande framför kameran. Annorlunda uppgift en onsdag i september. Hemlighetsfullt och roligt. Idag vilodag och vi har tittat på väggarna i en tom lägenhet och planerar för Henriks projekt. Pastaladdning. Ta hand om lillnäsan så att den mår bra på lördag. Årets mål på sub1.20 må bli en dröm med tanke på känslan i kroppen. Men det kommer fler år. Och det kommer ett marathon i oktober. På lördag ska jag ha kul i Stockholm och minnas senaste loppet där. Vilken mara det var. Underbart på alla de sätt. Nu halva sträckan. Ren och skär njutning. Kör på ärtigt gröna leg sleeves, signat Zensah, och ett grönt linne på lördag. Ackompanjerar höstbären så fint. Undra vilket av bären som är min favorit. Gojibär, havtorn, blåbär, björnbär, tranbär eller röda vinbär. Perfekta blandningen i en paj. Fast vilka bär är inte perfekta under ett smultäcke när man får dränka kalaset i vaniljsås. Just det. Alla är perfekta.

Rosa Dygnet 2-3 oktober i Göteborg.

2010-09-02T16:44:00.012+02:00

Missa inte höstens viktigaste träningshelg! Jag vill slå ett slag för en oerhört angelägen sak. Ni som kikar in här då och då har troligen inte missat att jag är ett fan av Lance Armstrong, som cyklist, som entreprenör och grundare av LiveStrong samt som canceröverlevare. I Sverige är inte insamlingen och stödet till de cancerdrabbade färgat i gult utan i rosa.

Boka in 2-3 oktober i Göteborg och Rosa Dygnet. Ett helt dygn av träning för livet till förmån för Cancerfondens Rosa Bandet-insamling. Du kan cykla i lag, du kan välja att vara med på enstaka cykelklasser eller varför inte köra hela dygnet på 24 timmar i cykelsadeln. Du kan köra gruppträning eller bara titta förbi och köpa en fika eller gå på en föreläsning.

Läs mer om träningspassen:
www.rosabandet24timmar.se/dygnet-2/

Eller anmäl dig direkt:
www.rosabandet24timmar.se/anmalan/

Cancerfondens Rosa Bandet-insamling är en angelägenhet som rör oss alla. Det är lätt att tänka att man aldrig själv kommer att drabbas. Det är lätt att skjuta bort tanken lika fort som den dyker upp. På grund av smärta. På grund av rädsla.

Alldeles för många drabbas av cancer. Så är det. Men genom insamlingar och bidrag kan många få en hjälp som förlänger livet och i många fall som botar sjukdomen. Ta därför tillfället i akt och boka in dig helgen 2-3 oktober. Gå på ett cykelpass, eller flera, och bli inspirerad och ha riktigt roligt för din egen skull men även för den goda sakens skull.

PS. Vore kul om du kommer på min cykelklass, söndag kl 10. Tokenergi, träningsglädje och intervallträning när den är som bäst. Fighting Spirit. Gör mig sällskap!

Déjà vu i Trelleborg.

2010-08-29T17:20:00.011+02:00

Fredag kl 06.45 kickades en hektisk dag igång med spinningklass i instruktörssadeln. Svettigt och ljuvligt. Snabbdusch på det, borsta håret och sminka mig i bilen. Kl 08.15 och bussen kör från Nils Ericssonsterminalen mot Jönköping. 10.30 kliver jag av rätt in i stan jag jobbade ett litet tag i. En latte i farten och vidare med taxi ihop med min Stockholmskollega till Elmia och lastbilsmässa. Fantastiskt trevligt kundmöte ihop med reklambyrån. Varje liten minut utnyttjades, precis som det ska vara. Klockan tickade på och vi alla förvånades över hur tiden kunde springa iväg så. Det går fort när man har roligt har någon sagt och det stämmer. Ny taxiresa i ilfart för att hinna med våra respektive tåg. Kollegan tillbaka mot Stockholm och jag mot Malmö den här gången för att landa i Skåne inför lördagens tävling. Henrik hämtade upp mig på Malmö station, vidare till Trelleborg och Palmfestivalen. Staden kokade nästan över och vi med den. Checkade in på ett fantastiskt mysigt Bed & Breakfast, Systrar och Bönor. Fick i oss en pastaportion efter en dag utan tid att andas. Sedan kraschade vi båda i sängen med en klocka som slagit elva. Fredagen där varje sekund var värd mycket och ingen tid blev slötid var min uppladdning för årets Trelleborgslopp. Racet jag hade förhoppning att persa på och som jag förra året vann. Då skrev jag så här. I år blev loppet på många sätt samma, men ändå annorlunda.

Startskottet gick även i år på den lilla söta arenan bortanför Vångavallen. Jag fick en fin start då killarna i täten pinnade iväg och jag la mig i rygg på den siste av dem ut från stadion. Resan mot mål startade klockrent och jag tror aldrig att ett lopp har startat så smidigt tidigare. Ingen tjurrusning, perfekt tempo från start, mitt tempo, inga armbågar och inget tåtrampande. Utan flytkänsla steg för steg mot första kilometerpassering. 3.37 på den första, 3.32 på den andra och loppet var igång på allvar. Befann mig lite i ett vakuum i början, ensamt majestät med grabbar framför som första tjej. Första delen av loppet är riktigt lättlöpt och det är enkelt att förivra sig i ett för högt tempo och bränna krutet för fort. Med det i åtanke var jag lyhörd och höll farten stabil runt 3.40. Kom ikapp en kille som i efterhand visade sig vara en trevlig spanjor jobbandes i Sverige. Han märkte att jag kom ikapp honom och var en gentleman i några kilometer. Vi sprang ihop och jag fick en rygg att gå på och han fick en tjej som jagade honom. Vi kom ikapp fler grabbar och vid passering 5 km kände jag att övriga tappade men jag var stark. Trots att kilometer fem till sex blev en sopig en med lite småknixar som saktade ner farten lite för mycket så lämnade jag övriga bakom mig och hittade mitt vakuum igen. Jagade mig själv framåt och in på den mer lättlöpta delen av banan. Kilometer för kilometer och vips var det bara 3 km kvar. Tog en efter en utan att ta i för mycket. Kontrollerad löpning och i efterhand tror jag att jag kunnat fortsätta 5 km till. Målgången talade för sig själv. Jag brukar vilja stå still och flåsa en liten stund för att få ner pulsen. Men den där pulsen efter målgång kändes stabil. Vacker lagerkrans runt huvudet och déjà vu känslor från förra året. Inte varje dag jag får en krans runt huvudet. 36.50 stannade klockan på och jag är nöjd men vill ha mer. Varför är det alltid så?

Om tävlingar skulle kännas som igår varje gång så skulle jag lätt kunna tävla varje vecka. Ingen större nervositet innan. Lite stel i ett baklår och småsega ben efter en första jobbvecka som tog på krafterna. Men det fina var att det där försvann ur huvudet när endorfinerna började kicka in under loppet. Jag kontrollerade ett för mig relativt högt tempo. Kände mer att det var som ett snabbdistanspass än en tävling. För mig brukar 10 km lopp vara läskiga och tuffa. På något sätt så är det hårdare att springa så korta lopp för du tvingas ligga så nära din tröskel och ska både våga och ha sinnesnärvaro till att ligga på varje steg loppet igenom. Tappar du gnistan och drivet för en sekund så förlorar du värdefulla sekunder. För 10 km handlar mer om sekunder än vad andra lopp gör. Halvmarathon och marathon är för mig något helt annat. Tempot är inte avgörande på samma sätt utan det är andra saker som spelar in mer. Det mentala och det muskulära att springa under så lång tid. Gårdagens lopp gav mig stor mersmak för 10 km och jag vill förbättra mig en minut innan jag sänker ambitionen. Det är en redigt tuff minut, jag vet. 4 sekunder från pers igår och jag är glad över att trycka mig under 37 minuter ännu en gång. Fast inte direkt lysande när årets målsättning är 36.30. Delar av mig vill leta reda på ett bra lopp för att ge det hela en chans till i år. För igår var inget perfekt lopp, jag var för pigg efteråt. Men å andra sidan så var jag oftast det förr om åren som medeldistansare också. Efter de bästa loppen var jag så pigg att min tränare, jag hade då, lät mig springa av mig på några 200-meters intervaller bara för att lugna ner mig. Igår blev det inga intervaller efteråt och inte ens någon nerjogg. Det blev däremot glada skratt och tillfälle att umgås med Myggan som jag skriver löpprogram till och som dängde till med ett riktigt gott pers. Det var en seger om något. Stort grattis och så roligt att se en vän bli så glad i sina löparskor. Och dessutom fick både Henrik och jag umgås en stund med andra underbara löpare; Daniel, Sofie, Anna, Sara och Maria. Solen och leendena sken ikapp. Ni är så härliga allihopa.

En del lopp passerar förbi obemärkta, men gårdagens race blev ett sådant där välbehövligt avstamp för mig. Jag brukar säga att det tar tid att lära sig att springa marathon. Nu har jag efter många års nötande i löparskor kommit på att 10 km är inget man bara gör så där. Det tar lika mycket tid och lopp att lära sig att springa så här relativt korta lopp. Mersmak för intervallträning, mersmak för snabbdistans, mersmak för de där ruggiga passen som gör ont och inte alltid är så roliga. Var sak har dock sin tid och nu närmar sig en mastodont träningsvecka. Vi får se om det blir något mer 10 km lopp i år. En sak är dock säker, imorgon bitti före jobbet väntar snabbdistans och nu hembakt sockerkaka.

Löpardag - lördag 4 september.

2010-08-24T12:31:00.009+02:00

För dig som vill få inspiration och bli en bättre löpare kommer jag tillsammans med Monika Björn att ta med dig på en dag fylld av träningsglädje. Oavsett vad du har för målsättning med din löpträning får du med dig verktyg att jobba med på egen hand för att utvecklas.

En fulladdad dag med teknikträning, styrka för löpare, rörlighetsträning, intervallpass och inspiration till att skapa ditt eget träningsprogram står på schemat.

Pris: 795:- inkl. moms. Lunch ingår.

Boka genom att betala in beloppet på bg: 222-9029.
Uppge namn, e-post samt medlemsnummer vid bokning.

Frågor? Maila: monika@incycle.se

Vore fantastiskt roligt om vi blev ett härligt löpargäng denna dag!

I samarbete med:

Midnattsloppet.

2010-08-23T23:35:00.009+02:00

Så var det vardag igen. Vårt kontor har flyttat och jag klev in i en ljus nymålad lokal. Vita väggar, kryddat med rosalila detaljer och min chef har gjort ett fantastiskt jobb med vårt nya tillhåll. Gillar det skarpt. Som pricken över i, grädde på moset och ja ni vet, så ligger nya stället en minut från Sats där jag har mina cykelklasser och tio minuter från vår lilla lägenhet. Inte mycket tid som ska spillas här inte. Efter jobbdagens slut var det dags att kliva in i cykelsalen igen, inta instruktörsrollen och försöka leverera. Inget att hålla på, hösten kickades igång med hardcorecykling direkt. Lagtempo var ett faktum. 90 minuter underbar energi. Vi har tidigare haft 36 platser på klasserna och någon extracykel. Men det händer grejer även på Kungsgatan. Nytt skåp i omklädningsrummet. Fick liksom skrivbord på jobbet även välja sist här, men det är helt ok. Skrivbord och skåp är liksom inte det viktiga, så länge de fyller sin funktion och står på ett relativt ok och ostört ställe. Viktigast var att det idag fanns 44 cyklar att fylla och vi hade fantastiskt roligt. Åtminstone jag. Vilken energi och vilket driv. Kände mig ringrostig efter att ha sprungit hela sommaren, med undantag för de två utomhusspinningklasserna på Playitas, så det var med lätt nervositet jag klev in i salen. Fast det är ett sundhetstecken. Nervositet är bra, man skärper sig. Utan att vara nervös inför en tävling så skulle det inte gå bra. Nervositeten släpper loss saker i kroppen och vi gör oss redo för kamp. Nu är jag inte nervös inför varje cykelklass, för det är inte en tävling utan något helt annat. Men nu är hösten i vart fall startad och faktum är att jag i hjärtat saknar att spinna när jag har längre uppehåll ifrån det. En otroligt bra träningsform som komplement och när man får träna med så taggade människor kan man inte annat än le. Entusiastiska, glada och fulla med jävlaranamma. Peppar varandra, ger järnet, ger av sin energi och suger åt sig. Vad kan man mer säga än att ödmjukt tacka att jag får träna med er vecka ut och vecka in. Nu kör vi, varje måndag (och fredag om ni vill) hela vägen in i kaklet, ända fram till jul. Och jag lovar vi ska cykla delar av Paris-Roubaix någon gång under hösten. Bäckstedt vann etappen vi kommer köra och på varje kullerstensdel kommer det att svida i våra ben likt det gör i cyklisternas i filmen. Utbrytningarna duggar tätt och målgången är rafflande. Att det blir åka av är ett understatement.

Vardagen startade efter att semestern avslutades. Logiskt nog. Och det gjorde den med att ligga i soffan och slappa i lördags. Se på film, läsa böcker, äta och tävla. Midnattsloppet gjorde sitt intåg i stan och jag är en människa som gillar traditioner. Eller som min far sa en gång; har man satt djävulen i båten får man ro i land. Lite så är det med traditioner. Lite så är det med mig. Har svårt att släppa GöteborgsVarvet-traditionen med åtta raka lopp. Får mig osökt att tänka på hur ska jag göra med Varvet och maran i Stockholm nästa år?! Går det att köra båda, ska jag bryta sviten eller hitta en annan mara. Vem vet. Med Midnattsloppet fick jag möjlighet att vara med från början här i Göteborg. Tredje gången i år, men jag var mindre sugen i och med att vi trillade in hemma efter fyra veckors bortavaro i fredags eftermiddag. Men så vill man vara med i gemenskapen och det handlar om mer än att tävla. Dessutom är traditioner jobbiga att bryta, så nog stod jag där på startlinjen likt förra året. Lite annan, tuffare, bansträckning i år. Men ändå mer dynamisk på något sätt trots sina knixar, kurvor och kullerstenar. Kul kan sammanfatta loppet. En happening, folkfest och något annorlunda. Trottoarkanter att se upp för, spårvagnsspår och mörkret som faller ger loppet en annan utmaning och karaktär än den vanliga vid löpartävling. Tidpunkten är även den en spännande faktor att väga in. Men det är inte lösningen på en löparekvation jag är ute efter utan ett bra fartpass, ett startskott att öva på och en rolig upplevelse. Och det sistnämnda blev det. Hejarklacken, den trogna hemma och de som skrek runt banan, lyfte oss löpare fram. Tack och bock. Tiden är inget jag fäster så mycket vikt vid. Den här gången. Placeringar brukar jag inte bry mig så mycket om, men det var roligt att prata med den ödmjuka och glada norskan som vann. Och även träffa på andra härliga likasinnade i mål efter loppet och vid starten. Och det var roligt att få vackra blommor och ett bidrag till kommande träningsläger. En härlig bonus och fin inramning på en vacker sommarkväll.

En del av mitt hjärta.

2010-08-22T17:15:00.011+02:00

Endorfindrogen intog min kropp till fullo de två första veckorna på sommarsemestern. Träningsläger i sann löparanda. Löpningen i fokus och inget annat. När du inte ligger plant ner i en säng eller i ömsom sol och skugga med en god bok eller sovandes så äter du och fyller på med vatten. Alla andra ingredienser är onödiga för de snor din träningsenergi. Du vet vart ditt fokus ligger och du vet varför du valt bort allt annat just där och då. Träningsglädje i en bubbla. Mitt livselexir. Livskvalitet. Att kunna göra det du vill med din kropp. Det är ingen annan som sätter din ena fot framför den andra och får dig att springa nära 2h varje dag. Du har en tanke, du uttalar den och håller dig till den med en lyhördhet.

Vila är lika viktigt som att träna. Hemma är det dock lite svårt att få till den där siestan som spanjorerna håller fast vid. Jag tillhör exempelvis en av alla människor som säger att jag inte hinner läsa böcker och det är verkligen sant. Jag har inte en timma över om dagarna för att försjunka mig djupt ner i en bok, vilket är synd och skam. För jag gillar att läsa, Henrik också, och därför fick vi betala övervikt på resan ner. Och hem. Men det var det värt. Deckare har blandats med verklighet där bland annat en bok om kronprinsessan har sträcklästs, Mia Skäringers bok med en något snuskig titel har plöjts igenom, Michael Nyqvists bok och Liam Norbergs Insidan är två andra biografier. Familjens projektledare säger upp sig, av en härlig Gunilla Bergensten som jag jobbade ett kort tag med i början av mitt yrkesverksamma liv. Tänkvärd och provocerande på ett bra sätt. Kriminalromanen Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen rekommenderas, liksom Miraklet i Anderna av Nando Parrado. Bara några av alla böcker vi släpat tur och retur. Jag gillar att läsa om olika livsöden. Verkliga berättelser och inget hittepå. Livet är inte enbart en dans på rosor och att läsa om olika händelser som drabbat andra ger stor behållning och dessutom lär man sig mycket om sig själv genom de funderingar som dyker upp. Men att få bryta av med en spännande kriminalare eller en relativt blond och IQ-befriad tjejbok kan också vara skönt. En sådan där bok med rosa framsida som andas läppglans så långt ögat når, en bok Henrik inte skulle ta i. Två sådana hade jag med också, för balansens skull. Något måste väga upp hans maffiaböcker. Mixen av böcker vi hade med var perfekt. Harmoni och balans. Lite som med löppass. Långpass varvas med vanlig distans, bryter av med dubbelpassdagar, blandas med kortare löppass, varieras med intervaller, snabbdistans och annan hårdare körning.

Det har blivit dags att summera årets semester, träningsläger eller bröllopsresa, om man så vill. Första halvlek i La Santa var fantastiskt bra och i siffror blev det 30 mil uppdelat på två 15 mila veckor. Två långpass i veckan för att miljön tillåter och lockar mig till det, intervallpass på bana, tuffa bergspass och ett helt gäng med vanliga underbara lavadistanspass. Sedan vände vi blad som Myggan så fint beskrev det. Vi lämnade det spartanska livet på Lanzarote mot bröllopsreselyx på den sandigare grannön Fuerteventura och byn Playitas. Den här gången hade jag dock riktigt svårt att släppa taget och inse att tiden i byn är semester och lånad tid. Mitt liv är inte där, även om jag så gärna vill. Jag hoppar in i andra människors liv och gästspelar. Med löparskor njuter jag av det som för dem är frukost, lunch och middag. Men den här gången var det annorlunda. Vi har aldrig haft det bättre i La Santa. Både Henrik och jag har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde det. Melankoliska och med en stor saknad klev vi ombord på den där färjan och sa hejdå för den här gången. Efter en lång resdag med cykelväska, resväska och bag samt en IKEA-kasse (!) införskaffad i Arrecife som extra hjälp i vår lilla semesterflytt ankom vi Playitas. Lokalbussen var vårt färdmedel, vilket är en stor kontrast till det vi landade rätt in i. Chartervärlden, ytlighet och ett hotellkomplex med golfbana. Om jag ska vara elak. Med höga förväntningar var det många saker som gjorde oss besvikna när vi kom. Men det mesta låg i vårt eget huvud för att vi kom från vårt paradis och hade en annan bild av vad det här stället skulle erbjuda oss.

Vi ska inte grotta in oss i tråkigheter och därför lämnar jag vårt första intryck åt sidan. Men måste poängtera att det är dåligt av ett hotell som marknadsför sig som träningskomplex med bland annat löpning och cykel i fokus att inte kunna berätta något i överhuvudtaget kring vart man bäst springer. Mer än att du kan springa i ytterkanten av golfbanan om du vill eller ta dig en tur mot piren där du hittar markerade grusvägar fast markeringarna är bortplockade så det kan vara svårt att hitta rätt rutt. Säger man så till mig så tänder jag på alla cylindrar. Henriks svar blev; ge mig en färgburk och en karta så kan jag märka upp dem åt er. Hur svårt ska det vara? Ja, jag håller med, hur svårt kan det vara. Men jobbar man som guide och inte har tagit ett löpsteg själv och inte kikat runt hörnet på hotellet man jobbar på, så kanske man ska vara ursäktad. Fast nä, det ska man inte för vi betalar en hel massa för att åka dit för att springa och cykla. Och den här typen av hotell kräver lite andra guider i min mening. När Henrik sedan på frågan vart cyklar jag bäst mountainbike får svaret det gör du bäst nere i Morro Jable (över 5 mil bort) eller i Corralejo (runt 10 mil bort) så tappar jag nästan fattningen. Så han ska cykla asfalt 5 alternativt 10 mil tur och retur (alltså 10 respektive 20 mil) för att där kunna cykla sitt träningspass på single tracks, när han har åkt till hotellet på ön som marknadsför sig som ett paradis för löpare, cyklister och motionärer som gillar andra typer av aktiviteter. Lite lustigt kan tyckas.

Hur som helst så är vi inte missnöjda alls. Faktiskt inte alls. Utan vi har fått riktigt bra träning och haft en underbar andra halvlek med bad i vår egen pool, lugn och ro på vår egen altan i den trerumsvilla vi hyrde som honeymoon boende sista två veckorna. Påhälsning av våra vänner Steve och Maria. Moet i solnedgången, massvis av tapas och god mat, gott vin, solsken och bokläsning. Testat spinningklasser och coreklass utomhus under bar himmel med vacker utsikt på hotellet. Instruktörerna är riktigt duktiga och då är jag något (läs: väldigt) kräsen. Åkt runt med bil och sett hela ön och alla trevlig surfbyar samt mindre trevliga överbyggda turistorter. Men jag hade inte planerat att springa mina kvalitetspass på löpband när jag skulle befinna mig i paradiset. Det finns en löpbana att låna nyckel till som troligen är ypperlig i Gran Tarajal. Kändes dock lite ensamt att vara där själv och blåsten som står som en vägg i ansiktet varje dag var inget bra alternativ för att få till riktig kvalitet på de tuffa passen. Så jag har njutit av löpband i sjuk värme inomhus. Något borde det ha gett, hoppas jag. I vart fall lite lagom med pannben. Långpass lyckades jag samla på mig, men i ömsom mycket trafikerad väg och ömsom motvind så att det var värre än värst. Svårt att beskriva, men när du springer i femminuterstempo men får trycka på som om det vore 3.45-tempo så förstår du. Vinden har vissa pass varit så extrem att jag tappat glädjen i löpningen. Det är svårt att njuta av att trycka på hårt när det går sakta, mer motiverande att trycka på när du känner farten i ansiktet och trycket i benen. Men det är säkert härdande på något sätt det också. Och jag har haft några riktigt fina pass också och fått fina mängdveckor blandat med kvalitet även på den sandiga ön.

Nu låter det kanske som om jag inte skulle rekommendera Playitas till någon. Men faktum är att Fuerteventuras träningspärla nog passar de flesta bättre än vad mitt smultronställe gör. Om vi får barn så är Playitas perfekt för att kombinera sin träning med kul för kidsen. För min mamma som älskar att träna och hennes Kjell så är det ett riktigt bra ställe att åka på aktiv semester till och de kommer att åka dit framöver. Men för en marathonlöpare som vill springa många, långa varierade rundor är det inte bästa stället i min mening. Men gillar man att kombinera med annan träning och få en härlig vecka kan det ändå vara värt ett besök. Allt är som vi vet relativt. Och vi måste alla skaffa oss vår egen åsikt. Själv kommer jag att välja enbart La Santa nästa gång. För om man trots bröllopsreselyxen saknar det spartanska livet i en liten lägenhet i en spansk by på Lanzarote så vet man helt enkelt vart hjärtat hör hemma. Semestern sjunger på sista versen. Winnerbäck sjunger är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller är det kul att vara med. Och vi njuter till fullo av de sista skälvande timmarna med ännu en god bok i handen. Den jag sparat till sist för att njuta som mest. Chasing Lance. En bok om Armstrongs sjunde raka Tour de France seger. Det är kul att vara med som svar på Winnerbäcks fråga och det är en underbar sommar som lider mot sitt slut. Vardagen är här. Spinningklasser, jobb, löpning och lite annat däremellan. Livet hemma är det riktiga livet. Men jag kan inte säga borta bra men hemma bäst. För La Santa är lika bra som här. Nu går deras liv vidare och vårt här. Bebispojken blir äldre, Maria och Steve jobbar på i cykelbutiken, Basil serverar tapas och kaffe. Och någon gång tangerar vi varandra igen. En del av mitt hjärta finns där.

Härliga vänner och 600 möh.

2010-08-11T15:08:00.022+02:00

Luften står still. Solen står redan högt på himlen. Det kommer bli en varm dag. Vi blir upphämtade utanför Pro Bike av vår vän Steve. Maria ska cykla landsväg från cykelbutiken, Henrik och Steve ska köra grymma single tracks på norra ön och jag ska än en gång få springa mitt Tabayesco. Steve undrade om jag var klok när jag sa I’ve been longing for the Tabayesco switchbacks. Men så är han ju före detta mountainbike proffs som troligen inte tagit ett löpsteg sedan tidens begynnelse. Han skulle kunna cykla timme efter timme med sina fortfarande grymt vältränade ben. Förståelse för att springa finns inte. Men träning, passion och utmaningar. Det förstår han sig på. Och det är precis vad Tabayesco är.

Jag sticker iväg från Steve och Marias vackra hus i Mala på norra öns västkust. Jag befinner mig några meter över havet vid startpunkten för dagens löppass. Första gången vi tog oss uppför Tabayescodalen och Haría-serpentinerna var på cykel. Det var på vår första resa hit för flera år sedan, då jag hade lite små skavanker med en strulande ischiasnerv och hyrde en tung mtb som jag släpade runt på riktigt långa cykelpass. Efter det har det inte blivit några cykelpass för mig på Lanzarote utan så länge kroppen vill så vill jag springa. Henrik däremot tar helst cykeln med sig på träningspassen eftersom han upplever att värmen är tuffare mot honom när han springer. Så vi delar på oss och det är skönt att träna själv med sitt eget huvud, sina tankar, andetag och puls som stiger i den takt man själv känner för just den där dagen. Ingen hänsyn till någon annan än dig själv. Ibland är det gott att just genomföra sin träning på det där egocentriska viset. Och Tabayesco-svängen är en sådan där löptur som inte alla hade uppskattat. Det är över trettio grader och starten från havsnivå tar dig sakta men säkert upp mot toppen på 600 höjdmeter. Just den här dagen springer jag relativt flackt den första delen. Från Mala väljer jag några fina grusvägar med utsikt över berget dit jag ska upp och havet dit jag ska återvända. Tystnaden och jag. Passerar ut från grusvägen och igenom byn Tabayesco där asfalten tar vid. Först några mindre serpentinsvängar i dalen och sedan konstant fin lutning på skrå på ena sidan av berget. Blickar uppåt mot toppen och radarstationen. Känner den för dagen tunga motvinden trycka sig mot min kropp. Det kommer bli ett tufft pass. Springer förbi en tjej på mtb som cyklar samma väg upp. Förutom henne så ser jag få bilar och hör skällandet av några hundar som väcker mig från lugnet. Utöver detta så är det blåstens vinande och de egna andetagen som hörs. Rytmiskt försöker jag hitta in i löpningen uppför. Inte trycka på för hårt men inte heller fega ur och inte våga höja pulsen. Det går alltid att sänka farten om det blir för tufft, men det går inte att ångra sig i efterhand att man inte utmanade sig själv lite extra. Med det ekande i öronen försöker jag njuta av här och nu. Planen för dagen var 2h långpass och ju mer jag springer desto mer känns det som kalkyleringen av min runda är rätt. Jag kommer att hinna ända upp till toppen och ner igen. Något annat alternativ existerar i och för sig inte, då får helt enkelt passet bli längre. Vägen svänger och jag får lite sidvind som känns som medvind, vägen svänger igen och motvinden känns som en rejäl käftsmäll och så svänger den sista gången och det är som en raka på skrå upp sista biten genom dalen innan det går att välja att springa ner till Haría eller upp genom serpentinkurvorna till toppen. Jag väljer det sistnämnda.

Lite flackare lutning nu och betydligt mer trafik. Det gäller att ta serpentinerna på rätt sida och inte helt korrekt trafikmässigt. Du vill inte möta en turistbuss i en innerkurva med en bergvägg som tornar upp sig på ena sidan och ingenstans att ta vägen. Så jag sicksackar lite grann över vägen, på det sätt som känns mest säkert. Blåsten friskar i ju högre upp jag kommer och i varje serpentinsväng ändras vindriktningen, från motvind till medvind, från medvind till motvind och det gäller att vara så stadig på benen som det går när du ska parera vinden utan att falla. Det är en markant skillnad att springa uppför med vinden i ryggen, lutningen känns knappt längre även om det lutar rejält på sina ställen. Skön känsla. Mindre skönt är det att kämpa i motvinden med samma lutning, dubbel lutande effekt är upplevelsen och en puls som vill skena när solen närmar sig zenit. Men vad gör man inte för konsten. Turisterna såväl som lokalbefolkningen i sina bilar med luftkonditionering tittar förundrat på mig där jag springer fram. I ingenmansland inser de att jag har sprungit en bra bit för att komma till dessa serpentiner och att jag troligen har en lika lång bit kvar för att komma hem igen. Förundrad är vid närmare eftertanke fel ord. De tänker nog mer i termer av fanatism, idioti och galenskap. Men det bjuder jag på. Jag vet ju vad jag gör och jag vet vad som väntar.

Toppen är nådd, det flackar ut och jag unnar mig att springa slätt och luta mig härligt mot vinden tills det börjar gå nerför. Där vänder jag och tar mig tillbaka. Nu utför, nu med vinden mestadels i ryggen och nu tillbaka mot Mala och havet igen. Andetagen lättar, tempot ökas och benen rullar nerför. Fast det är med en viss försiktighet jag tar mig tillbaka, då löpningen nerför berget kommer vara den som gör sig påmind dagen efter. Det är stötarna från det högre tempot utför som blir det tuffa för kroppen nu när den börjar ta av sina reserver när långpasset går in i slutskedet. 600 höjdmeter i löparskor och 2h 10’ senare är jag tillbaka vid min startpunkt igen. Sugen på vatten och nuun slår jag mig ner och blickar ut över den storslagna utsikten över norra ön. Svarta lava berg, vita hus och blått skimrande vatten. Det är i paradiset jag befinner mig och jag har just genomfört ett av alla fantastiska löppass som Lanzarote erbjuder. Dock måste poängteras att dessa pass inte hittas på södra ön bland turistbyar och neonskyltar. Men från La Santa kan en långlöpare som springer längre löppass finna fantastiska rundor. Och genom att ta sig fram på norra ön så går det att hitta både grus och asfaltsvägar att upptäcka nya rutter på i storslagen natur. Men det är inget för den som gillar att springa en halvtimma på semestern, då passar turistbyns strandpromenad bättre. Det här är för de som gillar långt och länge i löparskor, uppför och nerför, hög puls och utmaningar. Intervallerna blir naturliga i bergen. Men vill man ha dem preussiska då och då, vilket många av oss vill, så är det bara att gå in på tartanbanan i La Santa eller ta en av backarna och köra backintervaller eller välja ett flackt parti och köra fram och tillbaka. Möjligheterna är många här, det är enbart fantasin som begränsar.

Alla var nöjda med sina träningspass den där Tabayescodagen. Maria cyklade 90 kilometer, en bra förberedelse för halva Ironman som hon ska genomföra första helgen i september i Arrecife. Grabbarna körde sina vackra single tracks och fick ihop i runda slängar 60 km. Vi njöt av vattenmelon på terrassen en lång stund, lyssnade på Steves olika anekdoter på härlig brittiska, lät solen värma oss mer än vi kanske behövde innan vi duschade kallt och bytte om för att äta på en lokal liten taverna i Arrieta.

Jag rekommenderar starkt att våga sig utanför boxen och allt vad vanligt turistande på Lanzarote heter. Det finns så mycket mer att upptäcka här på kanarieöarna än vad som visas i filmer som Sällskapsresan eller vad charterbolagen väljer att visa upp. Det är rent av elakt mot spanjorerna att säga att kanarieholmarna är grisfest när man själv inte vågat lyfta blicken och möta det lokala. Det handlar om kulinariska upplevelser, salta bad i egna små vikar, lugn och ro, spansk gästfrihet och glädje. Lika lätt som det är att hyra en stuga på västkusten i Sverige på sommaren är det att hyra något eget här för en vecka. Och dessutom behöver det inte bli så mycket dyrare utan snarare tvärtom. Bara lite mindre paraplydrinkar, inte lika många som pratar tyska med dig och riktigt god mat. Men som sagt, då gäller det att våga ta seden dit man kommer och bara vara lite mindre svensk i paradiset där det är varmt och bra löpväder året om.

La Santa otra a vez.

2010-08-08T22:33:00.010+02:00

Ociviliserat är möjligen fel ord för La Santa. Men på ett skönt, rent av underbart sätt så är det just så det uppfattas. Mañana-mentalitet. Det spanska oplanerade, avstressade, råder. Livsnjutning. Fulländad sådan. Varför behöva göra saker på semestern när det är göra ingenting man vill och behöver. Om nu femton mil i veckan är ingenting. För mig är det just det. Just nu. Även om såklart femton mil är en hel del och tufft. Men löpningen är inget man gör, det är livet. Mer behövs inte för att göra mig lycklig under lediga semesterdagar. Och jag tror att jag rent av skulle kunna bo här. Kilometer i löparskor, vackra lavaberg, oändliga nätverket av vägar att välja bland. Enkelheten. Eller som vår vän Maria säger It isn’t hard to train. It’s hard to not train when the playground is right around the corner. Jag kan inte mer än att hålla med. Och det är svårt att inte göra varje pass till ett minst 90 minuters sådant. Bara för att det är så enkelt att tillryggalägga kilometer här i det ultimata landskapet. Visst, det är hårt när värmen ständigt är över de trettio. Visst, det är kanske inte så lätt att springa uppför i en timma för att sedan vända ner i fyrtio minuter innan du är tillbaka i byn. Och visst, det blåser och när du får möte av en bil modell större i den redan blåsiga omgivningen så gäller det att vara stadig på fötterna för att inte ramla. Det är utmanande att träna här. Intervallerna på tartanbanan får fina snittider när merparten av intervallen råkar hamna i medvind. När det istället är vice versa så är det bara att trycka sig igenom vinden för att inte förlora för många sekunder på snittet. Vilket såklart är omöjligt och sämre tider är ett faktum. Men vad spelar det för roll när kraften i benen är det som räknas och det är hårt. Nyttigt. Fostrande. Jobbigt. Men så är det också charmen med livet här. Och livet är precis det som fortgår i La Santa. Lugnet i byn och allt är precis som vanligt när taxin stannar utanför huset på sedvanliga gatan. Vi packar ut flygplanets största väska ur bilen, den med Henriks mtb. Vår dueña Ana ser inte längre förvånad ut, för allt är ju precis som det brukar vara. Vi säger hej, byter några korta spanska fraser. Får nyckeln och så har vi landat mitt in i den vanliga lunken.

Surfarna ligger ute i havet och guppar på brädan. Väntan för dem kan vara lång. Vågor finns det gott om och det är en surfares paradis. Men den tålmodighet de uppvisar är imponerande. De ligger där utanför fiskebyn nära vassa klippor och känner de förföriska strömmarna under sina kroppar. Timme ut och timme in väntar surfarna på den perfekta vågen.

En och annan triathlet är här och sommartränar även om det är en lugnare period nu när Ironman är avklarad. Många cyklister viner förbi på vägarna men som löpare är man ganska så ensam. Pro Bike med sitt fantastiska utbud, och ännu mer fantastiska ägare som i år verkligen blivit våra vänner, är en medelpunkt i byn vi ständigt saknar när vi är hemma och som vi känner oss så hemma i när vi är här. Det är skönt att ha funnit ett ställe där man får vara sig själv och ingen lyfter ens på ögonbrynet när man kutar iväg på sin runda. La sueca rubia, corriendo otra a vez. Det är jag det.

Turisterna, många utav dem från ett av våra grannländer, cyklar vansinnesspurter genom byn när vi dricker café con leche efter dagens träning. Samma trevliga danskar gästar vår favorit restaurang på kvällen. Amendoa. Var gång välkomnas gästerna med ett glas bubbel. Maten är fantastiskt god och det är svårt att inte välja trerätters var gång. Vi befinner oss långt från det vanliga turistandet på ön. Det råder en helt annan stämning i byn. Pratar du spanska så svarar spanjorerna mer än gärna på sitt eget språk. Det finns en helt annan ärlighet här. Det genuina och hjärtliga.

Efter att ha varit här några gånger under senare år börjar vi nu känna några av personligheterna som bor eller jobbar här, vilket gör saker och ting ännu härligare. Vår egen Basil serverar kaffet till godtyckliga priser. Det han känner för just den dagen gäller, men alltid är det med känsla av kompispris även om det egentligen inte är det. Vi tittade på de sista etapperna av touren på Bike stop, det danska haket där Morten mixar fruktjuicer och gör gudomliga mackor till mer svenska priser. Men mest handlar vi spanskt i mataffären och lagar själva i den lilla spartanska lägenheten vi hyr. Veinte lonchas de queso Gouda, por favor. En fras de som arbetar hört i butiken många gånger. Gasolspis och tvättmaskin. Byns enda pool och den lite väl korta sängen karakteriserar vårt boende. Om somrarna bor familjen vi hyr av själva här. Familjärt bjuder de på egenodlade druvor och om vi har tur egna fikon eller mindre tur det egenproducerade vinet. Det är trevligt att komma nära den lokala befolkningen. De lever här och det är precis det vi vill göra. I år kom livet på allvar. Ana blev mormor och hennes dotter med man bor en trappa upp. Stor bebismage hälsade oss välkomna och en vecka senare hälsade vi på livets magi när en tre dagars bebis dök upp på vår innergård. En ny liten pojk kom till världen och stoltare mormor har jag inte sett.

Tanken var att uppdatera bloggen något mer frekvent, göra inlägg och försöka skriva ner allt det underbara. För att spara för framtiden till de där barnbarnen som man aldrig vet om man kommer att få. Men med ett internetkafé som håller öppet mellan kl 10 och 12, eller rättare sagt när ägaren känner för det, är det desto svårare. Datorerna är numer inhysta i surfaffären och där inväntas ständigt den perfekta vågen. Så är det en blåsig dag, vilket det alltid är i La Santa, så är det lättare att leta efter surfaren ute i vattnet än i hans affär. Och just de där två timmarna på dagen är inte riktigt prioriteringen att sitta och slöa framför en dator med seg uppkoppling. Men nu har vi lämnat smultronstället, vårt träningsmecka, och tagit båten till grannön. Efter en busstur med de lokala bussarna över större delen av ön har vi nu bytt ut ”vår” lägenhet mot ett på tok för stort hotellrum, en så kallad villa, där inget verkar fungera. Men mer om det senare, för jag vill stanna kvar i minnet av La Santa ett litet tag till.

Honeymoon.

2010-07-22T07:15:00.003+02:00

Kärt barn har många namn. Bröllopsresa. Träningsläger. Semester. Honeymoon. Jag hade tänkt få frossa i bröllopsbilder. Brudklänningen, fracken, kyrkan, blommorna, näbbarna, festen, bröllopstårtan och allt annat underbart vi minns från den 29 maj. Vår bröllopsdag var fantastisk. Vi gjorde inte som på kronprinsessbröllopet. Vi kysstes i kyrkan. Men vi kysstes även utanför. Så som det ska vara på riktigt vis, det kungliga maneret. Fast jag tycker honeymoon är ett bra ord och då är you may kiss the bride minst lika bra. För de få som eventuellt tycker att bilder från bröllop är kul att se, så kan jag utlova ett urval av bilder som vår fotograf tog. Men det får liksom bild i tidningen, tack-kort och annat kring den här högtiden vänta tills efter träningslägret. Nåväl bröllopsresan, där enodorfiner kommer att blandas med bubbelvatten av ädlare art.

För er som tycker att bröllop och allt kring det är dravel så kan jag utlova fyra bröllopsreseveckor fyllda av mjölksyra, svett och många mil i benen. Det är löpsteg som gäller, i övrigt så mycket raklångt viloläge som det går med en bok i ena handen och vattenflaskan i den andra. Och de små inlägg som kommer att hamna här under den tiden kommer då inte handla om tyll, spets och vit klänning. Fyra löparskor, ett par cykelskor och ett par med liten klack. Packningen är klar. So long, farewell, auf Wiedersehen, adieu. Au revoir, goodbye, arrivederci, hasta luego.

Kämpa och inte ge upp.

2010-07-20T15:01:00.010+02:00

I december fick min pappa diagnosen cancer. Han blev, tack och lov, aldrig så illa däran som många andra som drabbats av den här fruktansvärda sjukdomen. Hans chanser att överleva var enligt läkarna stora. Ett positivt besked även om det mesta kändes negativt. Att drabbas av cancer måste vara något av det värsta som kan tänkas. Att stå bredvid en anhörig är heller inte lätt. Det enda som hjälper är att inte tappa hoppet och att fightas som den värsta slagskämpen ute på fältet. Att ge upp hjälper inte någon.

Titta och lyssna gärna på Livestrong-låten ovan. Idoler är sådana man ser upp till. För mig är det personer som gör någonting enastående och då helst inte enbart för sig själva. Utan de ger till andra. I form av inspiration, glädje och hopp. För mig är Lance Armstrong en sådan person. Inte enbart i cykelsadeln. Det han gör genom Livestrong och för cancer är fantastiskt.

Vem som helst av oss kan drabbas. Därför är det viktigt att leva nu, njuta och ta vara på allt det vackra vi fått.

Min pappa har gått igenom helvetet, en tuff behandling är över. Nu ett tag senare lider han fortfarande av sviterna av den här behandlingen. Men han lever och läkarna tror att han blir fullt frisk. Jag håller alla tummar och tår för det. Jag älskar dig pappa. Och mamma, jag älskar dig också. Ni är bäst.

Morzine-Avoriaz en stark upplevelse.

2010-07-14T22:34:00.028+02:00

Efter att ha tagit oskulden på Tour de France visste vi lite mer vad som väntade oss vår andra dag i franska bergen. Transportsträckan mellan Jura och alperna var en upplevelse i sig. Himlen brakade lös, bergen kröp på oss och vi befann oss helt plötsligt i franska alperna bland skidliftar och höga höjder. Vackert är förnamnet. Kvällen i Morzine gav oss en försmak på vad som väntade dagen därpå. Byn verkligen andades touren och lugnet före stormen på något sätt. Kravallstaket högt och lågt. Cyklister och cyklar mest överallt. Vi insöp atmosfären med gott franskt vin och härlig mat på en liten bykrog. Värmen på senkvällen skvallrade om att det skulle bli en varm söndag bland bergen. Det låg förväntan i luften.

Trots att viss erfarenhet nu införskaffats vad gäller att befinna sig på Le Tour så var nog ändå etapp 7 bara en liten piss i havet med sina medium mountains. Det var etapp 8 som skulle bli den första riktigt utslagsgivande. Och det märktes att vi inte var de enda som ville uppleva en high mountain etapp, dessutom den första på årets tour. Frukosten var snäppet bättre än dagen innan och vi laddade på rejält. Eftersom vägarna är avstängda så finns det tre sätt att ta sig upp på berget. Skidliftsystemet, cykel eller med hjälp av apostlahästarna.

För mig fanns inget alternativ. Springa Morzine-Avoriaz var för mig en självklarhet. Vi hade kikat en sväng på kartan och insåg att i runda slängar 75-90 minuter skulle det ta oss att springa upp. En lutning som heter duga och från första steget i Morzine till det sista på toppen i Avoriaz så är det lutning uppför. Serpentinsvängarna avlöser varandra och till slut är längtan efter varje sväng enorm för just i svängen så känns det som det går nerför trots att det fortfarande går precis åt andra hållet. I svängen är det dock slakmota jämfört med övriga delar som på vissa ställen är ordentligt branta.

Vi var inte direkt ensamma om att ta oss upp med den egna kroppen som enda hjälpmedel. Alternativ nummer två att cykla uppför var det enormt många som valt. Utan bilar på vägen, mer än de officiella få som fick köra där, så var det husvagnar, bilar och människor parkerade efter vägkanten och cyklister och vi två löpardårar som ägde vägen. Lustigt nog är att det på vissa partier verkar vara mycket lättare att springa än att cykla. I vart fall att döma av farten. Vårt tempo var moderat. Det handlar om en helt annan teknik och ett helt annat löpsteg att springa i berg och uppför under en så lång tid. Hjärtat jobbar, kroppen sliter och andra delar av löpmusklerna får sin beskärda del. Men trots det så flög vi om cyklister efter vägen som tittade på oss och såg fundersamma ut. En och annan tänkte nog idioter och någonstans i mitten började jag själv fundera. Men med hjälp av alla Le Tour entusiaster så fick vi höra många glada tillrop. Allez, allez, allez. Gemenskap och allt tvivel på att orka försvann. När vi tog sikte på 5 km markeringen så kom styrkan flygande. Enbart fem kilometer kvar och nu kunde huvudet jobba på ett helt annat sätt. Steg för steg, andetag för andetag, klättrade vi vidare mot målgången. Cyklisternas målgång.

Att få möjligheten att genomföra ett sådant här löppass var hälften av upplevelsen den här dagen. En enorm tillfredsställelse att ha sprungit sista tuffa berget upp som cyklisterna senare på dagen skulle övervinna och som skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka för många av dem. Att först få uppleva stora delar av den 189,5 km långa etappen med bil dagen före och att sedan få springa de avslutande omkring femton tuffa kilometrarna med hög andning, ett hjärta som pumpar, ben som kämpar, muskler som gör allt för att ta sig uppåt var en fantastisk upplevelse. Dessutom tycker jag ofta att det är mer komfortabelt att heja på andra när jag själv har genomfört mitt dagsverke, alltså den egna träningen. Det är så skönt att känna att man är en del i gemenskapen. Att själv veta hur det känns när kroppen är slut, urlakad och behöver fylla på för att orka. Nu jämför jag mig inte på något sätt med Tour de France cyklisterna, för det som dessa atleter genomför är det väldigt få därute som någonsin har gjort. Det är på många sätt omänskligt och helt vansinnigt. Men det är en vacker sport och det är fantastiskt att få möjligheten att uppleva den på riktigt.

Väl uppe på toppen njöt vi av att ha tagit över 800 höjdmeter och lagt 85 minuter löpning till handlingarna. Avoriaz är en fantastisk skidort med möjlighet att ta sig över bergstoppen och åka såväl i Schweiz som i Frankrike. På sommaren grönskar det och de vackra byggnaderna i den bilfria byn tornar upp sig mot bergsväggarna. Törstiga hittade vi en liten mataffär att köpa dagens vätska och nödproviant. Ryggsäckarna som packats relativt lätt för löpturen fylldes nu med flera liter vatten, juice och godsaker. Genomvåta svettdränkta kläder byttes snabbt mot torra. En atmosfärsinsupande promenad kunde börja ner mot serparna och en plats runt sex kilometer från mål som vi spanat in under löpturen.

Perfekta stället i en tuff stigning som efter en serpentinsväng slingrade sig på berget mot nästa sväng. Möjlighet att se cyklisterna under en lång tid samtidigt som det svängde så att de skulle komma riktigt nära. Väntan började återigen. Kika i papprena över tidsschemat, fika lite, ta det lugnt och låta varje liten cell i kroppen dra in alpluftens sommardoft.

Spektaklet drar igång igen med en teambuss som får värmestopp i serpentinen nedanför oss med ett stort polisupptåg och smärre kaos som följd. Härligt för oss åskådare att det händer något, stressande för tävlingsledningen som vet att för var minut som går närmar sig en karavan och efter det trötta cyklister med ett tydligt mål. Allt brukar lösa sig och så även den här gången. Föreställningen kunde börja.

I väntans tider återigen. Smattret av helikoptrar är åskådarnas startskott. Så nära, men ändå så långt borta. Entusiastiska amerikaner som inväntar sin Lance. Och vi två Livestrongbeklädda svenskar som vill se vår idol klättra i ensamt majestät och visa att gamla hundar kan sitta. Trettionio år på nacken och en av de äldsta i klungan. Still going strong. Än levde vi på hoppet. Amerikanerna och vi.

Om blickarna var tomma igår så var det fokusering och tunnelkörning vi såg på de flesta när de hade knappa sex kilometer kvar till mål. En lutning som heter duga där en vanlig dödlig har problem att föra cykeln uppåt. De trycker till och drar. Benens alla små muskler får kämpa, tröjorna är uppknäppta. Må starkaste och bäste man vinna. För dagen. Etapp 8 av 20 är nära att vara avklarad. En vilodag väntar cyklisterna efter målgången i Avoriaz. Tur är väl det för en och annan riktigt slut cyklist passerar.

Inte alla på touren har en egen helikopter som följer din position, din klunga, din minsta rörelse. Vi hoppades att vi missat Lance Armstrong i klungan med Contador, Evans och Schleck den yngre. Vi hoppades och Henrik ville övertyga mig att så var fallet. Tills den vita helikoptern kom smattrandes och han brister ut. En ensam helikopter som följer en klunga, då följer de Armstrong. Vi har inte missat honom, han är avhängd. Hans Tour de France är över. Jag vill inte lyssna. Men när det gäller cykling så har alltid Henrik rätt.

Alla bilder på cyklisterna blev skarpa. Alla utom en. Längst fram i en klunga avhängd med över elva minuter satt han. Den sjufaldige Tour de France vinnaren. Den glorifierade idolstatusen Lance Armstrong lyckats skapa kring sin person är fascinerande. Han har anhängare världen runt och han är mäktig. Likt bandet Kent som jag trofast håller fast vid år efter år så gillar jag verkligen den här cyklisten och det han står för. Symboliken i den blurriga bilden kunde kanske inte blivit bättre. En historisk etapp var nära sitt slut. Morzine-Avoriaz och årets Tour de France förlorades. Det spelade ingen roll hur mycket amerikanerna och vi skrek. Han reagerade, han tittade på oss, men han kunde inte förändra det faktum att han var besegrad. Hur mycket han än ville. Hur mycket alla vi andra ville se honom kick some ass. Det var inte läge att skrika Pain is temporary. Han var redan en slagen hjälte. Men för mig är Lance Armstrong fortfarande skarp och en otrolig cyklist.

Årets Tour de France har bara börjat, men en enorm tomhet infinner sig när vi tar på oss ryggsäckarna och beger oss nerför berget igen. Har du tagit dig upp på egna ben så får du på en avstängd väg stå ditt kast och ta dig tillbaka till utgångspunkten på samma sätt. Nedförslöpning mot Morzine. Brutal löpning för framsida lår och träningsvärken gör sig fortfarande påmind. Dryga 30 kilometers utflykt och en av de bästa dagarna i våra liv. Fullkomlig njutning och glädje. Gemenskap. Träning. Vackert landskap. Vackra cyklister. Vi kommer tillbaka, det är en sak som är säker. Upplevelsen är total. De egna endorfinerna och att njuta av andra som fightas ger den perfekta kombinationen. Styrkan i Tour de France är enorm.

Turist på Tour de France.

2010-07-13T18:16:00.015+02:00

I fredags bar det av. Lätt packning, Henrik och jag kastade oss ut i ett äventyr ingen av oss riktigt visste vad det skulle innebära. Cykling vet vi vad det är. Tour de France på TV är en sak. Men skulle äventyret bli en besvikelse eller skulle det bli något helt annat. Henriks morgongåva och egotrippat nog fick jag själv njuta av den. Men den var till honom. Min cyklist.

Flyget tog oss via Frankfurt till Genéve. På nattkröken hämtade vi ut vår hyrbil och styrde kursen mot den lilla byn Moirans en Montagne. Mörkret kom in över Schweiz innan vi hann korsa gränsen till Frankrike. Jag önskar att jag kunde säga att tur är väl att vi har gps. Men så är inte fallet. Lite som själv är bäste dräng när det gäller annat i livet så var det kartboken som fick leda oss genom natten. Henrik som förare och jag som kartläsare. Sådant kan enligt erfarenhet sluta i katastrof. I vårt fall slutade det i magisk symbios. Vi njöt redan under fredagskvällen av vägar som cyklisterna dagen därpå skulle erövra. Väl framme väntade ett gulligt litet bergshotell och en skön säng.

Lördag och äventyret kunde börja. Som två små barn som väntar på tomten kastade vi oss ner till den franska baguette- och croissantfrukosten, vilken ackompanjerades av café au lait och de självklara franska ostarna. Ingen stress, lugn och ro men ändå med ett visst mått av pirr i magen och spritt i benen satt vi där och åt. Uppladdning som inför en tävling fast vi enbart skulle njuta hela dagen. In i bilen och iväg var vi. Vi körde resterande delar av den kuperade etapp 7 med bil för att få uppleva den väg som cyklisterna senare på dagen skulle cykla. Siktet låg inställt på sista berget, ett kategori 2 dito. Vid foten av stigningen var vägen avstängd. Möjligen ett rookie mistake men som i slutändan visade sig bli till vår fördel. Vi fick vända om och köra en annan väg upp på toppen till målgångsbyn Les Rousses.

Stekande solsken och Frankrike visade sig från sin bästa sida. Bilen fulladdad med vatten och nödproviant i form av allehanda lättburna icke solkänsliga godsaker. Parkerade bilen, hoppade på en buss som körde ner till målgången. Löparkläder på och ombyte i varsin liten ryggsäck tog vi beslutet att promenera en bra bit ner för att hitta den perfekta platsen att avnjuta racet. Och vilken plats vi fann, efter ett gäng med kilometers knatande neråt förbi åskådarmassor kom vi någonstans till en plats där en och annan lokalbo stod placerad, några husbilar och vi. Relativt få personer med andra ord och riktigt bra ställe att kunna se cyklisterna under en längre tid. Dessutom i en stigning som gör att det går lite långsammare för dem.

Tålamod är en dygd, sägs det, och ska du uppleva touren live så är detta något du måste ha. Och solkräm kanske, något som vi missat med solbränna som följd. Det gäller nämligen att vara i rejält god tid för att komma på plats eftersom vägar är avstängda och många vill vara i hetluften när cyklisterna passerar. Solläge i gräset i vägrenen, vatten och nödproviant intogs. Och vi väntade. Och väntade. Såg ett gäng med australiensare måla gatan med Aussie, Aussie, Aussie och en känguru för att heja på sin Cadel Evans på ett ordentligt sätt ihop med flaggor och banderoller. Själva hade vi valt att inte riktigt spöka ut oss mer än att bära Livestrong i sann Armstrong-anda. Ett framgångsrikt val, visade det sig när väl cyklisterna passerade och vi fick vår souvenir.

Spektaklet, för det är verkligen spektakulärt, drar igång på allvar med att teambussarna passerar, därefter kommer ett gäng med olika officiella bilar, massor av poliser på motorcyklar och i bilar. Sedan tar det en liten stund innan karavanen anländer. Då är det high chaparral på hög nivå. Den ena grejen efter den andra kastas ut som souvenirer till åskådarna. Självklart reklamtrick från olika företag, men det fungerar. Alla vill ha något med sig hem och kastar sig på det som flyger från bilarna. Polka-dot-kepsar är bara en av dessa saker.

Höjdpunkten. Cyklisterna. Såklart. Helikoptrarna smattrar högljutt och första cyklist närmar sig. Ståpäls och adrenalintillströmning. Det är spännande att stå vid vägkanten i en kurva som är bäst att ta just där du står. Du får cyklisterna så nära dig att du vid minsta felsteg skulle ställa till en katastrof. Det är en speciell känsla att få vara en liten, pytteliten, del av detta storslagna idrottsevenemang. Det är ett arrangemang som är obeskrivligt, vilken logistik, vilket engagemang från alla runtomkring teamen. Och det är en taktik i den här sporten som jag ibland inte gillar men ändå är det fascinerande. En efter en passerar världens bästa cyklister, bara några decimeter ifrån dig. Du ser dem på riktigt, precis som du ser på TV. Du får ögonkontakt och om du har tur ett leende. Stämningen går att likna vid andra stora idrottsevenemang på plats. Men det är inte som att se en fotbollsmatch live där du ser bättre på storbildsskärmen, eller friidrott på en arena någonstans. Det är något helt annat om det är idrottsutövarna du vill komma nära. Du kan nästan andas in deras trötthet. Endorfinet kokar och svetten lackar hårt i bergen. Tomma blickar med ett fokus du kan ta på.

Lance Armstrong passerar i en klunga med Contador. Fantastiskt att få se honom så nära. Jag blir stum och lyckades inte skrika. Någon mindre klunga senare står vi med gult linne och tröja á la Livestrong och skriker allez allez allez. Jag fotar en riktig närbild och känner en duns på min fot och vatten skvätta ut. Henriks och min dag var gjord. Vi fick en vattenflaska och inte vilken som helst. Alla åskådares stora dröm, att få en av cyklisternas flaskor nedsläppt eller kastad på sig. Vi fick, Lance Armstrongs team, RadioSchacks flaska.

Tomheten när sista cyklist kör förbi går även den att ta på. En fantastisk tävlingsdag var till ända. Etapp 7 i årets upplaga av Tour de France. Och vi satte av i löparskor mot toppen och målgången. Efter den var det folksamling och alla skulle gå i sakta gemak upp mot Les Rousses en dryga sju kilometer högre upp. Ibland är det extra bra att vara löpare. Omkring tretton kilometer rikare och en timma senare var vi vid bilen medan andra åskådare fortfarande knatade mot bergsbyn i vackra Jura-området. Vi slapp bilköer och började vår resa mot Morzine omgivna av alptopparnas storslagenhet. En historisk händelse för en av tidernas största Tour de France cyklister skulle ta plats här. Etapp 8 och dess spännande upplösning väntade oss. Fortsättning följer.

Tour de France.

2010-07-08T22:51:00.015+02:00

Det finns marathon och det finns marathon. Och så finns New York Marathon. The Marathon. Det finns cykeltävlingar och så finns det cykeltävlingar. Och så finns TdF. Tour de France. The Race.

En sak är säker. I vår familj ligger båda dessa tävlingars tävlingar oss varmt om hjärtat. New York Marathon kommer vi aldrig glömma, och vi kommer tillbaka. Tour de France har vi upplevt hemma i vardagsrummet, i Monte Gordo och i La Santa. Eurosport i soffan hemma har varvats med tyska kommentatorer på hotellrummet i Portugal och spanjorer på den lilla TV:n i "vår" lägenhet på Lanzarote. Segervittringen från de sistnämnda spanjorerna förra året när Contador intog den gula tröjan och behöll den var fascinerande. Och jublet när hans vinst var säkrad visade vilken patriotism det finns inom sporten. På Sats har vi flera säsonger haft just TdF-tema. En etapp varje vecka och nya klasser producerades vecka ut och vecka in. Riktigt kul att plocka in utomhuscyklingen och snacka bergspris, spurtpoäng, polka dot jersey, green, white och yellow dito. Som spinninginstruktör tycker jag dessutom att det är ett krav att förstå sig på riktig cykling. Vi trampar på pedaler och våra ben är gasen och hjärtat motorn. Klart vi måste förstå oss på varifrån den här motionsformen härstammar. Klart vi måste snacka cykeltermer. Simulera spurter, utbrytningar, lagtempo, backintervaller och leka lite med fantasin. Visualisera berget och få cyklisterna att förstå att det just är cyklister de är. Övriga gruppträningsformer kommer från dansens värld eller har andra influenser, vilka kommuniceras starkt av karismatiska personligheter. För mig är det då självklart att cykelinstruktörer förstår sig på konditionsidrottens rötter och väsen.

Jag fascineras verkligen av taktiken inom cyklingen. Och jag kan bli arg över den när en stark cyklist inte släpps fri för att han är hjälpryttare. Jag har svårt för att snacka placeringar som är viktigare inom cyklingen än tider. Jag är ju uppfostrad med att prata kilometertempo och räknade, eller ska jag säga räknar, mellantider till frukost. Men trots detta så älskar jag att titta på touren. Min självklara favorit har alltid varit Lance Armstrong. Livestrong bandet sitter på min handled och åker sällan av. Jag har läst och fascinerats över hans böcker. Och jag imponeras av viljan att vinna som han besitter. Oavsett om vi pratar cancer eller etapplopp. Att vinna sju TdF på raken, att lägga av och sedan komma tillbaka och placera sig trea i sammandraget är något utöver det vanliga. Jag hade personligen gärna sett honom som vinnare i år. Och han får gärna ställa till något spännande på söndagens etapp, den första riktiga bergsetappen på årets tour. Han kanske inte är karismatisk på alla plan. Vad vet jag. Men han är en stor idrottsman som verkligen älskar sin sport. Hans hjärta klappar för cykling så som mitt klappar för löpning. Det gillar jag.

I New York i höstas klappade vi på några av hans cyklar när de såldes på Sotheby's. Fantastiskt vackra cyklar med små budskap på. En av dem med riktiga fjärilar. En annan med orden never forget your beginners spirit. Henrik är cyklist i själ och hjärta. Kommer alltid att vara. Morgongåvan från mig innebär målgång i Les Rousses på lördag och målgång i Morzine/Avoriaz på söndag. Stage 7 och stage 8 på årets Tour de France ska upplevas på plats. Jag hoppas att vi får ett minne för livet, lika speciellt och vackert som det var att springa i New York båda två. Löparskorna är nerpackade och våra kroppar redo att njuta av ett storartat idrottsevenemang i storslagen miljö. Croissant, café au lait och champagne. Alla goda ting är ju tre.

Vive la France! Eller om jag får bestämma. Pain is temporary. Quitting lasts forever. Go Lance!

Två broar på lunchen.

2010-07-05T23:19:00.004+02:00

Träning kan genomföras närsomhelst. För det är väl ändå träning som blir genomförd som räknas, oavsett tidpunkten. Att det inte alltid blir så optimalt får man på något sätt leva med. För emellanåt är det svårt att få till alla de där passen man så gärna vill få till i en och samma vecka. Även om jag sedan många år resonerat som så att mitt dygn har 22h till förfogande, för de 2h extra alla andra har går åt till träning. Efter att ha blivit långlöpare så krävs ibland mer än de där två timmarna. Det är ju inte enbart den effektiva tiden i löparskor eller sadeln om räknas. Stretch, bålstabilitet, annan styrka som borde göras, dubbelpass, dusch och eftersnack är sådant som tillhör träningen. Det skulle med andra ord inte vara så svårt att räkna om de där 2h till 4h och då återstår 20h till annat. Vips skulle dessutom träningen kunna ses som en halvtidstjänst. Ihop med vanligt arbete, spinningklasser och resten av livet så inser jag att tiden är knapp och varje sekund är värd en hel del. Så här är det för många av oss, kanske de flesta. Och det gäller att planera och pussla. För det finns ändå ingen ursäkt att inte hinna med det man vill. Vill man så går det. Så är det bara. I min värld. Vill du så kan du. Det är dock inte helt säkert att man når sina mål, för resultat kan inte enbart planeras fram. Men att putta in det som krävs det kan alla så länge viljan finns där. För många är träningstid bäst på helgen, för andra är det efter jobbet som är bästa tillfället. Det många kanske glömmer är att det går att träna innan jobbet och på lunchen.

Efter några veckor av upptrappning och lyhördhet samt de senaste två veckorna med bra mil i benen så är det dags att intensifiera träningen igen och köra hårt ett bra tag mot kommande mål. Så det var med bestämda steg jag satte av på lunchpass idag. 70' senare och hungrig som en varg intogs skrivbordet igen. Nöjd med en go känsla i kroppen av att dagens löpträning är genomförd. 90’ spinning måndag kväll som alltid på agendan. Men att vara instruktör är något helt annat än att sköta sin egen träning. Jag svettas, tar i och räknar mina spinningklasser i den totala veckodosen. Fast jag är där för deltagarnas skull och inte min egen. Det är det viktigaste. Min egen träning som är minst lika viktig genomförs på andra tidpunkter. Och ett spinningpass som jag själv håller i kan inte ersätta min egen träning. Då skulle aldrig ekvationerna gå ihop. Varken min löpning eller mitt instruktörskap. Broarna jag sprang över på lunchen är inte svåra att gissa. Det blir en fin runda att springa efter vattnet, över broarna och lite extra. Testa gärna om du är i Göteborg på semestern.

Grillning och mil i benen.

2010-07-04T18:08:00.007+02:00

Så var det dags att ge benen de viktiga långpassen igen. Första två veckorna efter maran var lugna och spinning blandades med mycket återhämtning och en del fikalöpning. Sådana där löppass som känns som att man sitter med en latte och en godsak i solen. Löpning som är som balsam för själen. Fast på ben som är lite lätt vingliga och vrånga. Jag har genom åren lärt mig att lyssna på min kropp på ett helt annat sätt än jag gjorde förr. Fast då menar jag inte känna efter för mycket utan snarare att försöka vara smart så att både huvud och kropp håller. Efter en mara behöver i varje fall både mitt huvud och min kropp en kort paus av kontemplation. Lite återhämtning, en möjlighet att känna sig nöjd eller sjunka djupt ner och vara missnöjd. Nu är jag glad för att jag fick känna de positiva känslorna. Men har man målsättningar och vill mer så finns det inte ro i kroppen för att ta det alltför lugnt så länge. Inte heller för att gå och känna sig så värst nöjd. Utan vill man mer så vill man ju just mer och då är man inte helt nöjd, även om det såklart är viktigt att ge sig själv en klapp på axeln lite då och då.

Det kan te sig lite lustigt det där med att inte kunna ta det lugnt. Vet inte om någon känner igen sig. Men ibland har jag upplevt det som så att tävlingar förstör min träning. Att behöva minska på träningen för att skapa utrymme för lite form och lättare ben gör ju att man missar viktiga träningspass på helheten. Men det måste ju finnas delmål, många sådana, för att nå de större målen man har. Fast kanske att man inte ska ta alla tävlingar som tävlingar. Inför GöteborgsVarvet i år fick det bli lite åt det hållet. Söndagen innan sprang jag sista långpasset inför maran, 2h 30’. Det hade jag aldrig gjort en vecka före en halvmara om det var halvmaran som var målet. Men nu var det ju maran jag siktade högre på, den som var mer i fokus. Men det är svårt det där. Att ställa sig på en startlinje och inte kunna prestera som man vill skulle ju bli konsekvensen ifall man inte trappade ner. Och kanske är det just detta jag behöver öva på. Att lägga in tävlingar som träningspass, så som så många andra gör. För det måste inte alltid persas, utan en tävling kan ses som en bra genomkörare utan att prioriteras. Kanske skulle jag då inte uppleva att tävlingar förstör träningen utan då skulle de nog kunna tillföra riktigt bra effekter istället. För de riktiga löparna formtoppar sig inte så värst många gånger per år, det skulle bli alldeles för kostsamt för dem i deras träning och så är det ju lite för oss andra också. Jag har två mål kvar i år, en halvmara och en mara. Allt annat är träning. Oavsett om det är ett millopp jag vill persa på, eller något annat som innehåller ett startskott, så ska det vara träning. Jag laddar för två lopp till, det får räcka. Då kan det bli fina träningsperioder. En period som börjat med mastodonthelgen.

Lördagen förärades med första riktiga långpasset sedan maran. Många längre löpturer har gjorts sedan den glada lördagen i Stockholm för fyra veckor sedan, men inget jag kallar långpass. Så var det då dags igen, i runt 30 graders värme kickades asfalt och grus med svetten lackandes. Underbart och bra träning inför La Santa i sommar där 30 grader alltid är lägsta temperatur på sommaren. Förra året var det värsta passet en 90’ distans där gradantalet gick över de 40. Då slutade jag svettas och blev lite rädd för mig själv. I år ska jag undvika de där passen för det ger inte så mycket att springa i den där värmen. Jag ska ändå inte springa något extremlopp i Sahara så vad ska jag med den träningen till. Det blir upp före tuppen och på dubbelpassdagarna ska de värsta värmehålen undvikas.

Inte bara långpass var inplanerat i lördags utan en tur ut på västkusten för mysiga stunder på Lilla Askerön hos vänner och med vänner förgyllde tillvaron lite extra. Fantastiska vyer, ett otroligt landställe, underbart bra sällskap, havsdopp, krabbfiske med de små som var med och god grillad mat med massvis av färskpotatis. Träningshelgen och veckan avslutades med dubbelpass. 80 minuter kuperad distans på förmiddagen just på Askeröarna samt 70 minuter flackare dito hemma på Tjuvkil med omnejd. Och mera grillning fast nu på landet och ännu mer mys fast med familjen istället. Sommaren är allt bra härlig.

Sommarlöpning.

2010-06-28T16:07:00.004+02:00

Skaldjurstårta med rom på kavringsbotten, skålande i bubbel, trevligt familjärt sällskap, kubbspelande i trädgården, sill, färskpotatis, ostlåda och massor av annat gott som hör midsommarbordet till. Ett och annat myggbett och den ljuvliga jordgubbstårtan. Det är allt bra lustigt att i uppväxten är saker och ting på ett vis, sedan ska de prompt vara på ett annat sätt i några år just för att man ska slå sig fri och sedan känns det som bäst att det återgår till barndomsårens traditioner igen. Sådan är midsommar för mig. Back to the roots. Midsommar på vackra Tjuvkil hos min alltid lika givmilda och goda mamma. Det är med smålustiga känslor vi kör den sista biten genom området där jag blivit kär första gången, pallat alla de sorters hallon, lärt mig cykla, sprungit så många tvåminutare att jag inte kommer ihåg alla passen, badat i havet till kroppen var både blå och helt skrynklig, fiskat krabbor, grillat dem och provsmakat, lekt med käpphästar, matat levande hästar, borstat tänderna i saltvatten på bryggan, tittat på killar, blivit vuxen och nu blivit barn på nytt.

Även i år var midsommarstången på plats på fotbollsplan där jag sprungit en och annan diagonal förr om åren. Lika många barn är på plats för fiskedamm och dans runt stången. Även nu sitter trötta tonåringar och tittar på, en och annan nykär blickar mot ett pojkgäng därborta. Det är nu precis så som det var förr. Och det är underbart att fira midsommar här ute igen. Med utsikt över Skräddarön och med god vilja ser vi Marstrands fästning som ligger en mil bort. Det har funnits år då jag inte uppskattat den här pärlan till landställe som numer är min mors hem. Men nu är jag själaglad att lillstugan finns och kanske kan bli vår i framtiden. För jag vill att traditioner som jag upplevt ska fortsätta att leva länge till.

Lediga dagar är de bästa dagarna för träning och midsommarhelgen blev pricken över i på en vecka där marathonkroppen växte in i löpningen igen. Mina ben, min kropp och mitt huvud behöver en lite lugnare period efter en mara för att hitta tillbaka till den vanliga lunken. Veckodosen närmar sig nu tio mil igen och spinning på det. Lugnare pass än vanligt och en känsla av att vi tar det som det kommer. Lukta på sommaren, passera förbi kohagar och blomstrande ängar, se havet glimma och locka med salta stänk, känna vinden i ansiktet och solens strålar på allvar värma upp en frusen löparsjäl. Solskenslöparen som njuter av varma löppass. Det är jag. Träningsläger, tillika semester och bröllopsresa, närmar sig och då blir det varmt på allvar och många härliga mil i benen. Men innan dess ska jag fortsätta lyssna på känslan i min kropp och bara vara i löparskorna en stund till. Njuta av löpningen när den är som bäst. Lätta steg i tempot för dagen. Dagsform och vilja bestämmer hur passet ska bli. Så blir den här veckan också. Dock många kilometer och en del kvalitet som blir till en fin veckodos men med löpkänslan i fokus. Solen strålar och jag känner mig som en häst på grönbete.

Intervjuad av en idol.

2010-06-21T16:02:00.006+02:00

Vet egentligen inte om jag gillar att bli intervjuad eller att läsa om mig själv. Men att få en pratstund med en idol och en av vår tids marathonkungar, Anders Szalkai, var riktigt roligt. Fantastiskt trevlig och sympatisk person att prata löpning med och en löpare precis som alla vi andra som älskar sin sport. Så uppfattar jag honom och pratstunden kändes just bara som en pratstund och ingen intervju. Undra hur han uppfattade mig. Lite läskigt är det allt att läsa om sig själv, men det händer ju inte heller så ofta. Så här blev i varje fall intervjun på marathon.se för den nyfikne och för mig att spara till framtida barn och barnbarn.

Running bride.

2010-06-18T09:05:00.008+02:00

Inom kort kommer det att bli frosseri i bröllop och bilder på detsamma. Och då tänker jag inte på den kungliga historiska händelsen på lördag utan vårt eget. Även om erkännas bör att jag gärna ser en stund när de tu säger ja imorgon. Romantik, kärlek och löpning är det som präglar livet just nu. Jag har tagit det hela lite bakifrån. Marathonkänslorna sköljde över med en sådan kraft att det var tvunget att stanna upp och reflektera. Nu när detta är gjort och jag börjat sätta upp nya mål, planera för dessa och kratta vägen för att kunna uppfylla dem så sköljer alla underbara bröllopskänslor över oss båda här hemma. Vår underbara bröllopssaga är värd att spara för framtiden. Det här är bara en liten försmak. Running bride kommer jag alltid att vara. Run away, det är något helt annat.

Marathonkänslor.

2010-06-16T19:00:00.024+02:00

Tiden sedan Stockholm Marathon har gått fort. Verkligheten efter våra tre fantastiska helger ramlade på oss snabbare än väntat. Nu är sommaren dock på intågande med sköna små andhål inom räckhåll. Ouppkopplad utan en sekund över har varit senaste tidens signum. En tidsbrist jag inte riktigt kan förlika mig med, så de där andningshålen är efterlängtade. Sitter på ett tåg och tänker tillbaka på Stockholm Marathon. Njuter och längtar efter att dra igång den tuffa träningen på allvar igen. Kroppen är snart redo och mitt huvud är redan där. Målet är underbart, men vägen dit är den bästa. Träningsglädje är min största drivkraft.

Stockholm Marathon var långt ifrån ett drömlopp och det är jag glad för. Om det varit mitt drömlopp hade det varit så mycket svårare att nå mina mål. Nu när det inte var det har jag en känsla i kroppen som är oslagbar. Min känsla säger mig att jag har persat men att jag har mer att ge. Vi får se när det blir. Huvudsaken är den härliga känslan. Träning och tävling för mig handlar om just den där känslan. Det är många som undrar varför jag inte är med i en klubb så att jag hade fått "mitt" SM-brons. 2.48.19 och mitt lopp räckte ju till en 9:onde plats av kvinnorna och en 3:e plats bland de svenska dito. Men är man klubblös så väntar varken SM-ära, prispengar, blommor eller plakett. Och det vet jag om. Men en sak är säker, jag hade varken varit bättre eller sämre just nu. Allt är ju precis samma med eller utan löparklubb och den där medaljen, för man blir varken bättre eller sämre av att slå någon annan eller att bli slagen. Det handlar om känsla och prestation. Min känsla, min prestation och att slå sig själv.

Jag fick känna känslan av att springa in på Stadion. Jag fick vara mig själv. Jag fick njuta av ståpäls och att vara stark hela vägen genom loppet. Avskalad löpning, att ta det ena steget efter det andra. Rysa av publikens jubel, känna tröttheten komma, tvivla på mig själv men lyckas samla ihop mig. Hålla in i mål, göra det jag vill, känna att min egen komponerade träning gett. Alla pass jag skrivit ihop själv, genomfört själv eller med peppning av Henrik har gett resultat. Jag är på rätt väg. Jag har inte tidigare sprungit någon snabbare mara. Och jag vill ha mer.

Någon gång är det dags att gå med i en klubb igen. Jo, jag har varit dedikerad friidrottstjej med spikskor på tartanbana i en härlig klubb en gång i tiden. Fostran av tränare präglade hela min uppväxt och dessa ledare gav mig grunden till den kärlek jag känner för löpning än idag. Och jag är tacksam för det jag upplevde under de åren än idag. Jag var själv tränare ett tag i klubben och jag kommer att ge tillbaka av min träningsglädje till någon klubb framöver. Framtiden har alltid spännande saker att erbjuda. Men det ska vara för min egen skull och när det känns rätt för mig. Det senaste året, sedan förra Stockholm Marathon, har fått mig att mogna. Nu ser jag mig som en marathonlöpare som närmar sig eliten med små myrsteg. Den stora frågan är om jag verkligen kan ta klivet in där på riktigt. Några minuter till, ett gäng av dem, och jag är där. Frågan är om jag har det. Det. Träningsviljan finns, är lite annat som ska till för att lyckas. Viktigare än viljan är glädjen. Den har jag. Genuin glädje upplevs i ett par löparskor. För en icke-löpare är detta svårt att förklara. Majoriteten av alla människor därute tycker att jag försakar tid som håller på såhär. Men det finns en hel del löpare därute, ni vet vilka ni är, och ni vet vilken oslagbar känsla jag pratar om. Sann löpglädjekänsla. Den går inte att beskriva. Den måste upplevas. Och det gjordes på Stockholm Marathon. Under delar av loppet och efteråt.

Henrik, min tvillingsjäl. Han är inte bara ett stöd och peppar, utan han vet hur det verkligen känns att vilja något med sin idrott. Han kan säga 'been there, done that' och med besked vet han vad det innebär att ha en stark vilja inom sig och försöka samla sig trots nervositet att misslyckas med sin egen vilja. Ingen annan ställer krav, men du själv vill något så oerhört och ingen annan än du själv kan åstadkomma det. Han vet och han känner mig utan och innan genom sig själv. Ingen annan förstår mig och min löpning som Henrik. För jag tror verkligen att han förstår, inte bara för att han vill utan för att han kan läsa mig genom sina egna erfarenheter och upplevelser. Jag är min egen coach vad gäller min träning, men jag gillar när Henrik går in i rollen som coach H vid utvalda tillfällen.

Jag gillar känslan när benen har fått värma upp med lätt jogg och kroppen samlar ihop sig för batalj. Det går att ta på den där förväntningen och känslan före urladdningen. Stretch och tid för kontemplation på Stadion före start är ett sådant tillfälle. Blicka ut över arenan och andas in alla lopp som genomförts just där. Jag kommer ihåg när jag var på min första Finnkamp på Stadion som liten löpartjej. Så mycket glädje det fanns i den lilla flickan med flaggor målade på kinderna. Då visste jag inte hur mycket löpningen skulle komma att betyda för mig i mitt liv. Nu vet jag bättre. Jag känner mig halv utan löpsteg och andetagens kraft. Och Stadion är speciell på så många sätt. Mitt första marathonlopp glömmer jag aldrig. Känslan att springa in på Stadion och tårarna som rann nerför kinderna av glädje att ha sprungit 42195 meter är ett varmt minne i mitt hjärta. Ingen målgång blir som den första. Men varje marathonlopp med start, genomförande och målgång är unikt på sitt sätt.

Fångad på bild under loppet. En bild jag fann på en annan blogg och lånade. Tack. Jag kikade in på fotositen för att se hur jag såg ut under loppet. Själv upplever jag att jag log en del och hade roligt. Bildbevisen visar dock på fokus, fast ett avslappnat sådant. En bit innan den här bilden togs hade jag ropat till Henrik att det var lite småsegt. Vi är på väg mot passering 29 km. Gärdet var avklarat och där gör ensamheten sig påmind och ett starkt huvud är det viktigaste just där och då. Segheten höll i sig ett tag, men publiken gjorde att huvud och kropp harmonierade igen innan andra gången Västerbron skulle passeras. Farten bedarrade något under segheten, men inte så farligt ändå. Skönt att ha med sig in i framtiden. Att kunna mota Olle i grind på något sätt. Marathon i synnerhet visar att en löpare inte enbart springer på fysik utan det mentala spelar in oerhört. Frågan är vilken procentuell fördelning det handlar om. Om det tvistar de vise.

Publiken utanför Stadion, runt hela banan (utom på Gärdet) är fantastisk, men inget slår de sista metrarna inne på den anrika arenan. Att dessutom få höra sitt namn och många personliga ord därtill bär jag med mig i mitt hjärta lång tid framöver. Det skapas olika minnen i livet och de knappt 300 meter som avslutade loppet är något alldeles speciellt att minnas.

Målgången i ett marathonlopp är obeskrivlig. Känslorna svallar och glädjen är överväldigande. Mitt fjärde Stockholm Marathon är avklarat och mitt sjätte marathonlopp någonsin. Låt det bli många fler upplevelser lika härliga som denna. En önskan jag hoppas slår in.

Få känslor är skönare än endorfinstinnheten en stund efter en marathonmålgång med glädjebubbel och skratt. Solen skiner ikapp med en själv. Skulle vara bröllop då, som slår den där känslan.

Therese Nordström, 2.48.19.

2010-06-06T19:32:00.019+02:00

Henrik sa JA! Och livet är helt underbart!

Nu har vi kommit hem från bröllopsyra i dagarna tre. Våra underbara familjer och vänner gjorde förra helgen helt oförglömlig. Tusen tack kära ni! Bröllopskänslorna kräver sitt eget inlägg, eller troligen flera. Efter att våra hjärtan spelat oss spratt så gick musten ur, någon drog ur proppen och vattnet läckte ur, ballongen stacks hål på och luften gick ur oss båda. Vilken tur att vi fått ledigt från våra jobb. Säfsen, vackra lugnet i Dalarna. Vilken perfekt 'honey week'. Självaste 'honey moon' kommer att bli en månad med tränings- och livsglädje, men det spar vi till semestern längre fram i sommar. Säfsen var en nödvändig bonus. Ni som gift er vet. Planering, förväntan, glädje utöver det vanliga och helt plötsligt är det över. Fast det egentligen bara är början. Man pratar ibland om post-marathonkänslor och den depression som kan infinna sig. Att gifta sig med den man älskar djupt inne i sitt hjärta slår allt vad post-marathon heter. Om jag brukar babbla om marathon efter ett genomfört lopp så är det inget av vad man behöver och vill prata av sig efter ett bröllop. Alla dessa underbara och helt galet bra intryck. De finns där i huvudet som ett lyxigt glädjebubblande rus. Hela huvudet känns tokigt och ord finns inte att beskriva det hela. Där har jag och Henrik befunnit oss den senaste veckan. Underbart och totalt ofokuserat.

Säfsen kräver egentligen ett eget inlägg även det. Kortfattat kan sägas att det är världens mysigaste lilla by med så många vackra löpstigar att hälften varit nog. Tystnaden definierad och en del mygg såklart. Mötte en man i min ensamhet på en av dessa när jag i tisdags skulle köra en 90' distans före stundande mara. Och efter att ha sett alldeles för många thrillers genom åren så hittade mitt huvud på det ena och det andra. Fartökningen var ett faktum. Jag rusade i alldeles för snabb fart fram på stigar med stock, sten, rötter och gräs. Höll mig på fötter men skapade en olustig träningsvärk i höftböjarna och ryggen. Kändes väl sådär inför maran. Dessutom med den där utdragna proppen så började jag i ärlighetens namn att ångra att jag sedan länge anmält mig till en mara lördagen efter vårt bröllop. Huvudet var helt tomt och totalt urblåst i veckan. Och en mara springs som bekant inte enbart med benen utan även med den mentala kraften. Kanske var lite väl tilltaget med dessa tre lördagar i en rad; GöteborgsVarvet, Bröllop (med stort B) på Alnö och slutligen Stockholm Marathon. Var sak för sig är helt underbar. Men alla tre i en rad kan lätt bli lite övermäktigt. Men det var ju så vi ville. Och nu sitter jag här med en större post-varvet-bröllop-marathon än jag någonsin haft. Jag höll ihop det. Lyckades njuta av alla tre delmomenten, med det i mitten som mest betydelsefullt. Allt klaffade och jag är överväldigande lycklig. Livet är fantastiskt. Och i natt kunde jag knappt sova en blund. Mentalt urlakad.

GöteborgsVarvet är historia, men känslan jag hade efter loppet var härlig på många sätt. Och efter igår vet jag att jag har snabbare halvmaratider i kroppen. Någonstans långt därinne. För igår öppnade jag 'bara' en minut långsammare än vad jag sprang Varvet på för två veckor sedan. Förövrigt mitt näst snabbaste halvmaralopp. Och igår fortsatte jag lika långt till. Det var en fin öppning. Nu kräver maran även den sitt eget lilla inlägg för tankarna är många. Gårdagens lopp var en lång och varierad resa genom en alltid lika vacker huvudstad. Dessutom gillar jag att skriva race report för att spara minnena för framtiden, så en sådan kommer framöver. Summan av det hela är att jag gjorde mitt hittills snabbaste marathonlopp. Långt ifrån perfekt. Segt huvud innan och jag förstod inte att jag stod på startlinjen i ännu en mara förrän 30 sekunder före start. Trots auran Stadion ramas in i med uppvärmning i Lill-Jansskogen och stretch på den anrika arenan. På startlinjen förstod jag att det var dags för favoritdistansen. Men jag vill så mycket. Mer än jag vill erkänna. Nedräkning till start. Alla duktiga elitlöpare och jag. Då knöt jag näven och bestämde mig för att det här skulle bli riktigt kul. Och viktigast av allt, att jag skulle göra mitt eget lopp oavsett vad alla andra gjorde. Jag och min löpning. Det jag älskar att göra. På något sätt gick det vägen. Taktiken fungerade. Jag lurade ett trött post-bröllopshuvud till att skapa rätt sinnesstämning. Att träningen fanns där i benen visste jag. Men det handlar inte bara om vad kroppen har att erbjuda. Marathon och långlöpning är så mycket mer.

Nu har vi skålat i champagne på vår soliga balkong. Firat att vi för första gången är ett gift par på hemmaplan. Henrik svarade JA och i resultatlistan står det hädanefter Therese Nordström. Vi är en familj. Och jag är både stolt och glad att mitt pers på maran står i detta namn. Bonusen blev en 9:onde plats bland damerna och en 3:e plats av de svenska. 2.48.19. En tid jag är nöjd med. En tid jag vill förbättra. Men var sak har sin tid.

Bröllop.

2010-05-29T13:40:00.003+02:00

Idag är dagen vi längtat efter sedan Henriks frieri den 22 juli. Den vi ska minnas och fira resten av våra liv. Nu är vår bröllopsdag här. Den lyckligaste dagen i vårt liv. Hittills, som Henrik så vackert säger. Vi njöt av en morgontur ihop i löparskor och sprang förbi den lilla vita kyrkan vi gifter oss i om ett litet tag. Brudslöjan är på, jag sminkad och alla vackra vita kläder ligger framför mig. En stund för mig själv innan det är dags att kliva i brudklänningen. Och jag sitter här och känner mig så genomlycklig och fantastiskt glad. Precis hela jag. Vilken underbar dag det är! Och den har bara börjat. Fru Nordström. Bäst att smaka på det för snart är det jag. Håll tummarna för att han svarar JA. För jag vet vad mitt svar är.

Sluten cirkel.

2010-05-23T18:44:00.022+02:00

Jag gillar verkligen rundor och varvet är en riktig runda. Starten utanför anrika Slottsskogsvallen och målgång genom marathongrinden, 150 meter spurtsträcka in över mållinjen under klockan som kan visa pers. Om man har dagsform och glädje med sig hela vägen, vill säga. Cirkeln sluts på ett vackert sätt när speakern ropar ut att bästa göteborgska kommer springandes. Jag gillar min stad, rent av älskar den och är en patriot. Här är jag född och här vill jag dö, den känslan har jag för Göteborg. Att då vara löpare och få ha världens största halvmara utanför porten är helt fantastiskt. Hela min familj och vänner till den engageras varje år i att vara hejarklack. På Skanstorget med runt 2,5 km till mål väntar applåder och öronbedövande skrik. Det går inte att göra annat än att bubbla av skratt och trycka till lite extra det sista. Runt hela banan står vänner, bekanta, kollegor och andra som på ett eller annat sätt vet mitt namn och skriker ut det. Känslan är obeskrivlig och väldigt speciell. Tusen tack för att jag fick så många hejarop. Dessa gjorde stora delar av min dag. Publiken, banden och auran runt hela loppet gör det till den folkfest det verkligen är.

Hur var då mitt lopp. Morgonen startade bra. Solen sken och det skulle bli en varm dag. Jag älskar att träna i värmen så det är inget som skrämmer mig. Däremot är det pollensäsong och det har jag lite mer problem med. Oron för att det skulle bli ett lopp likt förra året där jag var i en pollenbubbla större delen skrämde mig lite grann. Tankarna slogs dock bort och jag hade ett klart mål. Knyta näven på startlinjen och ha roligt. Uppvärmningen var seg, benen tunga och svarade inte alls så som man vill när det är ett startskott inblandat. Visste inte riktigt vart jag hade mig själv. Några stegringslopp där jag dock fick upp farten utan att kämpa gav mig hopp om livet. Stod och tog det lugnt en kvart före start i solskenet i elitstartfållan och kikade på de andra löparna. Försökte att inte stressa upp mig och tänka på att delar av Sverigeeliten skulle stå på samma startlinje som jag. Mitt lopp och min känsla. Jag och min löpning. Jag blir varken sämre eller bättre av att någon slår mig eller att jag slår någon annan. Det handlar om att slå mig själv. Förbättra min prestation, hitta löpkänsla och finna ett inre lugn och flyt. Springa steg för steg, andetag för andetag av ren och skär njutning. Försökte tänka på det när jag tog två djupa andetag. Knöt näven, log och så kom skottet. Klockan igång, jag iväg och flera andra med mig. Trångt, armbågar i sidan, någon som nästan trampar av mig skon. Men så är det. En del av charmen med att ställa upp i de här loppen är just hetsen i starten och de första kilometrarna av testosteron. Försökte känna på mitt eget tempo och hitta in i mitt lopp så snabbt det gick. Inte låta mig stressas av alla runtomkring. Tävlingslinnen och medlöpare.

Mantrat fem, fem, fem och kilometer för kilometer fungerade relativt bra. Första 5 km kändes riktigt värdelösa. Benen inte bra, känslan seg och viljan sisådär. Sedan kom Yannick Tregaro förbi mig på Älvsborgsbron. Vi känner inte varandra men tränade intensivt i Friidrottens Hus förr om åren båda två. Fantastiskt att denna ödmjuka och trevliga person har blivit löpare. Vi bytte några ord som gav en glädjekick. Lite mer avslappnad efter att ha fått säga till någon att jag inte alls skulle springa under 1.20 utan bara ha roligt släppte lite på min egen press på mig själv. För visst vill jag persa och trycka mig en bit under den sabla gränsen som jag vill tro att jag har inom mig. Men igår var inte den dagen. Igår var en vecka före vårt bröllop och ett lopp som skulle njutas av. Kilometrarna gick och 37.34 visade klockan vid 10 km markeringen. Jag sprang förbi löpare efter löpare, växte mig starkare in i loppet. Kände att värmen tog på alla andra men att jag själv kunde hålla farten och drivet. Jag var lyhörd och beslutsam. Inte pressa på för hårt, inte gå in i någon vägg, utan ta varje kilometer som den kom. Anpassa tempot och inte pressa mig. Slita åt mig muggar med vatten och hälla över huvudet för att kyla ner skallen. Det sistnämnda rekommenderas och varje mugg ger en enorm och välbehövlig kick. Brukar inte ta en endaste mugg men igår var det värt att sakta in farten, få en mun vatten i farten och resten på knoppen. Ständigt närvarande, lyhörd på min kropp och dess känsla. Avenyn skulle vara rolig och njutbar. Det var den. Sista kilometrarna kom jag på mig själv med att tänka att det bara är fem, fyra, tre, två, en kilometer kvar. Ingenting och alldeles för lite. Tror jag börjar bli sugen på att springa maran igen. Det är ett gott tecken.

Jag kan sammanfatta årets varv runt stan med att jag kontrollerade loppet. Pressade mig inte i överkant förrän sista kilometern. Inget flås, ingen tuff känsla i andningen, ingen ribba som höjdes och som skulle falla till marken av syrebrist på grund av pollen eller något annat. Lite feg var jag nog när jag tänker efter. Men kanske var det smart med två veckor till maran. Jag väljer att inte fundera på det. Utan målsättningen var att ha mitt gladaste varv någonsin. Och det var första gången jag kunde jogga genom kurvan efter mållinjen, ta två trappsteg i taget uppför trappan förbi banan- och kexchokladutdelningen, hoppa ner på andra sidan och kasta mig lycklig om halsen på Henrik. En vecka kvar tills vi gifter oss och jag lyckades att inte bli sur, arg och besviken. Jag var ärligt glad när jag korsade linjen 48 sekunder från årets målsättning. Ett mål jag är taggad för att klara av med råge. När det blir är det bara ödet som vet. Och det är en del av att idrotta. För mig är tävlingsresultat en bonus. Fast det är otroligt roligt, givande, spännande och härligt att ha något att sikta på. Vägen dit, träningen, är det som driver mig. Varje vecka av många mil i benen, salt och en svettig kropp. Endorfinkickar och rusig träningslycka.

GöteborgsVarvet visade sig i år verkligen vara en förfest för något annat. Både Henrik och jag lurades till möhippa respektive svensexa. För mig kunde dagen inte vara bättre vald. Att få avsluta den ihop med underbara vänner, så omtänksamma och härliga. Äta god mat, prata tjejsnack och kärlek. GöteborgsVarvet blev en del av min möhippa och bättre förfest än så här inför vår bröllopsdag kunde jag inte få. Tack för att ni gjorde det här för mig. Bonusen blev att sova över och ha tjejsnack halva natten med goda Jenny, vakna upp till en solig morgon, springa återhämtningslöpning, fortsätta att njuta av snicksnack och en god frukost. Nu sitter jag trött, med min ännu tröttare blivande man, med ett brett leende på läpparna och en underbar känsla i precis hela kroppen. Varje liten cell ler mot mig och jag känner mig tillfreds med det mesta.

Mitt åttonde varv är till ända och tiden den bästa av dem alla. Genomförde igår mitt näst bästa halvmarathonlopp någonsin och tillika den bästa tiden jag haft på GöteborgsVarvets bana. 1.20.47 känns helt klart godkänt. Nu är det ett år kvar till nästa målgång. Lustig känsla att det känns precis så. För nästa målgång, för mig, är ju om mindre än två veckor. Men för många i min stad så är det bara den här målgången som räknas. Då sluts cirkeln på rundan igen.

Läskande linje.

2010-05-21T20:49:00.006+02:00

Klockan 13.30 imorgon går startskottet och jag skickas iväg på kända gator genom min stad tillsammans med det bästa startfältet någonsin i loppets historia. Det är läskigt att vara i elitstartfältet när man inte ser sig själv som elit och inte riktigt är det heller. Jag längtar tills imorgon och starten. Och det är första gången jag har känt så här inför GöteborgsVarvet. Det ska bli riktigt jäkla roligt att springa. Hoppas att jag stöter på alla godingar från spinningklasserna och annat härligt folk som ska springa så att vi får peppa varandra. I vanliga fall brukar jag vilja vara för mig själv. Men i år känner jag att glädjen och suget efter att springa är extra stort. Och i år ska jag vara urstark uppför Avenyn och där ska jag ha som mest roligt. De sista sex kilometrarna ska vara de bästa. De första femton kör jag med taktiken och mantrat; fem, fem, fem. De tre etapperna om fem kilometer ska vara i ungefär samma hastighet. Första lär väl gå lite fortare eftersom jag lätt rycks med och gör en 3.28 kilometer på den första. Det slår aldrig fel. Sedan lugnar jag ner mig till mitt tempo och hittar jämnheten. Efter tre stycken femmor så är det dags att gå ner på ettor och jobba kilometer för kilometer. Huvudet starkt, viljan likaså och glädjen, leendet och skrattet ska imorgon vara ständigt närvarande. Så snälla om du ser mig och jag är sammanbiten skrik gärna åt mig att ändra tanken. För då behöver jag nog hjälp på traven att lyckas med mitt mål imorgon. Springa mitt gladaste varv någonsin.

Nu är jag sugen på att följa linjen. Den pockar på min uppmärksamhet och läskar mig tre trappor ner. Den blå linjen var förr om åren tre. Jag hörde att det var för att Adidas ville förstärka sitt varumärke och sina tre streck på skorna genom att måla linjen trefilig. Långsökt till och med för en gammal reklambyråråtta som mig. Det är alltid en speciell känsla dagarna innan när linjen lyser från balkongen. Den går inte att undvika utan sträcker sig aptitretande och pulshöjande utefter vår gata. Snart så. Sexton timmar kvar till start. Sjutton timmar och tio minuter så passerar jag här nedanför. Hejarklacken på plats utanför vår port som med sina glädjerop gör att de sista två kilometrarna känns så mycket lättare än vad de borde vara. Om sjutton timmar tjugo minuter, plus minus någon minut, så är det målgång. Tartanbanan har spurtats ner och jag har ett lyckligt leende på mina läppar. Det är något speciellt med GöteborgsVarvet. Trots allt.

Festen kan börja.

2010-05-20T23:29:00.007+02:00

Idag är det den där dagen jag längtar till inför ett lopp. Träningen ligger bakom ryggen och det går inte att göra något mer. För allt du gör i träningsväg stjälper snarare än hjälper. En skön men något läskig känsla att ha med sig. Det är idag det gäller att boosta självförtroendet, tro på sig själv och att de där träningspassen varit rätt och perfekta för just det du ska utföra. Hitta löpglädje och en längtan till startlinjen. Visualisera loppet och hitta det inre lugnet. Få huvudet med på att du med lätthet kommer att springa en halvmara i ett tempo du haft på snabbdistans eller kanske på intervaller. Det är nu energin ska plockas ut.

Det ligger en förväntan i luften inför GöteborgsVarvet. Många med mig ska springa och alla har sina egna mål. Oavsett vilken tid det tar att springa runt stan så är det en bedrift. Jag gillar det här loppet men det är med stark hatkärlek. Just för att alla pratar om det och på ett eller annat sätt har en relation till Varvet. Kollegor, samarbetspartners, kunder, vänner, bekanta och annat löst folk. Alla känner de någon som ska springa eller har sprungit och alla har de en uppfattning om vad Varvet är, om tider och bedrifter. Även om de själva aldrig skulle snöra på sig skorna. Jag råkar dessutom tillhöra en kategori löpare som det är extra kul att ta pulsen på innan loppet. Kolla av formen, hetsa och fråga om jag är laddad. Tror det är för att jag får äran att starta längst fram med kenyanerna och att min placering genom åren hamnat relativt högt för att vara en vanlig tjej precis som alla andra. Lite lustigt det där för jag själv har ingen lust att snacka GöteborgsVarvet som om det vore det viktigaste som händer under året. De andra loppen som springs då, dessa är det ingen som bryr sig om. Det kanske är ett annat halvmarathonlopp som jag satsar mina kort på. Det här kanske bara är en genomkörare för ett marathon om två veckor. Det är det ingen som ens kan förstå eller tänka sig. För vem har sagt att jag har lust att vara som mest laddad inför ett lopp som går utanför min port. Jag kanske bara vill vara med, delta och vara en del av folkfesten. Precis som de flesta andra.

I år är det precis det jag ska vara. Det är åttonde gången gillt för mig och jag ska vara en del av en fantastisk fest. Den innehåller publik, applåder, härliga band och det är rekordmånga som är anmälda till den här festen. Kanske det bästa är att de flesta är likasinnade, linimentälskande löpare. Kan det bli bättre. Jag ska inte vara den sammanbitna löparen som vill persa. Än mindre ska jag jaga årsmålet sub1.20. Det får komma vid annat tillfälle. Jag har längtat efter den här helgen. Jag har tre underbara lördagar framför mig som aldrig kommer tillbaka i mitt liv. Det är här och nu. Lördagen före Henriks och mitt bröllop är det GöteborgsVarvet. Helgen efter vårt bröllop är det Stockholm Marathon. Ni som känner mig lite mer vet att detta inte är en slump, utan det är meningen. Precis så här som vi ville ha det. Varvet är en förfest till nästa veckas bröllopsyra. Henrik hejar på och jag springer. Och maran i huvudstaden är efterfesten och första gången jag får äran att springa i det Nordströmska namnet. Henrik kommer att vara coach som förra året och sköta langningen. Mellan dessa båda festligheter ståndar bröllopsfesten.

Det är inte varje gång som uppladdningen och den mentala formtoppningen inför ett lopp startar iklädd brudklänning. Men så har det varit idag. Klänningen kom äntligen. Var för en sekund jag blev som en tokig brud, en bridezilla, och undrade om jag skulle få gifta mig i löparkläder. Men så dök den vackra vita upp i butiken igår eftermiddag och vips var jag där iklädd en annorlunda kreation i en alldeles för stor storlek. Nu är den nålad och på sömnad. Dessutom är nummerlappen 118 hämtad. Allting brukar ordna sig och kanske gör det även så den här gången.

Det här är tre lördagar att ta till vara på. Röda tråden rakt igenom ska vara glädje och lycka. När lopp inte blir som jag vill är jag allt annat än glad och lycklig. Därför har jag satt upp några mål för mig själv när den blå linjen ska följas på lördag. Jag ska le minst fem gånger under loppet, jag ska digga med banden jag gillar när de passeras, jag ska göra high-five om någon försöker göra det med mig och jag ska knyta näven vid startlinjen och låta nervositeten försvinna bort. Dessutom ska jag försöka att se glad ut när jag närmar mig älskade Slottsskogsvallen, där många intervaller piskats förr om åren, och inte så sammanbiten som sist. Nedräkningen till bröllopet är i full gång. Och lördagens lopp oavsett all nedlagd träning den här våren, oavsett löpkänsla och resultat får förstöra allt det roliga som nu börjar på allvar. På lördag ska jag bara ha förbannat hjärtligt roligt. Förfesten kan börja. Varvet jag är redo. Bring it on.

Två veckor kvar.

2010-05-15T23:18:00.010+02:00

Underbart att få komma upp till Norrland igen. Vitsipporna har gått från knoppar till utslagna sedan vi var här sist och våren kikar nu fram på allvar. Två veckor till och träden kommer vara skimrande skira av limegröna små blad. Då kommer kyrkklockorna på Alnö gamla kyrka att ringa in för vigsel. Men vi börjar njuta av Alnö redan nu. Tänk om man fick önska sig vädret som är idag, över tjugo grader, strålande solsken och våryra i luften. Alnö påminner mig emellanåt om att vara i La Santa på Lanzarote, fast i miniatyr. Lustigt är det för den lilla norrländska ön är likt kanariediton sprungen ur vulkanisk aktivitet, har ett rikt nätverk av stigar, grus- och asfaltsvägar och är kuperad. Det går dock inte att få till någon timma i motlut som det gör därborta i söder, men vägarna ger en perfekt möjlighet för löpträning. I torsdags kördes en 90 minuters distans på kenyanskt vis. Jag har läst lite om hur de duktiga löparna tränar och kommit fram till att en del av de där passen inte är helt olika de vi bedriver här hemma. Just den typen av distans gillar jag. Kroppen får vakna till liv de första kilometrarna i mer moderat fart men efter hand ökas tempot, snabbare och snabbare ju mer tiden går och sista timmen häromdagen var som en snabbdistans. Benen svarade, andningen hängde med bra och känslan var himmelsk. Riktigt fint pass bland de där vitsipporna som vackert blandas upp med blåsippor och tussilago. Driv i benen uppför, tryck i dem nedför och på flacken. Så härliga är inte alla träningspass, vilket gör känslan till en underbar väl värd att ta till vara på. Fredag och spinningen byttes ut mot Alnö-löpning. Tvåminutersintervaller med ett riktigt bra tryck. Andningen var inga problem trots viss pollentendens, hjärtat ville vara med och leka höga pulstoppar och djupa dalar. Benen fick troligen lite syrakänning för nedjoggen var relativt seg men så är den svår att få utan motlut också. Fostrande med kuperad terräng. Saken är den att på Alnö blir det inte för mycket av det goda utan lagom. Benen tvingas springa fort och släppa på utför och sedan kommer fina flacka partier där det bara är att hitta flytet i löpningen innan det går uppför igen och då gäller det att hålla stumt och låta hjärtat utmana lite extra.

Helgens syfte var inte i huvudsak träningslägerkänsla även om just den känslan är mer än välkommen. Lördag har varit en kontrasternas dag. Upp i ottan för en timmes morgonjogg, vilken mer kunde liknas vid distans, med spegelblank norrländsk sjö utefter Alnösundet. Solen kikade fram och värmde successivt upp den låga dimman som lade en vacker mystik över vägarna vi sprang utefter. Hästhagar, vitsippsbackar, ängar och sommar i luften. Det var inte våren vi söp in utan det var den riktiga sommardoften. Det är något märkligt med Norrland. Det kan vara 5 grader och ruggigt när du landar en onsdag kväll och sedan är det över 16 grader lördag morgon kl 7. Lika stora skillnader har det varit under dagen. Från svettiga kläder och salta kinder till bröllopssminkning. För att vara tjej är jag troligen väldigt tråkig för det jag vet om smink ryms i orden mascara och ögonskugga. Och mer än så krävs för att få mig till en vacker brud. Tur är då att andra kan och att svärmor inte bara känner en fantastisk frisör utan även en riktigt trevlig och jordnära hudterapeut som kan sminka. Jag hoppas att vi fick till en naturlig men fin makeup som håller för både skratt och tårar när vi gör om den igen om exakt två veckor. Kände mig otroligt ompysslad och tittade både en och två gånger i spegeln under dagen för att känna på de där ögonen, läpparna och kinderna. Så att de kändes som jag och ingen annan. Nästa anhalt var att träffa vår präst och gå igenom vigselakten i detalj. Det kändes skönt att sitta ner med lugnet själv och berätta hur vi har tänkt oss att vår vigsel ska vara. När jag var yngre ville jag att Richard Chamberlain i Törnfåglarna skulle viga mig och mannen jag skulle leva mitt liv med. Vår präst är några år yngre, aningen kortare men för oss helt perfekt och i mina ögon lik barndomsdrömmen. Att han sedan kom åkandes i en snygg Jaguar som hade sett lite av tidens tand gjorde inte saken sämre för brudgummen.

Temperaturen har stigit hela dagen och 22 grader firade vi med ännu en kenyanskt trissande distans. Intervallerna på eftermiddagen byttes ut mot en timmes mer homogen löpning. Lyhördhet är viktigt när det ska tränas hårt och intervallerna från igår var så fina att det idag passade bättre att lyssna på kroppen och anpassa eftermiddagspasset efter hur benen svarade. Förvånande nog kändes de pigga efter en stund och passet bör troligtvis kallas snabbdistans. Fin kvalitativ träning som gav mersmak i sommarvärmen. Imorgon väntar sista långpasset före årets tre stora helger där den mittersta är av störst betydelse. Nervositeten för den första och sista helgen kommer att komma tids nog. För så är det när det vankas tävling, det hör liksom till. Största orosmolnet för mittenhelgen, som inte är en tävling utan går i kärlekens tecken, är att Henrik lokaliserade en dörr två meter från hans plats bredvid predikstolen, vilken skulle kunna ta honom ut i det fria. Om han nu skulle ångra sitt eget sommarfrieri, vill säga. Detta sa han högt när prästen hörde på. Så det är väl som med en tävling trots allt. It ain't over til it's over.

Lundaloppet.

2010-05-09T23:12:00.008+02:00

Lund tur och retur över en lördag är det inte varje dag man gör. Och det är inte fy skam. Har sett fram emot att sitta i bilen och filosofera. Vila benen, hämta ut nummerlappen, sitta lite mer i bilen, värma upp och sedan höra startskottet skicka iväg mig på en bana genom Lund som jag aldrig sprungit förut. Skåne är underbart. Om Göteborg någon gång skulle bytas ut så är det för att flytta söderöver. Helst till ett varmt land med lite mer mañana-mentalitet. Men ju mer jag besöker Skåneland desto mer gillar jag upplevelse. Senaste två åren har Helsingborg gästats för löpning den här helgen, även Malmö har fått oss som löparturister i juni och förra året gästades Trelleborg i slutet av augusti för två varv runt stan. Till det kan adderas några träningsläger på Österlen. Skåningar är sköningar. Och jag gillar att känna denna avslappnade lite mer kontinentala känsla som råder där nere i syd.

Lundaloppet visade sig vara ett fantastiskt gulligt och välarrangerat lopp. Vägen ner i bilen var blöt och kall. Gradtalet indikerade skämtsamt på 2 grader och hällregnet var ett faktum. Suget att springa mattades av något i och med vädergudarnas bistra uppsyn. Men väl framme på idrottsplatsen var graderna uppe i 6 och regnet höll sig undan. Friskt kan man gott säga om vädret, med andra ord ett riktigt fint krispigt löpardito. Målsättningen med loppet var att få en genomkörare för det som komma skall, med ett startskott inblandat. Tidigare i år hade jag planer på att ta loppet lite mer på allvar och sikta in mig på att persa. Men med tanke på den förlorade träningen som skulle bli resultatet av att släppa upp på densamma innan loppet samt vad det skulle ge för sviter efter loppet gjorde att jag beslutade mig för en annan väg. Dubbla pass i både torsdags och fredags samt snabbdistans i onsdags var det som satt i benen där på startlinjen. Kroppen kändes dock alert och jag bestämde mig för att gå på relativt hårt för att få ett riktigt bra kvalitetspass med mig hem.

Och så blev det. Underbar upplevelse att springa igenom Lund. Några skarpa svängar, lite förrädiska kullerstenar, trottoarkanter och en tvåvarvsbana med en något seg knäppa som togs två gånger gör att jag känner mig riktigt nöjd och glad med tiden 37.06. Ett stadslopp precis som ett stadslopp ska vara och en stor eloge till arrangörerna, varav en lärt mig ett och annat om löpning för några år sedan. Bonusen dagen till ära var att få känna känslan av att passera som första tjej över mållinjen. Men det är som sagt bara en bonus för det är en annan känsla jag jagar. Den perfekta löpkänslan när allt bara stämmer och känns helt perfekt. Så var det inte i lördags och det var inte tanken heller. Hade jag haft en coach som bad mig springa 5 km racet som startade tjugo minuter efter målgång så hade jag troligen gjort det. Och det är en fin känsla att ha med sig hem. Liksom att benen idag sprang 90 minuter solskensdistans i bra tempo utan att känna sig ledsna efter gårdagen. 3h spinningklass ihop med glada Sussie och ett fokuserat men glatt Kungsgatan-gäng satte pricken över i denna söndagseftermiddag. Grädden på moset, det där lilla extra, som inte benen behöver men som ger så mycket annat till knoppen. Träningsveckan summeras och en ny startar strax.